Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 7 juli 1928 - Insänt: Fördelningen av elektricitetsverkens fasta kostnader pr kW på olika abonnentgrupper, av Hugo E. Eisenmenger, New York - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
TEKNISK TIDSKRIFT
4 FeBR. 1928
betrakta varje abonnent för sig. Dock kan, som jag även
där påpekat, det teoretiska fel, som uppstår genom
sammanslagning av abonnenterna i en grupp, försummas, om
skillnaden i belastningskurvornas form för de i gruppen
sammanförda abonnenterna icke är alltför stor.
Vad nu beträffar beviset för, att det ekvivalenta uttaget
i verkligheten måste bero av det sätt, på vilket de olika
abonnenterna sammanföras i grupper, så vilja vi antaga,
att kraftverket t. v. endast har två abonnenter, vilka båda
uttaga 1 000 kW mellan kl. 9—10 (fig. 1 b). Var och en
bör då påföras de fasta kostnaderna för 1 OOO kW. Vardera
har betalat det fulla beloppet för sina 1 000 kW och har
därmed förvärvat rätt att utnyttja denna effekt, när och
hur länge det behagar honom. Nu kommer en tredje
abonnent C, som likaså önskar 1 000 kW, men mellan kl. 10—11.
Han kommer att anvisas delvis samma effekt, som hittills
ensamt stod till A:s förfogande, och delvis den, som på
samma sätt reserverats för B.
Kraftverket hade hittills sålt sina 2 000 kW till A och B,
och om C vill deltaga i utnyttjandet av dessa 2 000 kW, så
bör han till A och B betala ett visst belopp till ersättning
för rätten att dela den av de äldre abonnenterna för
uttagning när som helst under dygnets 24 timmar abonnerade
effekten. A. har precis samma rätt att profitera av C:s
tillkomst genom återförsäljning av den abonnerade effekten
som B. har och därför böra A. och B. i detta fall dela
ersättningsbeloppet lika. I praxis ordnas självfallet icke
saken på detta sätt, utan kraftverket övertar rollen av
clearing house, i det att verket fördelar kostnaderna på de
tre abonnenterna.
Men om vi nu sammanföra A. och C. i en grupp, m. a. o.
om ingen tredje abonnent uppträder, utan i stället A. även
under tiden kl. 10—11 använder en effekt av 1 000 kW,
föreligger ingen grund, varför A. skall köpa en del av dessa
sista 1 000 kW från B. A. behöver för denna utvidgning
av sin belastningskurva ingen ytterligare effekt, då de
tillkommande kWh ju kunna helt täckas av den A.
tillkommande effekt.
I första fallet ha nu A. och C. att betala 750 + 500 = 1 2i50
kW, i det andra blott 1 000 kW, medan B. har att bidraga
med kostnaderna för 750 resp. 1 000 kW.
•Skulle ovannämnda exempel mot förmodan icke vara
fullt klart, så torde det kunna analogvis ytterligare
klarställas, om man i stället för kilowattimmar tänker sig
exempelvis rum i byggnader. Vi föreställa oss sålunda
tvenne automobilägare A. och B., som vardera hyra plats
för sin vagn i ett garage. Var och en använder sin vagn
under dagen och tar i anspråk den hyrda platsen endast
nattetid. Om nu någon skulle önska plats i samma garage
för inställande av en vagn på dagen, så blir det uppenbart
en väsentlig skillnad, om den nya vagnen tillhör A. eller B.
eller någon utomstående C. I första fallet inställes vagnen
på A:s eller B:s plats, utan att hyran på något sätt ändras.
I andra fallet åter har den nytillkommande C. att bära
halva kostnaden för hel dygnshyra för en vagnsplats, varav
hälften, alltså fjärdedelen av hela byggnadskostnaden,
överlämnas till A. och B., så länge dessa icke utnyttja sina
platser på dagen. Fördelningen av kostnaderna blir
följaktligen väsentligt olika, allt eftersom de tre bilägarna
behandlas för sig eller sammanföras i grupper.
Då nu förhållandena ligga på detta sätt, så följer, som även
kort påpekats i min uppsats i Elektroteknik 1926, att det
är principiellt oriktigt tänka sig belastningskurvan för en
abonnent uppdelad i vertikala strimmor, beräkna det
ekvivalenta uttaget för dessa var för sig och antaga det
ekvivalenta uttaget för abonnentens belastning i dess helhet
såsom en summa av de olika strimmornas ekvivalenta
uttag. Detta oriktiga antagande ligger till grund för min
gamla metod (herr Danielsons metod). Genom detta
oriktiga förfaringssätt kan en abonnent under vissa
omständigheter debiteras för flere gånger högre kraftuttag än sin
verkliga maximaleffekt.
