Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ø
TEKNISK TIDSKRIFT
18 aug. 1928
Fig. 9. Yarrow-panna av på de nya jagarna använd typ.
med överhettning. En del rön gjordes, som kunna vara
av intresse att relatera. Det är nu så, att oljeeldningen
fordrar ganska stor erfarenhet, och främmande mariner
ha fått lägga ner stora experimentkostnader. För övrigt
är nog problemet ännu ej slutgiltigt löst, varom de
inånga olika typer av brännare, luftkoner och system,
bära vittnetsbörd.
Isoleringen i botten bestod först av ett enkelt
fast-murat lag tegel. Redan under proveldningarna å
varven visade det sig att botten höjdes, och murbruket
lossnade så att en del stenar i mitten hoppade upp. Det
framgick tydligt, att det var olämpligt att ha stenarna
fastmurade, varför dessa lades löst med endast skärv i
springorna. Pannans botten visade emellertid
benägenhet att få en periodisk rörelse varav stenarna i mitten
hade svårt att ligga kvar. Olägenheterna i botten gingo
bort när bottenplåten bands till bottenstockarna och
betäcktes med ett dubbelt lager av sten. Dessutom lades
ovanpå stenen glas, som vid eldningen fick smälta och
rinna ned mellan springorna. Härmed fick man ett
plastiskt förband mellan stenarna.
Kom så Götaverkens första fullkraftsprov med
"Nordenskjöld"’. Som bekant inträffade då ett missöde med
pannan nr 2, i det att denna råkade ut för en
tubspräng-ning. Å en tub öppnade sig ett cirka 2 tum långt hål.
Dessutom framkom vid närmare besiktning, att en hel
del tuber både i denna och övriga pannor visade spår av
att ha råkat i glödning och voro svällda. Det är att
märka, att det bevisligen var vatten i glaset å pannan
nr 2 när missödet skedde. Vad hade då inträffat? Det
synes som om dels cirkulationen i pannan varit
ofullständig och dels de heta gaserna ojämt ledda.
Ångbildningen i vissa tuber tyckes därav ha blivit så stark, att
dessa å de varmaste lägena nästan helt blivit fyllda med
ånga, varigenom tubväggen ej tillräckligt kylts, utan
råkat i glödning och utvidgats. En bidragande orsak
kan också ha varit, att pannvattnet togs från stadens
ledningar i Malmö. Detta vatten är nämligen
synnerligen kalkhaltigt och bildar lätt avsättningar å tubernas
insida. Brittiska, tyska och amerikanska marinerna
använda också till oljeeldade pannor alltid evaporerat
vatten. Vid de låga belastningar, som vi förut använt å
pannorna har denna fråga ej varit aktuell. Matarvattnet
inleddes även å ångsamlaren med ett rör i mitten nära
botten, vilket även kan hava bidragit till att hämma
cirkulationen.
Det är också att märka, att det är en väsentlig
skillnad mellan en oljeeldad panna och en koleldad. Den
senare har vanligen en given begränsning i den
manuella kraften att skyffla kol. Med den förra åter kan
belastningen stegras oerhört utan något vidare arbete
från personalens sida. Det är endast att vrida på några
rattar och dymedelst öka fläkt, olja och matning. Det
är därför lätt att råka ut för en överbelastning. Vid en
koleldad panna går man upp till en ångproduktion av
40—60 kg pr m2 eldyta och timme, vid oljeeldade
pannor betydligt högre. Här voro vi uppe vid högsta fart
väl i cirka 80—85 kg. Firman Thornycroft visade
enligt utförda försök att de utan olägenhet gått upp ända
till 95—96 kg pr m2.
Pannorna voro på grund av
överhettningsanordningarna helt konstruerade och i delar byggda av firman
Thornycroft i England. På våra övriga fartyg ha
vi alltid haft baffelplåtar för att leda rökgaserna, men
här funnos inga inritade. Som pannan är konstruerad
kommer överhettarna att i nedre delen hindra gaserna
att komma fram. Utan baffelplåtar gå dessa då
huvudsakligen i överdelen, varigenom tuberna där kunna bli
för starkt värmda. Huru viktigt det var att skärma av
en koncentrerad gasström visade sig ytterligare i ett
senare prov med en fart av 37—knop. Invid bortre
gaveln lämnades genom teglets konstruktion en alltför
stor öppning mellan yttersta tuben och gaveln,
varigenom för mycket eldstadsgaser passerade denna väg förbi
tuben. Härigenom råkade denna i glödning, svällde
och måste utbytas. Samma fenomen uppträdde på
samma ställe i alla tre pannorna.
Dessutom uppträdde vid de högsta farterna ett annat
besväriigt fenomen. Vid den häftiga förbränningen och
det höga blästertrycket kom brännarnas låga att
pulsera, vilket meddelade sig till kåporna, gavlarna och
botten, så att dessa kommo i rytmisk skakning, s. k.
flämtning. Denna flämtning, som på den ovane verkar
mycket irriterande, medförde att teglet hade svårt att
hålla sig kvar särskilt i gavlarna och mest i bortre
gaveln samt botten. Överhettningen var vid låga farter
FLAKTTIgüMMOH
AKTI^. EiPTgQr-
Fig. 10. Fläkttrummor till pannrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
