Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 4. Försoningsidén och religionssynkretismen - a. Två betydelsefulla årtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Tegnér, sådana vi lärt känna dem under framställningens
gång. Två år i Tegnérs liv äro ur denna synvinkel att betrakta
såsom märkesår — 1820 och 1833. Vi ha sett, att han det
förstnämnda året verkställde religionssyntesen mellan
plato-nism och kristendom genom en religionsfilosofisk
begrundning, som tillsvidare innebar en estetisering av religionen. Vi
ha desslikes sett, att han det sistnämnda året efter omfattande
konfrontation med samtidens teologiska strömningar hade sin
egen position någorlunda klar och var redo att fälla
självständiga omdömen i teologiska frågor, som visa att
religions-estetiseringens period var förbi och röja en principiell
anslutning till vad man kunde kalla en syntesens teologi.
Tegnér stod religiöst och teologiskt på gränsen mellan
tvenne världar: upplysningens och romantikens. Det kan vara
lätt nog att utifrån en senare tids aspekt kritisera hans
religions-syntes och hans syntesteologi. Men när man ser honom inställd
i det idéhistoriska sammanhanget och förstår hans situation
inifrån, känner man sig snarast benägen att hålla inne med
kritiken. Han betecknade ju själv det teologiska tidsläget som
ominöst. Bakom sig hade han upplysningsteologiens olika
riktningar, med vilka han var väl förtrogen och som han
fördomsfritt bedömde. Framför sig hade han romantikens
inbördes starkt divergerande teologier, som han också efter saklig
omprövning försökte taga ställning till. Inom sig upplevde
han de två tidevarvens idébrytning och sökte ett drägligt
modus vivendi, som kunde tillfredsställa både hans huvud och
hans hjärta. Djupt kände han behovet av en nyorientering,
och när han tyckte sig finna början till en sådan hos de Wette,
utkorade han honom till sin specielle läromästare.
Det betyder i själva verket ett stort steg framåt, när Tegnér
under de Wettes influens uppdagade religionens sui generis
och kom att intaga den rationella intellektualismens
ståndpunkt. Att han icke i samma grad kunde fixera kristendomens
egenart utan ofta lät den särskilda uppenbarelsen flyta ut i
den allmänna är ju ett ofrånkomligt faktum. Men det hängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
