Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•58
TEKNISK TIDSKRIFT
25 febr. 1928
Schaktningen tillgick på i huvudsak följande sätt: I
schaktningslinjen nedfördes genom borrning 10" X 10"
vertikala timmer med c:a 2 m mellanrum, räckande från
gatunivån till 1,2 m under botten på grundgrävningen.
Schaktningen påbörjades nu i mitten på tomten medelst
grävmaskin, lastande direkt i lastbilar och arbetande så
att detta mittparti nedfördes till fullt djup, lämnande
naturliga slänter åt tre håll. (På den fjärde sidan hade
grundmuren för angränsande byggnad under tiden
nedförts till erforderligt djup.) Materialet bortskaffades
Fig. B. Fundamentets mittparti färdigställt.
uppför en landgång i lutning 1 :3, som visserligen i
slipprigt väglag erbjöd lastbilarna avsevärda svårigheter
att komma uppför, men som på det hela taget fungerade
till belåtenhet. Nästa steg var formsättning och
gjutning av den centrala delen av fundamentet, vilken
sedan användes som stöd för försträvningar uppbärande
sponten (se fig. 3). Efterhand som schaktningen nu
fortskred mot utkanterna, infördes 2" liggande
spont-plank mellan de vertikala pålarna och dessa överförde
i sin tur jordtrycket till 3 rader 14" X 14" horisontala
följ arc, placerade med 2,5 till 3 m mellanrum. Trycket på
dessa följare avlastades medelst 14" X 14"
snedförsträv-ningar till den redan gjutna centrala betongkroppen.
Efter fullbordad grundgrävning utgjorde dessa
snedsträ-vor en verklig skog av timmer, och det var ett
sannskyldigt "puzzle" att bestämma deras läge, då de dels
skulle gå fria för alla pelare och balkarna i
källarvåningens mezzaninbjälklag samt dessutom vara så litet
som möjligt i vägen för grävmaskinens arbete och för
betonggjutningen. En del av schaktningen, särskilt i
hörnen, kunde dock ej åtkommas med grävmaskin utan
utgrävdes för hand i samband med mastkran och
gripskopa för lastning av bilarna.
Betonggjutningen var anmärkningsvärd ur flera
synpunkter, dels beträffande sättet för betongens
distribuering och dels för den låga arbetskostnaden pr
volymsenhet. Utrymmet på arbetsplatsen tillät ej byggandet
av materialfickor av tillräcklig storlek för att göra
betongproduktionen oberoende av regelbundna
materialleveranser. Därför beslöts byggandet av en mindre
sand-och grusficka, dels för att förenkla transporten till
biandaren, dels för att säkerställa materialtillgången för ett
par timmar i händelse av mankerande leveranser.
Blandningsstation och materialfickor anordnades
enligt ett system, som antagits som standard vid Lindgren
& Swinertons husbyggnadsarbeten och som alltid
fungerat till stor belåtenhet, varför en beskrivning torde
vara på sin plats. Fickorna, "the bunkers", äro av
vanlig konstruktion av stående timmer med väggar av
liggande 2" plank. Bunkern är täckt med 3" X 8"
plank pä högkant, med 3" mellanrum mellan planken.
Sand och grus tillföras medelst lastbilar, som köra upp
på toppen och tippa sitt innehåll, vilket rinner ner
mellan de kantställda plankorna. Bunkern anordnas
långs med byggnaden som skall gjutas, med
tappningsventilerna vettande åt densamma. Sammanbyggd med
mellanväggen mellan grus- och sandfickorna bygges en
tunnel tvärs genom bunkern för transport av cement
från det på baksidan anordnade cementupplaget.
Biandaren matas från en strutformig behållare av plåt,
vilken placeras mitt framför transporttunneln med
överkanten i jämnhöjd med dess golv. Små
decauvillevagnar framtransportera sand och grus från de olika
tappningsventilerna. Yid Hunter—Dulin Bldg. var
bunkern placerad i Lick Alley med en uppkörsväg för
sand och grustransporterna från Sutter Street. Cement
tillfördes från motsatt håll genom Lick Alley (se fig. 2).
Att på vanligt sätt utlägga körbanor och distribuera
beongen medelst 2-hjuliga kärror var otänkbart på
grund av alla snedsträvor. Den använda metoden
apterades här, så vitt författaren vet, för första gången
vid detta slags arbete, och resultatet överträffade
förväntningarna. Mastkranen uppställdes i en central
punkt och bommen förlängdes, så att räckvidden blev
omkring 27 m. Gripskopan utbyttes mot en annan av
V-formig tvärsektion, försedd med en slitsformig
tappningsventil i botten. Vidden äv denna kunde regleras,
så att skopans innehåll kunde tömmas på en gång eller
i en mer eller mindre fin stråle. Biandarens kapacitet
var 0,6 m3 färdig betong och skopans 1,2 m3.
Minimi-blandningstiden var en minut.
Första betongsatsen från biandaren tömdes i en
framför densamma stående behållare och den andra hölls i
beredskap i biandaren. När så skopan svängdes över
till en plattform snett under betongbehållaren, öppnades
samtidigt tappningsanordningarna till denna och till
biandaren, så att skopan på några sekunder fylldes till
full kapacitet. Skopans tömning samt förflyttning fram
Fig. 4. Strävning av spontväggarna. I förgrunden till höger synes den
betongfvllda kranskopan redo att tömmas.
och tillbaka mellan biandaren och platsen för tömningen
försiggick på 2i till 3 min., vilket alltså mycket väl
överensstämde med tiden för färdigblandandet av två
satser betong.
Det torde böra påpekas, att all betong, som kom till
användning, var s. k. blötbetong, vars fria yta, då den
tillåtes rinna ut i formarna, ställde sig i en lutning av
c:a 15° mot horisontalplanet. Den lägsta höjd till
vilken den betongfyllda skopan kunde nedföras var 3 till
5 m ovanför fundamentets överkant. Överallt där så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
