Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 23 nov. 1929 - Sveriges elektrokemiska industri och dess kraftförsörjning, av Jakob Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
TEKNISK TIDSKRIFT
16 nov. 1929
som till väsentlig del är ägnad åt elektrokemi, samt
av laboratorier för undervisning och för forskning
inom elektrokemiens skilda områden. Det är
härigenom väl sörjt för utbildning hos oss av kemister
och ingenjörer som ledare för elektrokemisk industri
och till främjande av framsteg och forskning för
industriens utveckling. Såsom redan har framhållits,
kräver dock elektrokemisk industri även som en av
sina väsentligaste förutsättningar tillgång på
elektrisk kraft i stora kvantiteter och till ett kraftpris,
som är relativt lågt per kWh räknat. Ett sådant pris
berättigas genom att kraft kan hos oss framställas
ur våra vattenfall till låg kostnad och därigenom att
elektrokemisk industri i regel med jämn belastning
dag och natt absorberar stora energikvantiteter.
Elektrifieringskommitténs program för den
elektrokemiska industriens kraftförsörjning.
Såsom i det föregående blivit framhållet, är
kraftförsörjningen för Sveriges elektrokemiska industri
till väsentlig del beroende på den kraftpolitik, som
kommer att föras av statens vattenfallsverk. I detta
hänseende finnes utarbetat ett program, som framlades
år 1923 av den s. k. elektrifieringskommittén under
ordförandeskap av dåvarande chefen för
vattenfallsstyrelsen, generaldirektör F. V. Hansen. Kommittén
framhåller att densamma "i sina tekniska utredningar
angivit principiella riktlinjer för hur landets
kraftförsörjning i stort i en framtid bör ordnas". Den
elektrokemiska industriens kraftförsörjning är också
föremål för en omfattande behandling i
elektrifieringskommitténs meddelande nr 8, vari kommitténs
riktlinjer givas. De uttalanden, som där förekomma
om den elektrokemiska industrien, vittna tyvärr icke
blott om oförståelse beträffande denna industris
betydelse och arbetsbetingelser, utan giva t, o. m.
intryck av en viss ovilja mot denna industri.
Belysande härför är ett uttryck på sid. 22, där det säges:
"För den händelse man kunde förvisa (kurs. av förf.)
den elektrotermiska och den elektrokemiska
industrien helt och hållet till de nordligare
kraftprovinserna etc. etc.". Grundtemat i utläggningarna om
denna industri är denna "förvisning" till de
nordligare kraftprovinserna. Krafttillgångarna i södra
Sverige böra enligt dessa planer "helst användas för
andra mera kvalificerade ändamål" (kurs. av förf.).
Denna värdesättning av den elektrokemiska
industrien såsom tjänande ett mer eller mindre lågvärdigt
ändamål återkommer icke sällan även i yttranden
och publikationer från kungl, vattenfallsstyrelsen. I
kungl, vattenfallsstyrelsens tekniska meddelande ser.
B, nr 10: "Vänermagasinets utnyttjande efter
genomförd reglering" läses t, e. å sid. 38: — "Under de
första åren efter regleringens genomförande torde
avsättning icke kunna finnas för mera högvärdiga
ändamål i full utsträckning för hela den genom
regleringen åstadkomna ökningen i högvärdig kraft och
följden härav blir den, att en del av denna kraft till
att börja med lämpligen bör såsom sekunda kraft
försäljas till exempelvis elektrokemiska industrier,
träsliperier m. m." Denna uppdelning i leveranserna
i sådana som tjäna högvärdiga eller s. k.
kvalificerade ändamål och sådana, som tjäna ändamål, vilka
antydas vara mer eller mindre lågvärdiga, torde
sakna motstycke inom annan affärsrörelse. Det är
en självklar sak att staten skall i sin kraftpolitik
taga vederbörlig hänsyn till nationalekonomiska
synpunkter. Just ur denna synpunkt torde emellertid
den elektrokemiska industrien förtjäna
statsmakternas synnerliga beaktande och omvårdnad. Det har
redan framhållits att den elektrokemiska industriens
produkter äro oumbärliga för många av landets övriga
industrier och för jordbruket. De äro dessutom
betydelsefulla exportvaror. För landets
självförsörjning vid avspärrning och för ammunitionstillverkning
vid krigstillfälle är denna industri av vital betydelse.
Långt ifrån att tjäna ett lågvärdigt ändamål är
sålunda den elektrokemiska industrien tvärtom av
mycket stor betydelse för vårt land.
Elektrifieringskommittén uttalar att det "bl. a. av
vattenfallsstyrelsen vid flera tillfällen framhållits det
sannolika i en dylik förflyttning" av den
elektrokemiska industrien till Norrland. Kommittén säger
sig dock "knappast våga räkna med att dessa planer
kunna realiseras utan för säkerhets skull blott
förutsätta att de elektrotermiska och elektrokemiska
industriernas kraftbehov inom Göta älvs distriktet i en
framtid icke ökas utan begränsas till det nuvarande
värdet c:a 400 miljoner kWh".
Den elektrokemiska industriens existensmöjligheter i
mellersta och övre Norrland.
Under dessa förhållanden är det med hänsyn till
den elektrokemiska industriens framtidsutsikter i vårt
land av synnerligen stor betydelse att söka klargöra,
huruvida den elektrokemiska industrien i allmänhet
har utsikt att kunna existera i våra nordligare
kraftdistrikt, För utredning av denna fråga samt frågan
om den elektrokemiska industriens kraftförsörjning
har Sveriges kemiska industrikontor tillsatt en
kommitté, bestående av professor Palmær, ordförande,
samt överingenjör Rodung och undertecknad.
Kommitterade ha härvid genomfört en jämförande
beräkning av totala tillverkningskostnaderna, inklusive
fraktkostnader, för vissa betydelsefulla
elektrokemiska produkter vid fabriker, som eventuellt byggas i
Norrland och vid fabriker i Trollhättan.
Beräkningarna äro genomförda med hänsyn till nyanlagda
fabriker och kunna därför ej tillämpas med avseende
på äldre fabriker.
För denna undersökning har utvalts fyra för den
elektrokemiska industrien representativa produkter,
nämligen kalciumkarbid, kiseljärn, kaliumklorat och
aluminium. De utgöra representanter för såväl
elektrotermiska som elektrolytiska processer samt jämväl
för processer som per ton produkt förbruka, relativt
sett, större och mindre kvantiteter elektrisk energi.
Dessutom varierar marknadsvärdet för dessa
produkter inom vida gränser.
För var och en av dessa produkter hava
fullständiga tillverkningskalkyler utförts för fabriker av
sådan storleksordning, som vanligen förekommer eller
kan tänkas komma ifråga här i landet. Dessa
tillverkningskalkyler hava utförts för fabriker, belägna
vid Trollhättan, vid Sundsvall och vid Luleå.
Det torde möjligen kunna invändas att Porjus
borde hava tagits i betraktande i stället för Luleå,
när det gällde att undersöka förhållandena i övre
Norrland. En förberedande utredning visade
emellertid att trots den prisökning, som överföringen av den
elektriska kraften från Porjus till Luleå måste
medföra, skulle förläggning av en större elektrokemisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
