Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 39. 30 September 1871 - C. A. Jacobsson: Gas-rostugn för vaskmalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i jemnhöjd med gasuttaget från masugnspipan, om lokala hinder
ej möta, eller äfven på hvilken punkt som helst derunder och
således äfven på sjelfva hyttgolfvet.
Hvad beträffar ugnens skötsel hafva äfven åstkilliga
fördelar vunnits, såsom lättheten att, då malmrusor hårdna fast,
borttaga dem genom sönderspettning äfvensom att i öfrigt rensa
murarne, allt med anledning af de öfver hvarandra befintliga 3
spettgluggsraderna med 4 luckor i hvarje, så att ugnen blir
åtkomlig på snart sagdt hvarje ställe. De 4 öfversta gluggarne
behöfva dock sällan eller aldrig användas för sagde ändamål
utan blott och bart såsom observationsgluggar för bedömande
af värmens höjd och intensitet i ugnen. – Malmuttagen e äro
4, belägna midt emot hvarandra å ugnens nedre del.
Sådan är i korthet anordningen af de af mig konstruerade
ugnarne. Efter denna redogörelse må för vinnande af
ytterligare klarhet i en del af detaljerna något närmare meddelas
om de speciela anordningarne vid Nykroppa samt om der vunna
resultat. Till följd af lokala förhållanden har rostugnen här
erhållit en sådan plats med afseende på sjelfva hyttan, att
höjdskilnaden mellan gasuttaget i den senare och stället, der gasen
inledes i den förra, utgör 33,5 fot (9,95 m.). Gasledningens
hela längd mellan dessa punkter är 114,75 fot (34,07 m.), och
har den derjemte på tvenne ställen måst böjas i räta vinklar,
en i horizontel och en i vertikal led. Något hinder för gasens
ostörda gång och verksamhet efter inträdet i ugnen på grund
af dessa tillställningar har ej kunnat förspörjas. Pressionen å
gasen har blott någon enda gång, och detta undantagsvis,
behöft höjas öfver 1 à 2 linier (3 à 6 m. m.) vatten, och har
dess temperatur öfver hufvud taget i granskapet af fläkten visat
sig vara 15° à 20°. Gasuttaget å masugnspipan är på ett
afstånd af cirka 6 fot (1,78 m.) under vaskmalms-rostugnens
uppsättningsmål och 14 fot (4,16 m.) under samma punkt å en
större rostugn för grof malm, hvilken i öfrigt till byggnadssätt
öfverensstämmer med det ofvan angifna. Dessa gasuttag äro
således i sjelfva masugnspipan på 8 fots (2,38 m.) vertikal
afstånd från hvarandra och derjemte i horizontalplan ställda i
45° vinkel i förhållande till hvarandra. Genom denna
anordning synes gasbehofvet ej blott vara fylldt för dessa tvenne
ugnar under samtidig gång utan antagligen äfven för ytterligare
en vaskmalms-rostugn, förenad med den redan uppförda med
gemensam gasledning och sug-apparat. Tvifvel om
ändamålsenlighet häraf böra så mycket mindre komma i fråga, som spjellet
för gasledningen till en enkel ugn vanligen endast är uppdraget
till en höjd af 9 à 10 linier (27 à 30 m. m.), och då
gasförlusten för hyttan är snart sagdt omärklig.
Under ugnens reguliära gång har man funnit, att
fördelaktigaste rostningshettan inträffar, då den i ugnen inträdande
gasmängden fullständigt förbrinner, d. v. s. utan att någon
rökblandad låga dervid visar sig. Denna senare åstadkommer
naturligen afkylning, och detta i högre grad ju mera rökblandad
lågan är. En omedelbar följd häraf, är att rostbrännarens
uppmärksamhet ständigt bör vara riktad på skötseln af gasspjellet
och sugfläkten, så att ej några oregelbundenheter i ugnens gång
uppkomma genom oriktigt pådrag hos den förra eller olämplig
hastighet hos den senare. Dylika oregelbundenheter äro t. ex.
