Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 28 sept. 1929 - Provningsmetoder inom textilindustrien, av Sigurd Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROVNINGSMETODER INOM TEXTILINDUSTRIEN.
Av ingenjör Sigurd Köhler.
TekniskTidskrift
HÄFT. 39 UTGIVEN AV.SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 28 SEPT.
ÅRG. 5 9 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: Provningsmetoder inom textilindustrien, av ingenjör Sigurd Köhler. — Karteller och andra
centraliseringssträvanden inom svensk industri, av direktör N. P. Mathiasson. — Teori för uppmätning av
färger, av professor Wilhelm Ostwald. — Notiser. — Litteratur. — Personalnotiser. — Sammanträden.
Ide flesta länder har efter kriget inom
textilindustrien liksom på andra områden gjorts stora
ansträngningar för förbättring av förut använda
arbetsmetoder och för utbildandet av nya. Den allt
starkare konkurrensen har nämligen medfört allt större
krav på producenternas förmåga att leverera
kvalitets-varor av lätt säljbar beskaffenhet. En direkt följd
härav har blivit, att fordringarna på råmaterialens
och halv- och helfabrikatens beskaffenhet och
jämnhet stegrats. Detta har åter medfört behov av
förbättrade och nya materialprovningsmetoder.
Många gånger är det även förbättring av
provningsmetoderna eller utarbetandet av nya sådana,
som gör utvecklingen möjlig eller underlättar
densamma. En icke obetydlig del av arbetet vid de
forskningsinstitut, som äro verksamma på detta
område, liksom även ofta materialprovningsanstalternas
arbeten bestå just i utarbetande eller förbättrande av
provningsmetoder.
I det följande lämnas redogörelse för några
iakttagelser författaren gjort vid en resa i Tyskland,
Frankrike och Holland i ändamål att bl. a. studera
metoder för provning av textilindustriens råmaterial
och produkter.
Stapellängden hos fiber.
Särskilt stort intresse har man under senare åren
ägnat åt undersökningar av fibermaterialens
kvalitet. Alltjämt klassificeras emellertid spånadsämnena
i allmänhet genom granskning — i bästa fall, som
exempelvis vid bomullsbörserna ifråga om bomull,
jämföres materialet med standardprov. Visserligen
kunna erfarna kvalitetsbedömare nå en
förvånansvärd säkerhet, men med ökade krav på noggrannhet
blir denna bedömningsmetod allt mer och mer
otillfredsställande. Särskilt starkt missnöje förmärkes
gentemot sättet för bedömning av stapellängden hos
bomull vid bomullsbörserna. Det har nämligen visat
sig, att en viss stapellängd t. e. 28 mm icke är
densamma i exempelvis Bremen som i Liverpool.
Därtill kommer att den verkliga längden hos den stapel,
som betecknas med t. e. 28 mm, tenderar att bliva
allt kortare och kortare. Man har med rätta
framhållit, att spinnerimaskinerna måste inställas efter en
verklig och icke efter en inbillad stapellängd. Då
ju bomullens pris även stiger med stapelns längd,
önskar man få någon valuta för merpriset. Det är
därför av stor vikt, att stapellängden noggrant
definieras och bestämmes.
Enligt den ännu allmänt använda metoden för
bedömning av stapellängden hos bomull förfar man
på så sätt, att fibrerna i ett litet prov genom
upprepad utdragning och dubblering för hand ordnas på
så sätt att de längsta komma att ligga med ändarna
i möjligaste mån i ett och samma mot fibrernas
längdriktning vinkelrätt plan, varefter deras längd
mätes. Stapellängden bedömes således efter
medellängden hos de längsta fibrerna. Fördelningen av
alla ingående fiberlängder eller dessas medellängd
bestämmes icke.
Den närmast till hands liggande metoden för
erhållande av en säker uppfattning om fibrernas
medellängd liksom fördelningen av ingående
fiberlängder är direkt mätning för hand av ett stort antal
fibrer. Detta förfaringssätt, som erfordrar mätning
av minst 200—300 fibrer, användes enligt uppgift,
som lämnats mig. jämsides med andra metoder även
ifråga om bomull t. e. vid Staatl.
Materialprüfungs-amt i Berlin—Dahlem och Rijksvezeldienst i Delft.
För erhållande av en tydlig bild av fiberlängdernas
fördelning i provet uppritas med ledning av de
erhållna mätresultaten ett stapeldiagram. Härvid
avsättas de uppmätta längderna vinkelrätt från en
baslinje, ordnade utefter denna efter avtagande längd
och på lika avstånd från varandra, varefter de
avsatta sträckornas ändpunkter sammanbindas.
Dessutom kan ju en frekvenskurva lätt uppritas.
Denna direkta mätmetod är naturligtvis mycket
tidsödande och besvärlig. Man har därför sökt få
fram andra metoder, som medgiva en snabbare
undersökning av ett större antal fibrer. En sådan metod
föreslogs redan år 1894 av Müller. Den var
ursprungligen avsedd för bestämning av fiberlängden
i garn. Härvid bestämmes först garnets metriska
finleksnummer. sedan fastklämmes ett stycke av
garnet längre än den längsta fibern i ena änden i en
tång, varefter alla av tången icke fasthållna fibrer
utkammas. Den så erhållna fiberpenseln avskäres
vid tången och väges. Ur vikten (g) pr fiberpensel
och garnets finleksnummer (N) beräknas fibrernas
medellängd (L) enligt formeln L = 2 gN.
L är emellertid icke lika med medellängden hos
fibrerna i garnet utan är mått på medellängden hos
fibrerna i ett tvärsnitt av garnet. Detta inses lätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
