Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocli liuru länge de få vänta än
Uppå de älskade, som stå igen,
Tilldess de komma ner, en efter annan,
Med brustna ögon, ined den bleka pannan,
Och samlas alla, der det är förbi
Med jordens sorger. —
Hvarför sörjen J?
De vise tvista om de dödas öde,
Men det är ingen tvist ibland de döde.
Vi flytta deras luftiga gestalt
Till himlen, — är ej himlen öfverallt?
J sen dem icke, men J dem förnimmen
I middagsglansen som i midnattstimmen,
Så snart ett högre, ett odödligt hopp
Uti förvissnad t lijerta blommar opp,
Så snart en ädel tanke lyfter vingen,
E11 bättre känsla söker stjerneringen;
Ty allt hvad lifvet stort och heligt har
Från andeverlden kommer till en hvar.
Tro mig, de döde äro icke fjerran,—
De sväfva kring oss som en fläkt från llerran,
Och vagga fram oss, mellan böljors krig,
Till lifvets stilla ankarplats, — till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
