Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
han framstammade blott osammanhängande, vettvilla
ordflöden.
Under allt detta stod den trogne vapenbrodern vid
hans sida och överöste honom med ett ymnigt flöde av
förbannelser, skällsord och gräsliga hotelser. Slutligen
tog han honom kring händer och fötter, lindade in
honom som en barnunge, lade alla förbanden till rätta,
svepte honom i en oxhud och flätade kring denna en
korg av spjälor, varefter han fäste bördan med rep vid
sadeln, satte sig upp och red ånyo åstad.
»Död eller levande skall jag föra dig tillbaka! Det skall
ej ske att polackerna få ditt huvud till skymf för hela
kosackäran, jag unnar dem inte att slita ditt lik i stycken
och kasta det i vatten. Om det måste ske att en örn
skall hacka ut ögonen ur pannan på dig, då skall det
åtminstone vara en örn på vår egen stäpp, men ingen polsk
örn, ingen som kommer flygande från deras jord. Död
eller levande skall jag föra dig tillbaka till Ukrajna.»
Så talade hans trogne vapenbroder för sig själv.
Utan rast och ro jagade han vidare dag och natt, tills
han bragt sin medvetslösa börda till saporogernas
Sitsch. Där började han outtröttligt böta den sjuke
med örter och helande salvor. Han fann en läkekunnig
judekvinna, som under en månads tid gav honom olika
tjänliga drycker, och slutligen började Taras repa sig.
Vare sig det var läkemedlens förtjänst eller blott hans
egen järnhälsa som äntligt fick övertaget — alltnog,
efter halvannan månad stod han åter på benen. Såren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
