Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på jaktslottet.
^ 253
önskar att allt detta skall göras af regelrätta, plikttrogna,
ordentliga, städade personer, för hvilka deras verk är
något utanpåvarande, som deras pince-nez och
cylinderhatt! Man anar icke att, om man vill hafva saken, då
måste man också taga det temperament, som hör till
saken; taga personen med dess ytterligheter, lidelser,
öfverdrifter och våldsamheter; måste ge dessa skapande
rätt att så gå upp i nuets jubel och kval, dröm och
uppfyllelse, att de glömma allt och alla! Man måste
inse att utan själens vågrörelser, dess stormar,
solblinkar, faror och fasor, vore allt detta otänkbart — att
det är ur ett kaos, icke ur ett välordnadt laboratorium,
som nya skapelser framgå! Uppfostraren har alltid en
dödlig ångest för själens yttringar, ifall de på det
minsta sätt skilja sig från normalmänniskans nätta
färdigheter, precisa pliktuppfyllelse och villiga
ackomoda-tionsförmåga. Han oroas, ifall en ung varelse visar
benägenhet för dröm, för tanke, för att sjunka in i naturen
eller skönheten eller människorna; ifall den röjer en
del, icke »lagom» stora, utan öfverdrifna intressen, hvilka
störa examensläsningen eller afvika från de meningar
om tillvaron, som uppfostrarna inbilla sig att de haft
i sin egen ungdom! Att hvar tids ungdom, för så
vidt den är vaken, måste svärma med sin tids känslor
och bestämmas af sin tids tankar och göra sina egna
misstag och erfarenheter — alldeles som far och mor före
dem — det har ännu icke gått in i människosläktet!
Hvar ny tids uppfostrare skaka sina hufvuden öfver den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
