Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
utgiven av svenska teknologföreningen
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST 10
Redaktör: WALO FINNÉ
INNEHALL: Om naturlagar för trafiken och dess leder, av kapten H. N. Pallin. —Essingebron, av civilingenjör John
Björk. — Försök över längdkrafternas verkningar i räls. — Brokongressen i Wien 1928. — Ett franskt uppslag till
valvdammskonstruktion. — Notiser. — Litteratur.
OM NATURLAGAR FÖR TRAFIKEN OCH DESS LEDER.
Av H. N. PALLIN.
För att kunna på rätt sätt utforma de käril, i vilka
trafiken skall upptagas och fördelas, är det nödvändigt
att känna de naturlagar, som trafiken lyder. Lagar, som
styra de levande föremålens trafik, äro emellertid — i
motsats till de celesta rörelselagarna — sällan giltiga
m"d samma stränghet som rent fysiska lagar, beroende
på de i matematisk form ofixerbara psykologiska
faktorer, som —- jämte de fysiska lagarna — inverka på de
levande varelsernas trafik. Ofta härledda och tillämpade
på empirisk väg genom insamlandet och lämplig
bearbetning av ett stort och systematiskt ordnat statistiskt
material, kunna dessa kombinerade "psykofysiska" lagar
visserligen giva samma empiriska säkerhet som lagar,
vilka i allmänhet härledas ur statistiska
sammanställningar, men de vidlådas även av samma brister och
innehålla samma möjligheter till undantag som dessa senare.
Så länge trafiken var liten, redde den sig själv utan
vare sig tekniskt beräknad eller på administrativ och
psykologisk väg genomtänkt reglering. Med den ringa
hastighet och de jämförelsevis stora tillgängliga
utrymmen, som kännetecknade en tidigare trafik, kunde denna
fritt följa sina då ännu okända lagar utan att stöta på
nämnvärt motstånd. Med hastighetens och
trafikmassornas ökning har verkligheten kommit i en oupphörlig
konflikt med trafikens lagar och därmed till slut
framtvingat ett oavvisligt behov att närmare lära känna
dessa lagars natur.
Vid utforskandet av trafikens naturlagar måste man
söka särskilja å ena sidan fysiska eller mekaniska lagar
samt å den andra psykiska lagar, i den mån ett sådant
särskiljande låter sig göra. I såväl fysiskt som psykiskt
avseende gäller det att undersöka, hur trafiken arbetar
och hur den inverkar på sin omgivning, samt slutligen
hur den har benägenhet att naturligt utforma sina
förvaringsrum såväl i stort som i detalj.
Först och främst måste en undersökning gälla,
huruvida och i vilken omfattning trafiken kan anses
påverkad av de allmänna, mekaniska rörelselagarna. Vi
göra då följande iakttagelser.
Lagen om centrumbildning.
All trafik alstrar centra1. Man behöver icke taga sin
tillflykt till transeendenta utläggningar för att påvisa
eller förklara, hurusom en av den synliga världens mest
fundamentala egenskaper är den dragningskraft, som
såväl den livlösa materien som levande varelser utöva
på sin omgivning, var och en efter sin natur. De levande
i Denna lag om centrumbildningen likasom den här nedan
behandlade lagen för trafikens gravitation finnas omnämnda i
författarens uppsats : Om trafikens natur och dess inflytande på
samhällsbyggande^ Svenska vägförening-ens tidskrift 1928, häfte 3,
s. 273.
individerna sträva efter att närma sig varandra på
samma sätt som det kosmiska stoftet i världsrymden
förtätar sig till nebulosor för att efter vart annat alstra
lagbundet utbildade kroppar eller centra med allt mera
ökad täthet. I världsrymden sker detta under en
alltmera tilltagande hastighet. — Sällskaplighet,
hjordinstinkt, intresse och egoism m. m. äro psykologiska
bottenegenskaper i den mänskliga naturen, vilka på ett
liknande sätt, med nästan mekanisk kraft, driva
människorna tillsammans under utvecklande av trafik.
Där människor slå sig ned, bilda de därför centra, mot
vilka trafiken alltmera förtätas. Om de ursprungligen
mera jämnt fördela sig över tillgängliga ytor, såsom
man finner i städernas mellanområden eller för Sveriges
vidkommande ofta nog även på den rena landsbygden,
drivas de av sina centrumbildande egenskaper att
ytterligare sekundärt förtäta sig mot naturliga
dragningspunkter inom dessa jämnare befolkade områden till mera
koncentrerade centra, dit de gemensamma intressena
leder deras trafik. På sådant sätt kunna ursprungliga
enkla centra med sina omgivande attraktionsområden
dela sig undan för undan. Av trafiken utbildade centra
kunna för den skull icke öka sin storlek utöver en viss
omfattning utan att fara uppstår för trafikens
uppdelning på undercentra, dvs. det uppstår en differentiering
av det ursprungliga centret. En större stad kommer
därför alltid att bestå av flera centra med tillhörande
"uppstäder", vilka delvis kunna täcka varandra. Av
motsvarande anledning kan ej heller ett trafikcentrum
utveckla ett sådant centrums alla karakteristiska
egenskaper utan att innehava en viss minimistorlek.
Centerbildningen synes vara en skarpt utpräglad
allmängiltig drift, orsakad av individernas ständigt
levande, mer eller mindre egoistiska intresse för andra
individer eller grupper av individer av samma art, och denna
centrumbildning återfinnes ej blott i yttre, fysiskt,
be-byggelsetekniskt avseende, utan den har sin
motsvarighet även i individernas inre, andliga
organisationsformer.1 Ytterst torde detta intresse i båda fallen hava
1 Psykologiskt finner man denna centrumdrift skarpt
utpräglad i form av offentliga församlingar och inom dessa i olika
parti- och meningsgrupper, men den yttrar sig lika typiskt inom
mindre menigheter och sammanslutningar, såsom styrelser och
klubbar av olika slag. Den primära, psykologiska
centrumbildningen är här i regeln identisk med majoritetsbildningen, vilken
endast få intellekt äga kraft att motstå, om icke starka
mot-centra organiserats. Denna psykologiska centrumbildning yttrar
sig under enkla och mycket regelbundet uppträdande former samt
med en kraft, som är utomordentligt stark och i stånd att med
lätthet övervinna förnuftets och reflektionens sakskäl mot den
framträdande centrumbildningen och dess viljeyttringar. Hela
detta slag av psykologisk centrumbildning är för övrigt en
motståndslös frukt av en djupare och allmännare sett ofta
meningslös massorganisation, vare sig denna sker med- eller omedvetet.
27 OKT.
1928
ÅRGÅNG
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
