Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 24 aug. 1929 - Den polytekniska Læreanstalt 1829—1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 34 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 24 A U G.
ÅRG 59 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1929
INNEHÅLL: Den polytekniska Læreanstalt 1829—1929. — "Jag har inte fått order". — Svetsning av koppar
medelst acetylensyrgaslåga, av professor August Hilpert. — Markedsbrev fra New York. — Litteratur. —
Sammanträden.
DEN POLYTEKNISKA LÆREANSTALT 1829—1929.
Det var ingen tillfällighet, som gjorde, att
elektro-magnetismens upptäckare H. C. Ørsted blev
stiftaren av och den första rektorn för Danmarks
tekniska högskola, Den polytekniske Læreanstalt, som
den 30 augusti firar sitt 100-årsjubileum.
Redan år 1813 hade Ørsted, som sedan år 1804 var
Enställd vid Köpenhamns universitet, insänt förslag
till en reformering av de fysikaliska studierna och
av fysikens och kemiens ställning överhuvud vid
universitetet. Han skriver själv därom, att
fakultets-indelningen ännu bär den tids prägel, då
universiteten upprättades och då naturvetenskaperna befunno
sig i det uslaste tillstånd, och han gjorde sig den
frågan, huruvida kemister och fysiker ha rätt, när
de påstå, att deras vetenskap har ett stort inflytande
på statens välfärd. Den frågan besvarade han med
ja. På det hela taget är det en grundåskådning hos
Ørsted, som spåras genom hela lians livsverk, att
naturvetenskapernas utveckling har en mycket stor
betydelse för näringslivet.
Det var tack vare H. C. Ørsteds arbete, som den
matematisk-naturvetenskapliga fakulteten
upprättades och som de experimentella naturvetenskaperna
fingo hemortsrätt vid universitetet, låt vara att hans
första inlaga år 1813 rönte det ödet att läggas åsido
och säljas som makulatur i greve Schimmelmans
dödsbo.
Före denna tid voro naturvetenskaperna blott ett
hjälpmedel för medicinen, och denna i sin tur var då
närmast en spekulativ vetenskap. Kirurgien var bara
ett hantverk. Först 1838 kommo kirurgerna in vid
universitetet.
I samfundet "Det kgl. danske Videnskabernes
Sel-skab" utförde Ørsted under 36 år som sekreterare ett
vackert arbete. Denna hans verksamhet sträckte sig
mellan åren 1815—1851. Då Ørsted tillträdde denna
befattning, hade utgivandet av Videnskabernes
Sel-skab’s skrifter varit nedlagt från år 1808. Från
Från 1815 inträdde en ändring härutinnan, och
skrifterna indelades i två serier, en filologisk-historisk
och en matematisk-naturvetenskaplig. Men Ørsteds
verksamhet var icke inskränkt till detta. År 1822
mognade hos honom en plan till att åstadkomma
något, som på den tidens språk kallades "ett
fosterländskt arbete". Så stiftade han Selskabet för
Na-turlærens Udbredelse, som blomstrar än i dag och
som bland annat utdelar H. C. Ørstedmedaljen till
förtjänta forskare.
Sällskapet trädde i verksamhet under år 1824 och
i dess program angavs dess uppgift även vara att
studera de olika näringsgrenarnas i landet tillstånd.
De redogörelser, som funnos, och de
undersökningsmetoder, man därvid använt, skulle kontrolleras, och
när så behövdes skulle beriktiganden lämnas och nya
redogörelser skrivas. I ett uttalande bilagt statuterna
understryker H. C. Ørsted den grundsats, som han
hävdat redan många gånger tidigare, nämligen att
den tekniska utbildningen icke enbart skall bygga på
sådana moment, som äro speciella för det hantverk
eller den industrigren, som är utbildningens mål, utan
på allmän mekanik, fysik och kemi. Inom sällskapet
fanns det emellertid ännu långt ifrån allmän
anslutning till denna ståndpunkt och den rent tekniska
utbildningen upptog i stället tankarna.
I november 1827 tog en av sällskapets
styrelsemedlemmar, professor Ursin vid konstakademien, sig
för att till konung Fredrik VI insända ett förslag om
upprättandet av en skola, som skulle utbilda
tjänstemän inom armén och inom de civila yrkena,
företrädesvis dem, av vilka det krävdes praktisk duglighet.
Slutligen skulle skolan också ge utbildning för dem,
som ägnade sig åt fabriksdrift och arbete inom
mekaniska facket.
Undervisningen skulle vara dels praktisk, dels
teoretisk, och skolan skulle kompletteras med en
verkstad. Eleverna kunde vinna inträde, så snart de hade
lärt sig ett hantverk.
Den tendens, som genomgick professor Ursins
förslag, var allmän i Europa vid denna tid, och spåras
överallt vid de tekniska högskolor, som under dessa
år växte upp runt om i Europa. Högskolan i Prag
stiftades som bekant år 1806, högskolan i Wien 1815,
högskolan Karlsruhe 1825 och högskolan i Stockholm
1827. Den äldsta tekniska högskolan är L’ecole des
ponts et chaussés i Paris, som stiftades år 1747.
L’ecole polytecnique, som upprättades 1794, är en
sorts förberedande skola till den nyssnämnda och
andra högre franska bildningsanstalter. Den kända
sedan länge tongivande högskolan i Zürich stiftades
först 1856.
I de engelsktalande länderna gick man som bekant
en annan väg, i det man i stället för att skapa
självständiga tekniska högskolor upprättade särskilda
fakulteter vid universiteten. Ursins skrivelse, som
var daterad den 26 nov. 1827, föranledde
tillsättandet av en kommission på fyra medlemmar för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
