Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur älskvärd var han ej, när aftonstunden
Sitt samqväm öppnat, och i slutna runden
Den stilla glädjen sitt piano stämt:
Af intet tvång, af ingen storhet bunden,
Han spratt af qvickhet, gnistrade af skämt,
I ständig vexling lik sig sjelf alltjemt! —
Farväl, du store sångarbroder!
Sof lugnt, vid hjertat af vår allas moder,
Dröm om ditt Sverge, inom grafvens port,
(Ty det var ditt), och på den kyrkogården,
Som sjelf du helgat, blifver minnesvården
Hvad skönt du bildat, och hvad stort!
Det gamla trogna minnet skrifver
Din saga upp, och dertill våren gifver
Sin bästa färg af guld och rosenrödt.
Den himmel, du predikat, blifver
Ditt grafhvalf, högt och stjernbeströdt,—
Det hvalfvet ingen ålder rifver.
Och tröttnar stundom någon gång
Den flygande, den Svenska sång,
Låt honom då få hvila vingen
Emot din graf, och svinga sig
Igen till stjernorna, till dig,
Du, första stämman i den vittra ringen,
Du skald som få, du talare som ingen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
