Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN DRINKARES HEM. . 131
såsom af köld — »men först skall du ge mig
maten i skåpet -— ditt stycke — trodde du, du
kunde dra’ mej vid snoken — du?»
Malin hade återtagit sitt arbete och satt
orörlig, som om hon ingenting hört.
»Hör du icke, menniska?» ropade han och
ruskade henne hårdt i armen. »Ge mig
skåp-nyckeln genast, säger jag!»
»Du har fått det du behöfver i kväll, tänker
jag,» svarade hon lågmält och lugnt, men det
darrade inom henne, ty hon visste, att hon retade
honom, och att han icke skulle ge sig, förr än
ban fått sin vilja fram; men hon hade så ofta
gifvit vika, och det hade icke båtat henne; hon
kunde så gerna plåga honom det lilla hon
förmådde, och dessutom ville hon visa barnen, att;
hon icke godvilligt och för att rädda sig sjelf
uppoffrade den för dem bestämda läckerheten.
Skyar af vrede kommo och gingo öfver Karl
Johans panna. Denna tystnad och detta lugn
retade honom vida mera, än om hon gråtit,
stampat och svurit åt honom, som hon gjort många
gånger förr. Då hade han kunnat öfverrösta henne,
»släppa hela helvetet lös öfver henne», som han
brukade säga, och icke heller tveka att
handgripligen tysta munnen på henne och i värsta fall
köra ut henne.
Detta »värsta fall» hade icke varit sällsynt
under de sista åren, men sommartiden, då man
hade ett godt herberge under hvarje buske, lönade
det icke mödan att göra detta; det tillfredsstälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
