- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Elektroteknik /
121

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 7 juli 1928 - Sveriges internationella telefonförbindelser, av civilingenjör Sven Nordström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 juni 1928

E LEKTROTEKNIK

121

J’/txA/io/m
Förslärkn. /SK /SS

77-o/jfm far o-/rois/n/jt/’o/
Y&SArcCsS-/ør&.

/5/1 • O/O? oqø.

7/nnsm. /or

•«Tc/S/ptA/jø/ms C/s-fort?
, - Scmmar/mp d

Fig. 5. Bämpningsdiagram iör Stockholm—Londonförbindelsen med förstärkningsinställning för lägsta
vintertemperatur och högsta sommartemperatur.

Stockholm via London—Berlin, då vår ordinarie
Londonförbindelse vid provtillfället var felaktig. Förbindelsen,
vars längd var cirka 21 000 km, innehöll omkring 160
st. förstärkarepunkter och inte mindre än 8 st.
ekospärrar. Slingan i Amerika var uppmätt att hålla 1,4
neper, transatlantiska förbindelsen 1,2 och Stockholm—•
London 1,0. Genom snöröverdrag i New York och Lon
don blev totala restdämpningen ej större än oo 1,6 neper.

För att närmare illustrera, huru t. ex. vår
Londonledning är anordnad, hänvisas till dämpningsdiagrammen å
fig. 4. Förbindelsen går utom å sjökabelsträckan
Alde-burg—Domburg och luftledningsdelen Norrköping—
Malmö å fyrtrådsledning med tillsammans 21 st. överdrag.

För att förhindra störningar i form av överhörning till
andra förbindelser samt överbelastning av
förstärkarerören får förstärkningen ej å någon punkt drivas högre
än att transmissionsnivån, som t. ex. å utgångssidan av
överdraget i Stockholm mot London är -f- 0.98,
motsvarar M- Detta betyder, att den normalt från en
telefonapparat utgående talströmmen i denna punkt är
förstärkt 1,2 neper. Å andra sidan får icke högre
dämpning införas å någon överdragssektion än att
transmissionsnivån motsvarar — 3,0 å lägsta punkten, jämför
—■ 2,7 å diagrammet å intagssidan av överdraget i
Norrköping, vilket anger, att normala talströmmar insända å
förbindelsen i Stockholm vid ankomsten till Norrköping
äro neddämpade med 2,7 neper.

Tillåter man större dämpning, riskeras att
förbindelsen själv blir störd av överhörning eller ledningsbrus.
Angivna siffror gälla för vanliga
fyrtrådskabelförbindel-ser; för tvåtrådskabelförbindelser äro motsvarande
siffror -f- 0,6 och —1,6, beroende på att man där ej har de
bägge talriktningarna skilda åt i motsats till vid
fyr-trådsdrift, där ledningar förande talströmmar av samma
storleksordning äro sammanförda i skilda grupper. För
luftledningar måste man tillsnöra gränserna ändå mera,

under det att vissa
specialkablar tillåta högre värden.

Fig. 5 visar den olika
förstärkningsinställningen, som
i Sverige gäller för de olika
årstiderna. Som av fig. 6
framgår, varierar
temperaturen å våra kablar avsevärt
och därmed motstånd och
dämpning. De under fyra år
utförda mätningarna mellan
Örebro och Västerås visa,
att växlingarna äro mycket
regelbundna, varför vi
åtminstone tills vidare
omställa förstärkningen vid vissa
bestämda dagar. I U. S. A., där luftkablar dominera och
temperaturväxlingarna äro långt större, häftigare och
mera oregelbundna, har man nödgats införa automatisk
reglering av förstärkningen genom en
Wheatstonebrygg-anordning, ansluten till en s. k. pilotwire i den
ifrågavarande regleringssektionen, som vanligen håller omkring
250 km. Ändringen i dämpning å en svagt pupiniserad
ledning mellan Stockholm .och Norrköping från lägsta
vinter- till högsta sommartemperatur är ungefär 0,5 neper

pi

3.2.

2350

Fig. 6. Uppmätt likströmsmotstånd å kabelpar nr 1 i sektion III, Västerås—Örebro, av
rikskabeln Stockholm—Göteborg (1,29 mm ledare, 100,i km).

Fig. 7. Restdämpning å förbindelsen Stockholm—London.

och kan således beräknas till oo 1,8 neper för sträckan
Stockholm—Malmö.

Fig. 7 visar restdämpningen å Londonförbindelsen.
Den streckade kurvan visar den första anordningen via
Berlin med tvåtråd under Östersjön och 24 st.
telefonöverdrag, den längsta telefonledningen i Europa, icke
mindre än 2 480 km lång. För närvarande äro
fortfarande förbindelserna Stockholm—Paris (2 260 km) och
Stockholm—London (2 140 km) de längsta fasta
telefonförbindelserna på denna sida Atlanten. Restdämpningen
var redan från början ej så dålig,
beroende på inkoppling av en s. k.
"entzerrende Verstärker" i Stralsund med 1,0
nepers förstärkning vid 2 000 hertz och
± 0 vid 800 hertz, vilket överdrag
oskadliggjorde distorsionen i krarupkabeln.

Kopplingen av detta
dämpningsutjäm-nande tvåtrådsöverdrag framgår av fig. 8.
Principiellt samma koppling användes för
de nya snöröverdragen i Malmö vid
koppling till fyrtrådsförbindelse. Härigenom
erhålles en mycket god balans för
tvåtrådsöverdragets "fyrtrådssida", under
det att balans eljest kan vara svår
nog att få vid den ledningsschematiskt
enklare anordningen att behandla
fyrtrådsförbindelse på stationssidan av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928e/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free