Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Johannes Brun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödsdömde Jeppe i sista akten sitter på
marken oeh gör sitt testamente och säger med
mild, rörande stämma, hvari dock bakrusets
visioner dallra: “Farvel, min sorte katt,
farvel, min trogne hund, farvel, min gamle häst
og farvel, Nille, din satans käring“, så vet
jag, att intet öga i salongen var torrt.
Det var mig alltid en efterlängtad högtid
efter första stunden jag å scenen skådat
Johannes Brun att återupplifva denna sällsynta
njutning. Sålunda hade jag lyckan att under
mina vistelser i Kristiania få se honom i
“Michel Perrin“, som “Per Degn“, Argan och
Sganarel i Molières komedier samt icke minst
roligt såsom den svenske soldatdrängen Storm
i “Hos kapteinen“, i hvilken Brun framkallade
högtider af skratt med sitt sätt att tala
svenska. Det var för skådespelarne lärorika
och aldrig förgätna stunder, dessa
spektakelaftnar.
Men emellan allvaret och arbetet var
gamle Johannes den “galne Johannes“, då
han drog gata upp och gata ned, från värdshus
till värdshus och gaf frispektakel för “den
stora publiken“, hvilken ända från de minsta
småpojkar storgrinade åt skådespelarens
lustiga grimaser. Under dessa fria representationer
kunde man dock ofta blifva vittne till
rörande scener ur lifvet, då Brun midt under
rusets yra blottade sitt hjärtas inneboende
ömhet. Mötte han sålunda en fattig, helst
en kvinna eller ett barn, så tömde han
genast sina fickor, och fanns ej mynt i dem,
gick han till närmaste “krögare“ och pungslog
denne, hvilket aldrig nekades af någon,
ty man visste för väl, att Johannes ej fordrade
för egen del, utan gaf åt andra. Det hände
till och med, i värsta fall, om mynt ej fanns,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
