Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svect.*
1S12.
PRO PATRIA.
Jord, som mig fostrat har och fädrcns aska gömmer,
folk, som ärft hjeltars land och deras dygder glömmer!
Ur skuggan af min dal jag egnar dig en säng.
Dig sofver smickrets röst: hör sanningens en gång.
5 En annan sjunge fritt till våra tiders heder
om våra nya ljus och våra milda seder.
I yppig hvilas famn han fritt förakta må
de hjeltedar som flytt, den kraft han kallar rå.
För sorglös njutning född, för lekar blott och löjen
]0 han läspe tidens lof och fire dagens nöjen.
En hvar sitt lynne har. Jag älskar dig ej, tid,
som smilar öfver oss i falsk och vcklig frid.
Mig gläder stormens sus och fädrens stora minnen.
Jag älskar deras mod och deras höga sinnen,
15 då Nordens son ej än tog andras seder an
och njöt hvad jorden gaf och lålte som en man.
Bort med den falska konst som sinnets kraft förvekar,
och flärdens tomma prål och yppighetens lekar! —
Folk! som vid öcknens barm växt opp, och med besvär
20 en knapp och oviss skörd från frusen torfva skär,
som, strödt kring polens ring bland skogarna och fjällen,
upphugger, nattbetäckt, din bergning utur hällen!
•) Belönt af Svenska Akademien 1811.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
