Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 14 dec. 1929 - Moderna växel- och signalsäkerhetsanläggningar, av Herman Holmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650
TEKNISK TIDSKRIFT
16 nov. 1929
ovan nämnda efter
tyska principer utförda
anläggningar. Det
mest iögonfallande av
de nya anordningarna
är användningen av
ljussignaler och
spårledningar. Innan vi
ingå på de moderna
ställverken, måste
dessa båda nya
hjälpmedel inom
signalväsendet närmare behandlas.
Ljussignaler äro
relativt nya apparater,
som i vårt land införts
först efter 1920. I
England och särskilt i
Amerika hava de
vunnit stor användning.
Det karakteristiska
för en dylik signal är,
att samma signalbild,
nämligen ljusskenet,
användes såväl dag
som natt. Signalen
har inga rörliga delar,
vilket är till fördel för
underhåll och
driftsäkerhet. Anskaffningskostnaden är lägre än för mekaniska signaler.
Ljussignalens största företräde är emellertid den
tydliga signalbild, som även under dagen erhålles med
densamma. Vid disigt väder är ljusskenet väl
synligt, medan vid dylik väderlek en semafor kan
urskiljas endast på kortare avstånd. Även vid icke
allt för stark dimma tränger ljusskenet igenom. Det
röda skenet från en ljussignal kan vid klart solljus
tillräckligt tydligt iakttagas på ett avstånd av 800
à 1 000 meter. Särskilt vid elektrifierade banor, där
de mekaniska signalerna försvinna i virrvarret av
kontaktledningar och bryggor, ha ljussignalerna
visat sig synnerligen lämpliga.
Ljussignaler finnas av tvenne slag, nämligen
formljussignaler och färgljussignaler.
Vid formljussignalerna erhålles signalbilden genom
sammanställning av flera vita eller gulaktiga ljus i
olika kombinationer. Sålunda bildas stoppsignalen
genom två eller tre sken i horisontal linje samt
kör-signal genom skenens ställning i 45° åt vänster eller
rakt under varandra. Den för bangårdar
använda signalen är placerad å marken på ett
be-tongfundament och kallas dvärgsignal.
Signal-bilderna åstadkommas här med endast två sken. På
senaste tiden har införts en fjärde signalbild med
två sken i 45° vinkel åt höger, vilket markerar
signalen såsom obefintlig. Växling kan då pågå, utan
att ställverket är bemannat. Dvärgsignalerna kunna
icke tydligt iakttagas på längre avstånd, vilket ju
icke heller är behövligt för växlingsarbetet.
En större typ av formljussignaler med tre sken
användes för ordergivning åt loken vid rangerrvggar
o. d. Vid vissa amerikanska banor användas dylika
större signaler som huvudsignaler, vilket bl. a. har
den fördelen, att man blir oberoende av eventuell
färgblindhet hos personalen.
Färgljussignalerna visa, som namnet antyder, olika
färgade sken. Genom kraftiga linser samt
avskärmning erhålles här ett skarpt, koncentrerat ljus, vilket
noga måste inriktas. Signalerna levereras med
lamporna noggrant injusterade i linsens brännpunkt.
Särskilda anordningar för signalens inriktning i höjd- och
sidled finnas å densamma. Lamporna, som måste hava
så vitt möjligt koncentrerad ljuspunkt, äro om 40
eller 24 watt med en bakom sittande parallellkopplad
lampa om 24 eller 12 watt som reservbelysning. Den
senare lampan anordnas vanligen endast vid
infartssignaler, enär utfartssignalernas sken ju lätt kan
kontrolleras från stationen. För infartssignalerna finnas
i ställverket seriekopplade kontrollampor. Parallellt
med dessa insättes ett shuntmotstånd, för att icke en
sönderbränd kontrollampa skall släcka signallampan.
Lampspänningen kan vara antingen högre, vanligen
110 voit, eller också nedtransformerad till 12 voit.
Kopplingen av ljussignalerna är sinnrikt anordnad
genom s. k. balansmotstånd, varigenom åstadkommes
att, om vid en signalbild med två eller tre gröna
sken en lampa går sönder, även de övriga skenen
slockna. Härigenom undvikes felaktig signalbild.
Samma säkerhet skulle ju erhållas med seriekopplade
lampor, vilket dock skulle medföra, att dessa måste
utföras för olika spänningar.
Skenens växling sker genom reläer, som erhålla
ström från ställverkets signalställare. För att i
möjligaste mån säkerställa stoppsignalens funktion
finnes dock i det röda skenets strömkrets ingen
reläkontakt eller strömbrytare, utan lampans slocknande
vid körsignalens givande åstadkommes genom att en
med lampan parallellkopplad reläkontakt över ett
motstånd leder strömmen till jord.
Till det yttre företer färgljussignalen bilden av en
avlång låda med två eller flera sken placerade under
varandra. Då signalen är avsedd t. e. för tre
tågvägar, vilket är det högsta som förekommer, inne-
Fig. 2. Ljussignal.
Fig. 1. Aga-ljusförsignal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
