Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro små, med runda skumma rutor, sådana man
numera finner endast i urgamla kyrkor och genom vilka
man kan blicka blott om man lyfter ut den lösa
fönsterramen. Posterna runt dörrar och fönster voro strukna
i rött. På hyllor i vrårna stodo uppradade
fajanskannor, flaskor av grönt och blått glas; mångahanda
silverstop och förgyllda brännvinsbägare av alla slags
härstamning: venetianska, turkiska, tjerkessiska, — de
hade hamnat i Bulbas stuga från de mest olika håll,
i tredje och fjärde hand, vilket var mycket vanligt
under denna avlägsna tid. Bänkar av björk löpte runt
hela rummet; ett ofantligt bord stod under
helgonbilderna i den del av stugan som användes av folket; en
bred fristående ugn med utsprång och avsatser och
belagd med brokiga kakel stod och tronade mitt emot.
Allt detta var välbekant för våra båda ungdomar,
som varje år hade vandrat hem till ferietiden —
vandrat, ty de ägde ännu inga hästar, och det var ej
brukligt att låta skolynglingar färdas ridande. De ägde
blott sina långa hårtofsar, dem första bästa beväpnade
kosack kunde ostraffat rycka i. Först nu vid deras
utträde ur seminariet hade Bulba sänt dem två unga
hingstar ur sin hästhjord.
För att fira sina söners återkomst hade Bulba
inbjudit alla anträffbara anförare och officerare; och då
två av dem jämte hans gamle kamrat esaulen[1] Dmitro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
