Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 3. Växjöbiskopens försoningslära - b. Förstärkt de Wette-influens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
ehuru förbättrades, benådning garanteras genom den
oskyldiges lidande? Eller skall garantien gälla blott Guds kärlek,
som utgav sin Son, så är denna dels annorlunda tillräckligt
garanterad i naturliga välgärningar, dels är även begreppet
därpå om en gudason alltför mång- och tvetydigt för att
grunda uppoffringen till och med av ett — människoliv. För
mig har Kristi död varken en expiatorisk eller en symbolisk
eller en allegorisk betydelse, endast en konfirmativ och
historisk men detta i ordets högsta betydelse.5
Utan att övergiva och förneka sin lära och med den hela
sitt väsende kunde Kristus ej undgå sin försmädliga död och
hade levat som en verklig svärmare förgäves. Den innebar
alltså en uppoffring men icke ett offer, en bekräftelse men
icke en kraft. Utan att dö kunde han ej uppstå; och utan
frälsare, som på jorden uppenbarade den himmelske Faderns kärlek och
med sin död gick i borgen för den botfärdiges förhoppning om en nådig
Gud och dymedelst i sitt blod uppsatte den nådastol, till vilken vi kunna
trösteligen framgå — om någon härigenom skulle grunda sin salighet på
egen omvändelse och bättring, så förstår han icke de första bokstäverna
av Guds ord och förgäter, att ingen omvändelse återkallar det framfarna
liksom ingen bättring gör det gjorda ogjort. Var och en, som har någon
egen andlig erfarenhet, skall däremot intet ögonblick misskänna
människans behov av Guds nåd, antingen den då anses av kristendomen
utlovas genom en i människans ställe lidande eller en för människan med
sin död därför i borgen gående Frälsare». Andaktsminnen, s. 35 f.
5 Almquist replikerade i svarsbrevet: »Den föreställning om
satisfactio vicaria, att den skulle innebära en garanti för förlåtelsen, anser
Herr Biskopen oförnuftig att icke säga obiblisk, därför att den skyldiges
benådning ej kan garanteras genom en oskyldigs lidande. Men i denna
förklaring på satisfactio ligger väl icke så mycket på den mening, att
den skulle innebära en garanti för själva förlåtelsen som fastmer för
den botfärdiges övertygelse om benådning eller dens, som anser en sådan
garanti nödvändig för vissheten om Guds barmhärtighet. Den skall
således efter Herr Biskopens ord, gälla Guds kärlek, så vitt människan
anser den icke för sig tillräckligt på annat sätt garanterad. Garantien,
så fattad, synes mig sammanfalla med Herr Biskopens egen övertygelse
om denna läras historiska och konfirmativa betydelse». Ur Esaias Tegnérs
papper, s. 359.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
