Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
% närmaste mål borde vara att närma Sverige till vår
egen tid!
— Det är just detta, jag tror skulle bli följden
af en djupgående nationell rörelse genom hvilken vi
lärde känna vårt egnaste kynne och sedan oförskräckt
vågade vara oss själfva, det vill säga handla i enlighet
med vår folkliga egendomlighet, våra frisinnade
kulturella traditioner.
— Du brukar själf framhålla, att vi ha många sidor
i vårt lynne, jo, man kan lugnt säga: många folk i vårt
folk! Hvad svensken minst af allt är, det ären helgjuten
folkkarakter. Vi ha förblödt och revolterat. Vi ha
handlat ridderligt och dumdristigt, men också fegt och
dumt. Vi ha varit öppna och falska, hederliga och köpta
om hvartannat! Är den med geni och guld ödslande
Kristina mera svensk än ugnsrakan och hästskrapan
Karl XI? Är Nils Sture svenskare, när han kysser Eriks
dolk eller Adlercreutz, när han tar Gustaf IV Adolfs
värja? Är det vår storvulenhet, vår praktkärlek, vår
hög-stämdhet, som är vårt mest subjektiva drag, eller vår
tröghet, vår afund, vårt kif? Och dessutom — om vi än
valde ut vår förtids vackraste sidor, för att af dem bilda
ett nationalideal åt nutiden, så är en nations karakter —
lika litet som en individs — ett oföränderligt värde. Vi
kunna icke ta på hyllan alla våra fäders egenskaper, ty
dem har lifvet, till godt som ondt, förändrat. Den
karolinska tiden fick sin enastående stil däraf, att kungen var
inkarnationen af svenskens djupaste drag — så som Eikard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
