Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 2. Influens av de Wettes korsteologi - a. Analys och konfrontation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Som vi emellertid i annat sammanhang uppvisat vill de
Wette ingalunda avskriva dögmat. Det framställer religionen
till dess spekulativa sida. Visserligen är det som sådant en
förståndets sak och för oss vilse, om vi fatta det positivt och
icke negativt. Men det är som ringmuren, kunde man i
anslutning till de Wettes tänkande säga, bakom vilken religionens
levande liljor växa. Den förutan skulle de brytas och vissna.
Den religiösa känslan behöver dogmats stöd för att icke
förflyktigas. Denna allmänna synpunkt tillämpar nu de Wette
på försoningsläran. Försoningen är för honom identisk med
syndaförlåtelsen — alltså ett fortgående faktum i
människohjärtat för att tala med Tegnér. Den utgör en inre
hemlighetsfull förmedling, »unaussprechliche Vermittelung», som
upphäver motsättningen mellan människans syndighet och
Guds helighet och leder till hjärtats frid. Till belysning av
de Wettes tankegång kunna följande synpunkter fixeras:
1. Den inre outsägliga förmedlingen, förlåtelsen eller
försoningen som ett faktum i människohjärtat, måste tillika
framställas som ett faktum i historien för att icke förflyktigas.
2. Liksom alla andra religiösa idéer i Kristus historiskt och
personligt uppenbaras, så har också försoningsidén som den
högsta av dem alla i honom historiskt och personligt
konkretiserats till en spegelbild för hela mänskligheten. 3. Denna
historiskt-personliga konkretisering av försoningsidén har skett
i Jesu martyrdöd, en högst väsentlig determinatio, som ger
klart uttryck åt vad vi kallat de Wettes historiska
väsens-symbolism. 4. Varje martyrdöd är en bild av den religiösa
resignationen och framställer andens upphöjdhet över en
fördärvad världs motsägelser och den inre friden mött i den yttre
undergången. 5. Om Jesu korsdöd alltså skall betraktas i
analogi med varje annan martyrdöd, så intager den dock i
analogischemat en enastående särställning såsom det yppersta
exemplet på resignationsidéns historiska realisering. 6. Jesus
dog nämligen för det högsta av allt: för sanning och sedlighet
och deras införande i världen, för att göra slut på det mänsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
