Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varvsindustrien i Göteborg och Tekniska Samfundet. Av Dr HUGO HAMMAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1) Kvillebäckens Mek. Verkstad anlades i slutet av 1870-talet av A. H. Findfors och Johan
Sjöholm. Verkstaden fick aldrig någon betydelse som skeppsvarv, men dess
grund-läggare blevo med åren mycket framstående medlemmar av Samfundet. Och den
förstnämnde har som föreståndare för Chalmersska Institutets avd. för
skeppsbyggnads-konst haft stort inflytande på hela den skeppsbyggnadstekniska utvecklingen i vårt
land. Hans namn förekommer också ofta uti Samfundets handlingar, dels som
föredragshållare och dels även som särskilt sakkunnig för att göra utredningar på grund av
remisser från myndigheterna i tekniska spörsmål.
2) Wilhelmsbergs Verkstad började vid denna tid ordna sig för byggandet av mindre fartyg
såsom slupar och bogserbåtar. Den anlade maskinverkstad för byggandet av
ångmaskiner lämpade för mindre fartyg och blev utrustningsplats för en del kanalbåtar, som
byggdes uppåt älven och i Vänern. År 1883 fick varvet sin slip färdig för torrsättning
och reparation av bogser- och kanalbåtar, vilket medförde en rätt så avsevärd
reparations verksamhet. Det lyckades varvet att upparbeta en god marknad och det var
särskilt lyckosamt ifråga om mindre bogserbåtar, av vilka några t. o. m. levererades till
Ryssland.
Båda dessa verkstäders områden gingo upp i Göteborgs centralhamn, varför de
avvecklades samtidigt med att byggandet av denna hamn påbörjades.
3) Göteborgs Mek. Verkstad, vanligen kallad »Keillers» hade anlagts på stadssidan av älven
redan år 1841, där den bedrev skeppsbyggnadsverksamhet under något över 25 år, till
dess att Göteborgs stad behövde vattnet utanför verkstaden för byggandet av
Skeppsbron. KEiLLER tvingades då att förlägga skeppsbyggnadsverksamheten på Hisingssidan
av älven. Han anlade där stapelbäddar för byggandet av fartyg av den storlek, som vid
den tiden förekom i svenska handelsflottan, och utvecklade rörelsen energiskt under de
gynnsamma konjunkturerna på 1870-talet. Han byggde två kraftiga hydrauliska
upp-halningsslipar, konstruerade att taga upp alla fartyg, som tillhörde Göteborgs
Handelsflotta. Just vid den tiden, då Samfundet bildades, hade KEiLLER på stapeln s/s
»Jern-barden», det största fartyg, som dittills blivit byggt på varvet. Det var av följande
dimensioner: 216’ o" X 31’ 10" X 19’ 6",1) och var försett med framdrivningsmaskineri
av kompoundsystem med 90 lbs ångtryck. Maskineriets konstruktion var grundad på de
erfarenheter man fått från s/s »Gustaf», som levererats från varvet året förut och som
var av särdeles stort intresse. Fartygets storlek och typ var den då i Göteborg vanligaste.
Dimensionerna voro: 150’ o" X25’ o" xi7’ 3". Fartyget var försett med en
ångmaskin, som utvecklade 45 NHK vid 80 lbs tryck och hade 16" högtryckscyl., 29"
låg-tryckscyl. och 20" slaglängd samt hade ytkondensering. Maskinen ansågs vara ett stort
framsteg i ångmaskintekniken. Man hade nämligen gått ifrån den gamla Wolfska
ångmaskinen med gemensam slid för båda cylindrarna och vevarna i 1800 vinkel. Det var
första gången man på Göteborgsvarven byggt en s. k. kompound-maskin med vevarna i
x) I denna berättelse använda fartygsdimensioner äro: längd överallt x bredd på spant x djup i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