Det må här omnämnas — ehuru det ej hör till den
föreliggande saken — att enligt min nuvarande uppfattning
fördelningen av de fasta kostnaderna på olika abonnenter
eller grupper icke har den stora betydelse för praxis, som
jag tidigare antagit. Jag har redan i slutet av min uppsats
i ETZ berört detta förhållande. Vid bestämmande av
tariffer äro även andra faktorer av betydelse. Om vi t. e.
skulle fastställa priser på grundval av en
kostnadsfördelning mellan tvenne abonnenter (grupper), kan det inträffa,
att abonnenten A. efter sådan prisberäkning icke är i
tillfälle att utnyttja det antal kilowatt, som motsvarar hans
belastningskurva: de bliva honom för dyra. Abonnenten B.
kommer måhända i en efter samma förutsättningar
gynnsammare belägenhet än beräknat, och kommer på grund
härav att utnyttja en större effekt.
Man kan då teoretiskt gå till väga på det sätt, att man
använder ett närmeförfarande, i det man först bestämmer
priserna efter de beräknade kostnaderna, därefter justeras
belastningskurvorna och så ånyo fastlägger kostnaderna i
beroende av dessa nya kurvor osv., till dess man bragt
kostnader, priser och belastningskurvor i samklang. För denna
metod fattas emellertid underlag för bestämmande av
belastningskurvornas beroende av prissättningen. Så mycket
är emellertid tydligt, att för prissättningen fördelningen av
kostnaderna helt träder i bakgrunden.
Dessutom är det vid energileveranser ej väsentligt, att
de enskilda abonnenternas priser äro proportionella mot
de av dessa abonnenter förorsakade kostnaderna, m. a. o.
att varje abonnent bidrager med samma procentuella
vinstandel. Fastmer skall strävas efter en så god förräntning
av kapitalet som möjligt, eller — vid betryggande
kapital-förräntning — att befolkningen inom kraftverkets område
skall kunna tillgodogöra sig energien i största möjliga
utsträckning. Även här fattas emellertid i väsentlig
utsträckning beräkningsunderlag. Så mycket är emellertid säkert,
att uppfyllandet av dessa betingelser i allmänhet fordra en
helt annan prisställning än den som uppbygges direkt på
de fasta kostnadernas fördelning, i synnerhet, där det rör
sig om kilowatt och ej kilowattimmar. Jag får här nöja
mig med att hänvisa till min föromnämnda bok över tariffer.
Det huvudsakliga användningsområdet för de fasta
kostnadernas fördelning enligt berörda metoder är att söka vid
sådana fall, då två eller flere elektricitetsverk utbyta
energileveranser sins emellan, varvid strömpriset skall
kontraktsenligt bestämmas på grundval av självkostnaderna,
eller då dessa elektricitetsverk tillhöra samma förvaltning,
så att det endast blir fråga om en intern avräkning.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för
elektroteknik avhöll sitt ordinarie vårsammanträde fredagen den
1 juni i form av en utflykt med damer till Lidingön, under
ledning av ordföranden, professor H. Plexjel.
Den mera tekniskt betonade delen av dagens samvaro
utgjordes av ett besök i Svenska A.-B. Gasaccumulators
verkstäder på Lidingön, vilka med stor älskvärdhet
demonstrerades av ett flertal av bolagets ingenjörer med
direktören Nils Westrerg i spetsen. Den storslagna och
världsomfattande tillverkningen tilldrog sig de besökandes livliga
intresse, icke minst damernas. I all synnerhet imponerade
demonstrationssalen, varest en mångfald av de snillrika
automatiska fyr- och signalanordningar, som gjort Agas
och dess frejdade chefs, direktör Gustaf Daléns, namn
kända över hela världen, visades i verksamhet.
Härefter intogs middag å Gåshaga restaurant, varvid
såväl de i utflykten deltagande damerna som den firma, vars
anläggningar nyss tagits i skärskådande, blevo föremål för
hyllningar av ordföranden. Tjänstgörande klubbmästaren,
civilingenjören T. Risinger, föredrog ett par livligt
senterade muntrationsnummer, varefter dansen tråddes i
solnedgångens brand och vid böljeplasket från det blånande hav,
som mång’ tusende år osv.
Deltagandet var tyvärr fåtaligt, men detta hindrade
ingalunda den samstämmiga belåtenheten med en synnerligen
lyckad afton. De som ej voro med voro ätt beklaga.
F. Dn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
