Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 1 sept. 1928 - Televox’ verkningssätt, av R. J. Wensley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 sept. 1928
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
337
TELEVOX’ VERKNINGSSÄTT.
Av ingenjör R. J. WENSLEY.
För att erhålla en enkel och billig metod för
fjärrkontroll har den konstgjorda människan, "Televox",
skapats. Den är en maskin, som svarar i telefon och
reagerar för ljud, som gå samma vägar som vid vanlig
telefonering. Alla tidigare modeller av dylika apparater
ha använt sig av en summer, monterad framför
mikrofonen, och vars, efter en särskild code, sammansatta
signaler haft olika betydelse alltefter de uppdrag den
varit avsedd att svara på. På grund av felkopplingar
i telefontrafiken kunna helt ovidkommande personer
komma att inkopplas till en apparat med Televox. I så
fall skulle de med den hittillsvarande apparaturen icke
på annat sätt upplysas om att de blivit felkopplade, än
genom ett, för dem tillsynes meningslöst, surr. För att
därför göra apparaturen mera lämpad för användning
i samband med de vanliga offentliga telefonnäten har
Televox numera utrustats med en röst med vilken den
kan svara på vilket önskat språk som helst.
Förutvarande modeller voro heller icke i stånd att
själva ringa upp om något ovanligt skulle hända i den
understation, där någon av dem tilläventyrs blivit
placerad. Om hos den nya modellen händelsevis någon
strömbrytare skulle slå ifrån, en maskin bli överhettad
eller någon av de olika skyddsapparaterna komma i
funktion, så igångsattes apparaten genast, och
röstmekanismen meddelar telefonisten den persons nummer,
som är bestämd att ingripa i händelse något kommer i
olag, och telefonisten förmedlar samtalet, som vanligt.
För att sätta mekanismen i stånd att giva ifrån sig
användbara och tydliga talljud använder man sig av de
framsteg, som gjorts inom industrien för "talande film".
Ett stycke filmremsa på 5 à 6 meters längd är hopkittad,
så att den bildar en ändlös slinga. I den nu utförda
modellen användas två olika fraser. Dessa fotograferas
på var sin kant av filmbandet, under det att
mellanpartiet lämnas blankt. Ljudet visar sig på filmen som
tätt stående linjer av olika
svärt-ning och bredd och med varierande
täthet. En lampa, med särskild, rak
specialtråd, användes för vardera
frasen, och ljuset från densamma
koncentreras vid varje särskilt
tillfälle medelst linser på ett mycket
smalt parti av filmen ifråga.
En liten motor håller densamma
gående varje gång rösten önskas.
En väljaremekanism tänder då en
av de båda lamporna, som för varje
gång behöves. Lystrådens bild
pro-jicieras genom en smal bländare på
talfilmen och får därefter påverka
en ljuselektrisk cell. En dylik cell
genomsläpper ström i direkt
proportion till den ljusmängd, som får falla
på densamma. Allt eftersom de
olika linjerna på filmen passera
framför ljuset förstärkas
motsvarande strömstyrkeförändringar från den
ljuselektriska cellen till nödig
styrka för att kunna driva en smärre
högtalare. Förstärkningen sker
genom en speciell, skärmad
trerörs-förstärkare. Högtalaren placeras
framför mikrofonen och höres av
personen i andra ändan av telefonledningen precis som
om en mänsklig varelse talade in orden i en vanlig
telefon.
Om Qn påringningssignal kommer fram till en
understation, utrustad med en Televox, så kommer den person
som står i andra ändan av ledningen att höra apparaten
svara med vanlig röst exempelvis "Televox,
Ställ-forsen 88". Detta upprepas ytterligare en gång, och
om den påringande icke ger den för apparaten avsedda
tonsignalen medelst en pipa eller något annat
musikaliskt instrument, så kommer Televoxen att hänga upp
hörtelefonen, då man ju i så fall kan antaga att
felkoppling föreligger. Den som blivit felkopplad har
emellertid fått höra vilket nummer han blivit kopplad
till och kan alltså i sin tur lägga på luren och ringa av
samt göra ny påringning. Skulle emellertid
stations-skötaren själv ha gjort påringningen, i avsikt att utföra
någonting på stationen, så hör han på rösten som säger
numret, att han har kommit rätt och han blåser därpå
i den rätta pipan, varpå rösten slutar, och maskinen är
inkopplad för vidare verksamhet med hjälp av andra
piptoner.
Om en strömbrytare skulle slå ifrån, så kommer
Televox genast i verksamhet, lyfter av hörtelefonen och
börjar genast med korta mellanrum säga frasen "Detta
är Televox. Ge mig 6789" eller vad för fras, som blivit
intalad på motsvarande plats på filmremsan. Detta
fort-sättes så länge tills påringning har skett och 6789 har
svarat och genom att lyssna i hörtelefonen fått höra vem
som är den påringande. Televoxrösten stoppas nu genom
den rätta visselsignalen, och fortsätter sedan att genom
olika pipsignaler fråga maskinen vad, som har hänt.
Svaren på dessa frågor ges genom olika summertoner
på ett codespråk, som stationsskötaren förstår. Så snart,
som pipsignalen stoppar rösten, stannas även motorn,
som driver filmremsan runt, och lampan släckes, varför
Fig. 1. Televox’ och dess uppfinnare. Den tålande filmen är i lådan till höger. De mänskliga formerna
på trästommen äro endast ett utslag av skämtlynne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
