Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HOS VILHELM ÅHMAN - 2. De nya kamraterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 5 6 HOS VILHELM ÅHMAN.
Såsom enskild person var Pousette vänfast,
rädd om sitt anseende och ytterst känslig för all
kritik. Teaterrecensenter, som vågade rikta
anmärkningar mot honom, hatade han i döden, och
i synnerhet, under ett senare skede, betraktade
han Anders Flodman i Aftonbladet såsom sin
bittraste fiende, detta dock med stor orätt, ty
Flodman höll mycket på Pousette — fastän han
icke kunde underlåta att risa hans öfverdrifter.
Richard Wagner, den nuvarande
teaterdirektören, var, kan man säga, Åhmans nyttigaste
sujett. I besittning af en mångsidighet, som få
skådespelare äro utrustade med, kunde han den
ena kvällen spela lindansardirektören i
»Prinsessan af Trebizont» och den andra utföra
Sul-livan i pjesen af samma namn. Måhända tyckte
den nogranne granskaren att Wagner var bättre
såsom lindansare än som den snillrike och
känslige rococo-skådespelaren, men att kunna utföra
så vidt skilda rollfack fordrade dock stor
begåfning. Richard Wagner hör ovedersägligt till
de skådespelare, som äro ovärderliga vid en
enskild teater. Där får man tyvärr ej alltid se
till kvaliteten utan till kvantiteten af hvad som
presteras och hvad Wagner åstadkommit i den
vägen torde höra till det mera ovanliga. Lika
rutinerad inom komedien som farsen, inom
tragedien som det borgerliga skådespelet, inom
operetten och till och med — i operan, vann han
den stora publikens gunst och den sundt tänkande
granskarens öfverseende, när han »icke var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
