Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Toppen av klippan var översållad med stenrösen och
förvittrade tegel, och det hela hotade varje ögonblick
att störta ned i djupet.
Här var det som den kungliga hetmanen Pototskij
inneslöt Bulba från de båda sidor, vilka vette ut mot
fältet. Fyra dagar höllo kosackerna stånd genom att
vältra stenblock och tegel över angriparna. Men
livsmedlen och krafterna började tryta, och Taras beslöt
att försöka slå sig ut. Redan hade kosackerna nästan
banat sig väg ut till friheten, och kanske skulle deras
snabba hästar än en gång gjort dem god tjänst, om ej
Taras plötsligt hade stannat mitt i flykten och ropat:
»Stopp! Jag har tappat snuggan och tobakspungen!
Det går inte an att jag lämnar min pipa i händerna
på de förbannade polackerna!»
Och den gamle hetmanen böjde sig ned ur sadeln
och började i gräset söka rätt på sin pipa och
tobakspung, de oskiljaktiga följeslagarna till lands som sjöss,
i krig som hemma.
Men då stormade plötsligt en hop fiender fram och
klamrade sig om hans väldiga skuldror. Med all kraft
bände och spände han, men han förmådde ej som i
forna dagar skaka av sig de fastklamrade hejdukarna.
»Ack, ålderdomen, ålderdomen!» sade han, och den
ovige gamle kosacken brast i gråt.
Men det var ej ålderdomen som bar skulden: mot
övermakt är ingen makt tillräcklig. Ett trettiotal man
hade klängt sig fast vid hans armar och ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
