Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 själens evolution.
den råa djuriska driften, än ett barns mjuka lemmar
med den jord i hvilken dess bröd vuxit! Och samma
kvinnor, hvilka, just emedan de varit själfulla, känt
vämjelse för den råa driften och dess förnedrande inflytande
på mänskligheten, hafva, när de själfva älskat, med
maktkänslans stolthet erfarit att de i sin varelse burit den
älskades sinnligt själfulla lycka!
— Drömt om en sådan kärlek har jag — sade Hugo
— men mig har den ej mött.
— Och dock — svarade Julianus — finnes den oftare
i vår tid än i någon annan, ehuru den funnits i alla tider.
Den är sig alltid lik — och alltid olik. Hvart hjärtas
dröm, dess känslors vågrörelse, dess ångest, dess jubel,
dess tårar, dess leenden, blir en evigt ny upplefvelse, en
alltid egenartad hemlighet mellan hvarje nytt par af
älskande — eller mellan den älskandes egen själ och
hans eget hjärta! Men dock visar den stora kärleken
några, hos alla människor och i alla tider återkommande,
drag. Den är ofta ögonblicklig och behöfver sällan några
förklaringar. Den väcker evighetslängtan och
fullkom-ningshåg; den medför ett lidelsefullt renhetskraf och ett
uppoffrande hängifvenhetsbehof. Den skapar en
gemensam-hetskänsla så innerlig, att intet afstånd kan störa den och
en helhetslängtan så djup, att ingen förening kan stilla den.
Den sinnliga lyckan blir för denna känsla endast den högsta
symbolen af den själiska enheten. Denna enhet är det,
som kommer sådana älskande att blekna af segerstolthet,
jubla af ödmjukhet, leka i barnaoskuld, rodna af skapar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
