Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
alla håll. Trumpeterna smattrade, och segerfanorna
höjdes vajande i vinden. De slagna polackerna voro stadda
på full flykt, de försvunno åt alla väderstrecken.
»Nej, ännu är segern inte vår!» sade Taras och
blickade mot stadsporten.
Och han fick rätt. Porten hade öppnats, och ut
stormade ett husarregemente, blomman av det polska
rytteriet. Varje man red en likadan mörkbrun
argamaker-springare, men framom dem alla sprängde en kämpe
— den djärvaste och skönaste i hela hären. Hans svarta
hår fladdrade under kopparhjälmen, kring hans arm
slingrade sig ett dyrbart skärp, broderat av den
skönaste polskans händer.
Taras satt som förstenad i sadeln, då han såg att
det var Andreas. Men berusad av stridsyra och ivrig
att göra sig värd den gåva som smyckade hans arm,
flög denne framåt som en ung vinthund, den vackraste,
snabbaste och yngsta i hela kopplet. A tout! har den
erfarne jägaren ropat till honom, och vinthunden ilar
i väg, med benen som ett streck i luften och hela
kroppen ringlande i loppet, snön yr omkring honom, och
minst tio gånger ränner han förbi själva haren av idel
löparlust.
Den gamle Taras satt där orörlig och såg, hur
Andreas sopade rent från sig som en stormvind, vräkte
undan, högg ned och strödde slag omkring till höger
och vänster. Taras stod ej ut med den synen, han
skrek:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
