Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när du sagt ditt Nej och rynkat pannan
din tanke domfäst vek för ingen annan
och Bönen lyfte, darrande med skäl
de skrämda vingarna och bjöd farväl.
Väl gaf dig himlen icke sångens gåfva
(en gudadryck som snart sitt käril spränger)
dock älskade du högt den gudaskänkta,
dess toner sjönko djupt uti din själ
som himlens tårar i den brända jorden.
Men ickc älskade du sångmön sådan
som dagen visar henne, töckenformad,
en kraftlös skugga utan merg och senor
del lomma Intets väderspända bild
som spökar kring i månskenet och yfves
med abstraktionens träsvärd vid sin sida
och bjellerkåpan ifrån Södern på. —
För dig var konsten annat. Väldig stod
hon lik S:t Michael på drakens rygg
fullrustad, hög, och stötte spjutet i
det Onda. Fosterland och mod och ära
och vett och seder voro henne kära.
På skölden strålade i evig glans
de stora namn, en narrhop nu förringar.
Kring hennes lockar satt en eklöfskrans
och stjernor skymdes af dess breda vingar.
Väl, så föd nu din fria själ alltjemt
med Schillers allvar och med Voltaires skämt.
Förklara än din Flaccus för de döde
och Volas djupa sång från Hedenold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
