Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Jag har ej haft tid», av Karl Tingsten - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 b
TEKNISK TIDSKRIFT
29 juni 1929
het. liknöjdhet och andra liknande egenskaper. Ty
så är det. Vi böra erkänna detta, om vi skola kunna
förändra oss till det bättre åtminstone i det
hänseendet, att vi ej längre ha användning för den på låtsad
rättfärdighet grundade frasen: "Jag har ej haft tid".
Den nödlögn, frasen oftast innebär, är ingalunda
oskyldig, den visar tvärtom mången gång en
betänklig brist på såväl materiellt som moraliskt ansvar, och
den, som finner sig ofta böra använda densamma, är
säkerligen en person, som ej är alltför trogen i sitt
arbete. Särskilt misstänkta och oftast förekommande
äro naturligtvis sådana fall, som ha avseende på
löpande göromål, rena expeditionssaker såsom
namnunderskrifter, meddelanden telefonledes, svar på brev
av utan vidare givet innehåll — svaret kanske blott
blir 5 rader — framförandet av en order eller något
annat meddelande, kompletterandet av en ritning med
några uteglömda streck m. m. d., således smärre
verkställighetsåtgärder, som självfallet böra och praktiskt
taget alltid kunna omedelbart vidtagas. Likväl kan
man, kanske flera dagar efter det besked lämnats,
finna att ifrågavarande småsysslor, som ansetts vara
bragta ur världen, i själva verket höra till "arbeten",
med vilka vederbörande tjänsteman ännu ej "haft
tid" att taga befattning, som uppskjutits eller rent av
bortglömts med den motivering, som det alltid
återkommande, överskylande "Jag har ej haft tid",
eventuellt kan lämna. Uträttningar av ifrågavarande art,
var för sig krävande blott några få minuter, skola
självfallet och i överensstämmelse med givet besked
och sin egen natur fullgöras utan uppskov. Härför få
inga hinder finnas och sådana finnas ej heller — i
verkligheten. Det går således ej an, att under
angivna omständigheter så ordna sina förehavanden, att
man känner sig tvungen eller frestad att tillgripa den
förhatliga ursäkten: "Jag har ej haft tid". Ingen
tror på denna förklaring, som bland annat även
vittnar om en inskränkthet, som det kan vara onödigt att
särskilt framhäva.
Det är mycket som kan hänga på att
expeditions-göromål i rätt tid bli utförda. Sådana få under inga
förhållanden försummas. Vi böra således komma
överens om att så förhålla oss i tjänsten, att vi ej
känna behov att tillgripa den lika olämpliga som
meningslösa frasen. Detta skulle i hög grad främja
förtroendet och samarbetet mellan över- och
underordnade.
Men om den överordnade, vi kunna ju kalla honom
chefen, således mången gång kan bli förargad och
bekymrad över att ej ens löpande göromål ägnas den
snabba behandling, som omständigheterna påkalla,
får denne å sin sida noga vakta sig för att ej utan
verkligt skäl själv behöva taga det omordade
uttrycket i anspråk. Han får således ej "ligga på"
expeditionsfärdiga handlingar, brev o. d. och särskilt måste
han akta sig för att utan viss anledning underlåta att
raskt slutbehandla sådana ärenden, som han själv
ivrigt påskyndat. Det är ur många synpunkter ej bra
att färdiga eller praktiskt taget färdiga ärenden
hopa sig hos en person i chefsställning och att denne,
vid förekommande förfrågningar från underordnade
eller eljest tar sin tillflykt till den lika välkända som
förslitna frasen: "Jag har inte haft tid". Sådant
inger ej förtroende. Det får ej vara så, att man vid
ärendens efterlysning m. m. d. alltför ofta mötes av
svaret: "Yttrandet, förslaget, framställningen etc. är
avlämnat till och godkänt av chefen. Det ligger hos
honom och väntar blott på hans underskrift."
Särskilt betänkligt blir användandet av dylika fraser, när
ett avgörande skall ske, när chefens närvaro å en viss
plats erfordras för besluts fattande. När oförutsedda
händelser av viss omfattning inträffa eller i
allmänhet när viktiga och ekonomiskt betydelsefulla
spörsmål föreligga borde det givetvis icke kunna
förekomma, att chefen — han behöver ej nödvändigt vara
högste chef — vid hänvändelse härom till honom avböjer
ett personligt ingripande och ställningstagande med
ett "Jag har inte tid". Det finns ju dock ärenden av
den art, att man alltid måste ha tid att besluta om
desamma, men tyvärr ges det också personer, som ej
inse detta. För att utan avbrott kunna utföra ett rätt
oviktigt arbete eller kanske av fruktan att stå inför
nödvändigheten att handla, besluta, kan en sådan
person under åberopande av tidsbrist vägra att, vid
den underordnades anhållan om besked, lämna dylikt.
Han kan t. o. m., om han hör till de riktigt underliga
figurerna, på olika sätt omge sig med en mur av
oåtkomlighet, vägra sina underordnade tillträde o. d.
Nåja, dylika abnormiteter borde kanske här ej
framdragas, men då de finnas så–-.
Det ges ock fall, då en person, även i fråga om
saker, som höra till hans huvudsakliga sysselsättning,
gör ymnigt bruk av frasen än avseende det ena än
det andra uteblivna resultatet av hans åligganden.
Det kunde då vara berättigat att fråga, vad det
egentligen är, som han har tid till. En undersökning skulle
då säkerligen giva vid handen, att en dylik person
knappast har tid till någonting. Det ena göromålet
hindrar honom från att göra det andra.
Låtom oss handla och arbeta så, att vi kunna lägga
bort den slitna osmakliga frasen. Ett gott fullgörande
av tjänsteåligganden föder kraft till arbete och
handling, medan åsidosättandet av dem förlamar och
alstrar missmod.
Karl Tingsten.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Stockholm den 31.8.2,9.
Som en blixt från en tämligen molnfri himmel kom
höjningen av diskontot i New York den 8 augusti.
Åtgärden var allt annat än väntad, emedan man räknade
med att en dylik skulle ytterligare försvåra läget för
pundet. Av allt att döma tycks dock höjningen vara
resultatet av förhandlingar mellan de amerikanska och
engelska centralbanksledningarna och ha skett i syfte
att hålla tillbaka den amerikanska
fondbörsspekulationen och samtidigt hjälpa England i dess nuvarande
va-lutasituation. Genom att höja diskontot och samtidigt
eliminera skillnaden mellan räntan å börslånen och
andra mera "legitima" krediter — räntan å börslån är
nu omkring 7 % mot tidigare 10 à 12 — syftar man
sannolikt att minska tillflödet av utländskt, i främsta
rummet europeiskt, kapital till den amerikanska
fondmarknaden och därigenom förbättra det valutapolitiska läget
för Europa gentemot U. S. A. Av de senast tillgängliga
rapporterna synes dock den amerikanska
aktiespekulationen icke längre röna något nämnvärt inflytande av
.åtgärden. Börslånen fortsätta att stiga, trots att
Mem-ber banks — de banker som äro anslutna till
Federal-reservesystemet — minskat sin utlåning till
aktiespekulationen, tack vare att ökade tillskott från den öppna
marknaden kommit i stället. Den allmänna kurs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
