Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 2. Tegnér och den rationella supranaturalismen - b. Teologin en legitim vetenskap - 3. Tegnér och rationalismen - a. Saklig omprövning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
varit inne på dessa tankebanor. Det framgår av hans
uttalanden vid reformations jubileet 1817. Han kunde så mycket mer
skänka Bretschneider sin sympati, som denne i detta stycke
befann sig på samma linje som de Wette. När han efter
förnyad omprövning upptäcker, att de Wette idéhistoriskt sett
betyder mycket mera än Bretschneider, så är han på sätt och
vis färdig med honom. Han har icke löst konkordatsfrågan.
Ty detta spörsmål löses icke utifrån en intellektualistisk
grundsyn. Den rationella supranaturalismen är ändå en
kompromissteologi. Denna upptäckt ligger bakom hans slutomdöme om
Bretschneider i brevet till Wingård 1837: »Hans teologiska
grundåsikt är rationalistisk, den han likväl från början alltid
grumlat med några supranaturalistiska fragmenter, och därav
kommer, som av allt slags halvhet, det vacklande och
inkon-sekventa hos honom».
3. Tegnér och rationalismen.
a. Saklig omprövning.
Förutsättningen, som för Tegnér möjliggjorde upptäckten
av halvheten och inkonsekvensen i den rationella
supranaturalismen, var studiet av ytterlighetspartiernas teologiska
åskådning. Supranaturalismen ägnade han mindre uppmärksamhet.
Dess mera framstående representanter, Reinhard, Storr o. a.,
har han av allt att döma icke sysslat med. Den svenske
representanten för den rent supranaturalistiska ståndpunkten,
Bergquist, som i sin avhandling Förnuft och uppenbarelse
1826 riktade ett våldsamt angrepp mot de Wettes Ueber Religion
und Theologie, hade han läst med antipati. Redan denne
författares frasrika blomsterspråk måste ha verkat avskräckande.
Vid denna tidpunkt var Tegnér för övrigt alltför mån om
förnuftets rätt för att kunna taga en teologi på allvar, som icke
ville erkänna något annat himlaljus än solen och som arrogant
framställde kravet att taga förnuftet till fånga under trons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