nedsättning i ugnstemperaturen under den erforderliga
rostningshettan, hvilken nedsättning då alltid observerats mellan
rostningsbröstet och den öfre spettgluggsraden eller vid midten af
ugnens förvärmningsrum. Sådana felaktigheter som för stort
gaspådrag och likaledes för hög pression å gasen inverka
sålunda särdeles menligt och hindrande, stundom så att flera dygn
åtgå, innan ugnen genom en ordentlig reglering af båda återfår
sin förra, normala värmegrad. För stor hastighet å fläkten
verkar, äfven om gaspådraget är normalt, mera afkylning, än
om hastigheten är för liten. I allmänhet kan derföre också
sägas, att skötseln af dessa ugnar skiljer sig från den för andra
endast med afseende på dessa tvenne omständigheter. Vid
Nykroppa går fläkten, som har 3,3 fots (98 c. m.) diameter och
drifves af en 6 hästkrafters reaktionsturbin, vanligen med 300
à 350 hvarfs hastighet i minuten samt med 450 à 500 hvarf,
då någon gång orenlighet i gasledningen hindrar gasens fria
lopp. Den är emellertid beräknad för att vid högsta pådrag
kunna göra 1,160 hvarf i minuten.
Röstningens raskare eller långsammare gång är vidare
naturligen beroende på malmernas förekomstsätt, antingen de äro
temligen rena och grofva eller uppblandade i större eller mindre
grad med såväl jordpartiklar som äfven malm-mull. Det har
nämligen visat sig alldeles nödvändigt att till undvikande af
alltför långsam röstning uppblanda de mera jord- och
mullhaltiga vaskmalmerna med gröfre sorters malm, helst s. k. bruten
malm med hög jernprocent, såsom närmare synes vid de längre
ned anförda resultaten, äfvensom att, då vaskmalmerna varit
måttligt mullblandade (i hvilket fall deras röstning äfven gått
enbart), företrädesvis hålla den finare delen åt murarne och
således till vinnande af nödigt drag och full röstning i ugnens
kärna laga så, att den gröfre malmen kommer midt uti ugnen.
Med den erfarenhet man för närvarande eger om
vaskmalmers röstning vill det synas, som om maximum af
dygnsröstning skulle uppgå till 103 centner (4,381 K.gr.), då
malmerna varit någorlunda rena och måttligt mullblandade;
hvaremot, då malmerna varit förorenade af både malmmull och jord,
rostningsförmågan nedgått till 76 centner (3,232 K.gr.), minst
58 centner (2,467 K.gr.) per dygn. Undantagsvis och i allra
gynsammaste fall, då vaskmalmen varit alldeles fri från
uppblandningar, har medelrostningen per dygn uppgått till 120 à 135
centner (5,103 à 5,742 K,gr.). Här på orten kan man dock
aldrig påräkna renare vaskmalmer än att dygnsrostningen kan
högst belöpa sig till 85 centner (3,615 K.gr.) och i medeltal
till 75 centner (3,190 K.gr.). Utan fara för öfverdrift bör
således rostningen per år kunna uppskattas till 26,000 centner
(1,106 tons) för enkel och 52,000 centner (2,212 tons) för
dubbel ugn. Det är således ändamålsenligt att hafva såsom
förut är nämndt tvenne samverkande vaskmalmsugnar med
gemensam fläkt. Byggnadskostnaden för den dubbla ugnen, sålunda
anordnad, blir också proportionsvis billigare, hvarjemte
arbetskostnaden per centner rostad malm blir något reducerad.
Slutligen vinnes härigenom ett skarpare drag, hvaraf följden blir
intensivare hetta.
Den vid Nykroppa igång varande ugnen – en enkel –
har emellertid från dess första pådragning den 22 Oktober
förlidet år till den 31 sistlidne Augusti, med afdrag af den tid, som
derunder åtgått för diverse ändringar och omställningar, lemnat
följande resultat:
| Uppsatta | malmer | 429,20 | centner | bruten | malm; |
| » | » | 2,965,90 | » | plock | » ; |
| » | » | 16,526,30 | » | vask | » . |
| –––––––––––––––––––––––––– | |||||
| Summa | 19,921,40 | centner | malm, | hvilka | |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
