- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
241

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 9 juni 1928 - En ny jordtermometer och några observationer över jordtemperaturen i Stockholmstrakten, av Anders Ångström och Einar Petri - Våra skärgårdsbåtar, av Hugo Tolléus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

241

Vad som här särskilt förtjänar att framhävas, är det
tidiga inträffandet av temperaturminimum inom de
högsta marklagerna å 10 och 20 cm djup. Detta
sammanhänger otvivelaktigt med det förhållandet, att så snart
snötäcket lagt sig avkylningen uppifrån upphör eller
starkt nedsattes, och att fortfarande en mer eller mindre
stark tillströmning av värme från de ännu ej så starkt
avkylda lägre jordlagren äger rum.

I övrigt skall här blott i förbigående hänvisas till
några intressanta drag i temperaturförloppet å olika
djup. Under hela den tidiga vegetationsperioden dvs.
från slutet av april, då temperaturen är anmärkningsvärt
oberoende av djupet, till framåt mitten av juli, råder
inom markens vegetationsskikt en negativ
temperatur-gradient, i det att temperaturen inom alla jordlager
avtar med tilltagande djup. Hela denna fråga angående
temperaturgradientens i marken inflytande på
vegetationens utveckling är säkerligen av ganska stor bety-

delse och förtjänar att uppmärksammas i samband med
de experiment, som nu på flera håll utföras med
elektrisk uppvärmning av drivbänkar och annan jord. Så
snart markens ytlager och de lägsta luftskikten äro
kallare än underliggande jordlager måste med
nödvändighet en viss uttorkning av de undre jordlagren äga
rum genom att vatten överdestillerar från varmare till
kallare skikt. Omvänt måste en övergång av fuktighet
från ytskikten till de undre jordlagren äga rum genom
överdestillation så snart en negativ temperaturgradient
förefinnes i marken. I vad mån denna överdestillation
av fuktighet från ett marklager till ett annat är
betydelsefull eller icke, torde ännu så länge ej vara fullt utrett.
Den största betydelsen av dessa temperaturskillnader
mellan olika skikt är säkert att söka inom växten själv
samt i de kapillära och osmotiska krafternas beroende av
temperaturen.

VÅRA SKÄRGÅRDSBÅTAR.

Herr Redaktör!

Jag har med intresse tagit del av artikeln
"Gammalmodig bekvämlighet" i Allmänna avdelningen 21 av
den 26 maj 1928 och kan ej annat än understryka den
kritik, som där framföres mot våra skärgårdsbåtar. Då
skärgårdsrederierna anse sig förtjäna mest pengar på
att göra resorna så tidsödande som möjligt för
passagerarna, är det väl ej för mycket begärt, att de skola
vara bekväma. De anmärkningar, som framställas mot
sittplatserna och deras anordning, äro mer än befogade,
och alla åtgärder, som föreslås till ökad bekvämlighet,
kunna lätt utföras, utan att sjövärdigheten minskas.
Men i de flesta fall saknas den goda viljan och
förståelsen för, atfi varje affär finnas två kontrahenter, icke
endast en. Lägg härtill frånvaron av stimulerande
konkurrens och förklaringen är färdig till våra otidsenliga
skärgårdsbåtar och deras obekväma inredning. Jag
har i 40 års tid rest med dessa fartyg och har själv
konstruerat åtskilliga dylika, varför jag vet, vad jag
talar om.

Vid tiden omkring sekelskiftet — närmare bestämt
1899 — infördes nyheten av matsalong på övre däck,
varigenom passagerarna sluppo intaga sina måltider i
den mögel- och matosdoftande försalongen. Omkring 10
år senare började det förut öppna akterdäcket att
inbyggas. Dessa äro de enda moderna bekvämligheter,
som införts på våra skärgårdsbåtar under de senaste 40
åren. Stockholms skärgårdsflottas senaste nybyggnad
innebär ej något tekniskt framsteg —- fartyget är i
allo likt sina föregångare — ty till fartygstekniska
framsteg räknar jag ej moderna möbeltyger och modern
belysningsarmatur.

Skärgårdsbåtarna skola vara dels passagerarefartyg,
dels lastfartyg och dels isbrytare. Följden av denna
kombination har blivit en dunderkompromiss, som bragt
fartygstypen in i en återvändsgränd. Vid en
vanlig sommarresa är det skyddade mellan- och
akterdäcket upptaget av ölkorgar, potatis-säckar och allsköns
annat styckegods och för passagerarna återstår det
regniga och blåsiga överdäcket utan besvärande
bekvämlighet. Att kalla dylika fartyg passagerarefartyg
är något skrytsamt.

Jag kan ej dela artikelförfattarens mening, att den
kritik, som förliden sommar framkom mot våra
skärgårdsbåtar, innehöll ett uns av sanning. Enligt min
uppfattning innehöll den flera centner. De, som
berördes av denna kritik, slogo sig visserligen för sina
bröst och förklarade, att allt är bra, som det är, men
just ett dylikt svar är ett maskerat erkännande. Det
vore ju bra sorgligt för våra efterkommande
fartygskonstruktörer, om skärgårdsbåten av idag betecknade
fulländningen.

Emellertid, kritik är ett negativt arbete och förslag till
något bättre ett positivt. Vad skall då göras med
skärgårdsbåtarna? På denna fråga svarar jag: ingenting.
Slentrianen har gjort, att denna fartygstyp stelnat i sina
former och saknar utvecklingsmöjligheter. Den resande
allmänheten har idag och med rätta sådana fordringar
på snabb befordran, att endast en radikal omändring av
typen’ och trafiken kan medföra en förbättring. Men
även detta torde vara överflödigt. Bilbussarna enbart
eller kombinerade med båtlinjer är ett första
utvecklingsstadium i passagerartransporten till skärgården och
dess öar och då med en annan båttyp än den nuvarande.
Till Dalarö är busstrafiken färdig, till Ingarö, Malmalandet
och Venn dö i sitt vardande och utefter norra farleden
torde den väl också komma igång. Dock är detta endast
ett övergångsstadium. Luftbussen är den redan till hands
liggande lösningen av problemet om snabb
passagerare-transport till och från skärgården, som överallt erbjuder
goda landningsplatser för hydroplanen. När vi kommit
så långt, bliva skärgårdsbåtarna automatiskt reducerade
till, vad jag anser dem vara idag, lastångare, som kunna
taga passagerare. Då kan ju farten än en gång
nedsättas.

Det är möjligt för att inte säga troligt, att min här
uttalade uppfattning kommer att av sakkunskapen
bemötas. Men för att vara beredd härpå har jag denna
gång sparat på mina erfarenheter om
passagerarebefordran på skärgårdsbåtar och på mina insikter i dylika
fartygs konstruktion.

Stockholm i maj 1928.

Hugo Tolléus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free