Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - b. Uppenbarelseuniversaliteten - c. Uppenbarelseperdurationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
intet belägg för misskännandet av det unika i den kristna
uppenbarelsen. Men eftersom han anser, att det fanns mycken
kristendom före Kristus och att kristendomen blott är fromhetens
dopnamn, så blir uttalandet därjämte exempel på, huru
uppen-barelseuniversalismen konkurrerar med kristendomens egenart
på ett riskfyllt sätt. Förnuftsuppenbarelsen, naturreligionen, blir
fundamentet för kristendomen. Det kan i detta sammanhang
refereras till ett yttrande i prästmötestalet: »Det gives en
fromhet, ett saktmod i sinnet, som man skulle kunna kalla för
kristen jord, ty kristendomens frukter mogna skönast däruti.
Det är en plåga för dylika sinnen att ej få älska, överse, förlåta.
De äro ett slags dunkla naturevangelier, som finna sin
förklaring och uttydning i de uppenbarade. Dylika sinnen äro de
religiösa; och den som ej känner något sådant inom sig, han
borde ej åtaga sig att bibringa andra vad han själv alltid
ofullständigt måste uppfatta.»14 Fromhetsbegreppet, Tegnérs
från Schleiermacher hämtade religionskategori, ger uttryck för
ett allmänt religionsideal men icke för det unika i
kristendomen. Det är därför Tegnér kan tala om de fromma
människorna som dunkla naturevangelier, som finna sin förklaring
och uttydning i kristendomen.
c. Uppenbarelseperdurationen.
Det andra, som skall uppmärksammas vid fixerandet av
Tegnérs uppenbarelsebegrepp, är hans åsikt om
uppenbarelsens fortgång. Gällde den förra synpunkten,
uppenbarelse-universaliteten, en rumsligt, så gäller den nu nämnda,
uppenbarelseperdurationen, en tidsligt vidgad uppenbarelsesyn. I det
anförda stället ur prästmötestalet heter det: »Det är en
besynnerlig föreställning, att kristendomen skulle stå alldeles enstaka,
som en förtrollad stad, som ett nytt Jerusalem nerfallet från
himmelen, utan allt sammanhang med den föregående eller
den omgivande tiden ... Uppenbarelsen är icke en död mån-
» VIII: 175 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
