Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har ingen anledning att för min lifsåskådning
ringakta andras. Jag erkänner materialismens
styrka i analysen. Men den namniösa inre verld,
som idealismen ställer i ständigt och oupplösligt
samband med intrycken utifrån, kan jag aldrig förneka.
Denna inre verld, dess strider ända till blods,
dess jublande segrar, dess blödande nederlag, dess
fall i synd, dess upprättelse i nåd, dess skiften,
illusioner, sorger och fröjder, ha osynliga varit mitt
lifs hela verklighet, medan de yttre skickelserna
endast berört dess periferi.
Allt i naturen anser lifvet för det högsta goda
och försvarar det af instinkt. Menniskan ensam ser
och söker någonting högre. Hon ensam kan, i sin
otålighet, anse lifvet för en börda. Dödsstraffet och
sjelfmordet få ej ställas öfver den sedliga verldsordningen.
Och dock är lifvet i sina möjligheter det rikaste
af allt rikt. »När det bäst varit hafver, hafver
det möda och arbete varit.» Ja, det bästa, det
välsignelserikaste i ett menniskolif är dess arbete i
kärlek och tro.
18 18/6 95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
