- Project Runeberg -  Teateroriginal och typer från skilda scener /
43

(1900) [MARC] Author: Adolf Hellander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Albert Alberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade fått nog af att vara med och af flera
skäl dragit sig tillbaka, men Albert Alberg
svor på att han likt Napoleon skulle stampa
arméer ur marken och ännu, besynnerligt nog,
trodde man på denna kolossala humbug, och
tidningarna sjöngo fortfarande hans lof.

På vintern for Alberg ut och förvärfvade
sig det nya dekorationsstycket “På hafvets
botten“, hvilket tarfvade en för våra små
förhållanden utomordentlig utrustning. Men hos
Alberg “hvilade inga ledsamheter“. Han kom
åter liksom en segerherre och mottogs vid
centralstationen af hela Djurgårdsteaterbolagets
styrelse, af medlemmar af pressen, af
teaterläkaren, af sin sekreterare och kassör. Hans
återkomst var lik en monarks, som underdånigast
hälsas af sitt trogna folk.

Men att få ett nytt sällskap, det var
kinkigare. Dock, Albert Alberg fäste sig mindre
vid kvaliteten än kvantiteten och slutligen
fick han kring sig ett band, sådant man sällan
finner, om icke i de “böhmiska skogarna“.
Det var en sammanrafsning från alla möjliga
upplösta landsortssällskap och luckor fylldes
af individer och löshästar från andra yrken
— eller inga yrken alls. I detta säregna
sällskap funnos icke mindre än fem afsigkomna
direktörer och de voro minsann icke goda att
tas med.

Men när Alberg mönstrade sina skaror,
kände han sig stolt och bröt åter in i striden.
“På hafvets botten“, som gick sommaren 1877,
slog till följd af sin präktiga utstyrsel väl an,
men till följd af det ytterst svaga spelet
förlorade publiken snart smaken och salongen
blef allt glesare besatt. Så snart publiken
börjar troppa af, då är det slut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterorig/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free