Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högre betydelse, sinnet sin spänstighet, och
nöjet sjelft sin retningskraft. Statens, kyrkans,
inensklighetens stora angelägenheter (heter det
vidare) träda i bakgrunden, på det att
förströelsen måtte få så mycket bättre rum, och tiden
blir för kort till allt, utom för att roa sig.
Embetets pligter, vore de än så
maktpåliggan-de, skötas som ett handtverk, de äro ett
nödvändigt ondt, som man förkortar, så vidt det
kan ske utan åtal, för att få uppfylla sin
egentliga, sin lösdrifvare-bestämmelse. Och sålunda
(säger man slutligen) går ett föl slappad t, ett
betydningslöst, ett i förtid lefnadstrött slägte
fram som skuggor genom verlden, andans
fattighjon, samhällets misstag, ett slägte, som
icke en gång hade det godt, medan det lefde,
och säkert lemnar intet minne qvar efter döden.
Så klagar man ifrån flera håll,
öfverdrif-vet kanske, men icke utan all anledning. Det
är onekligt, att det går en sällskapssjuka, en
förlustelsefeber genom vår tid, allmännare och
mera epidemisk än fordom. Der står snart vid
hvarje dörr, der sitter snart i hvarje
sällskapsrum en tvetydig Genius, med flaxande vingar
och sladd rande mund, en rolighetsmakare, som
dock för det mesta sjelf har ledsamt. Låtom
oss för ett ögonblick se honom litet närmare i
det osäkra anletet.
Menniskan är ett animal sociale, ett
sällskapsdjur. Hon har behof af sina likars um-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
