Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFT. 8
AUG. 1929
* =i
TEKNISK TIDSKRIFT
*
BERGSVETENSKAP 8
pcdak tör– ß.G. Markman.
INNEHÅLL: Om gruvlinor, referat av förste byråingenjör Harald Carlborg. — Bergborrmaskiner, av bergsingenjör
L. Nordenfelt.
OM GRUVLINOR.
Referat1 av förste byråingenjör Harald Carlborg.
Forskningsarbete rörande gruvlinor pågår i flera
länder, dels speciellt med hänsyn till skydd mot
olycksfall vid uppfordringsanordningar och dels med
mera rent konstruktiv utgångspunkt. Avsikten är att
i. det följande i korthet referera några av de senaste
publikationerna i ämnet.
Ledaren för Institut für Fördertechnik an der
Technischen Hochschule Stuttgart R, Woernle redogör
under titeln "Ein Beitrag zur Klärung der
Drahtseilfrage" för några vid institutet företagna
försöksserier.2 För ändamålet konstruerades en
försöksapparat, i vilken linorna kunde underkastas prov med
avseende på inflytandet på deras livslängd av åtskilliga
omständigheter. Anordningarna voro sådana, att
påkänningarna i mest möjliga mån skulle motsvara
förhållandena i praktiken. Provmaterialet var i
allmänhet av tysk tillverkning. De erhållna resultaten
äro ofta endast bekräftelser på vad förut varit känt,
men äro dock av intresse på grund av sin koncist
siffermässiga form.
Beträffande inverkan av radien hos linspår, som i
tvärsektion äro cirkelsegment, befanns att
livslängden, här såväl som vid efterföljande försök beräknad
som antalet uthärdade böjningsväxlingar, var störst, ju
mindre skillnaden mellan spårets och linans radier
voro. För en 16 mm lina uppgick livslängden vid en
spårsektionsradie av 50 mm till blott ca hälften mot
vid en sektionsradie, som så nära som möjligt
sammanföll med linans radie.
Yid jämförelse mellan i övrigt lika linor med olika
slagning befunnos de med omvänd tvinning
(Gleichschlag, Albertschlag, Lang-lay) vara överlägsna de
med vanlig tvinning (Kreuzschlag, Ordinary lay) och
överlägsenheten blev särskilt markerad vid större
diameter hos linskivorna och vid mindre sektionsradie
hos linspåren. Även vid de i det följande beskrivna
försöken anställdes i allmänhet jämförande försök
mellan linor med olika tvinning med i huvudsak
samma resultat.
Yid tilltagande specifik linbelastning, uppmätt i
kg/mm2, konstaterades ett hastigt och markerat
avtagande av livslängden. Fördelen av stor diameter
hos linskivorna kom tydligt till synes.
Förlängningen hos en 16 mm lina, som vid en
konstant belastning av 30 kg/mm2 utsattes för
böjningsväxlingar, uppnådde hastigt ett relativt konstant
värde på ca. 0,6 % men ökade mycket kraftigt strax
1 Utarbetat inom Kung-I. kommerskollegium.
2 Ztschr. d. Ver. D. Ing., 1929 s. 417—426.
innan brott inträdde. I praktiken är detta en viktig
och f. ö. även tidigare framhållen1 omständighet, så
mycket mera värd att uppmärksammas, som ej alltid
linans kritiska tillstånd gör sig märkbart till det yttre.
I fråga om inflytandet av linans trådantal och
tråddiameter befanns, att för varje linskiva en med
avseende på livslängden optimal linbeskaffenhet
kunde fastställas. Det är sålunda enligt
försöksresultaten icke fördelaktigt att använda vare sig mycket
grova eller mycket fintrådiga linor, utan för en
linskiva med bestämd diameter och spårsektion kan en
viss lina fastställas som den bästa. Vid stor
sektionsradie å spåret, resp. vid spårlösa linkar, är det
fördelaktigt att bruka relativt grovtrådiga linor, så t. e.
visade sig för en sektionsradie hos spåret av 50 mm
42-trådiga linor med 1,65 mm trådar vara bäst vid
de vid försöken använda linskivorna med 400, 500
och 600 mm diameter. 72- och 84-trådiga linor
lämnade genomgående dåligt resultat, vilket av Woernle
förmodas bero på dessa typers byggnad.
I föreskrifter och handböcker anföres ofta, att
proportionen mellan linskivans eller lintrummans
diameter och lintrådens diameter ej bör understiga ett visst
värde. Härigenom gynnas användandet av fintrådiga
linor. Försöksresultaten giva ej hemul för ett
kritiklöst tillämpande av nämnda regel. Tvärtom visade
det sig, att en 366-trådig lina med 0,56 mm
tråddiameter vid ett värde på ovannämnda proportion av
1 070 hade samma livslängd, som en 42-trådig lina
med 1,65 mm trådar, för vilken proportionen i fråga
var blott 310. Linorna hade samma hållfasthet och
diameter och utsattes för samma specifika påkänning.
Härvid är att märka, att korrosionsfenomen
naturligtvis ej inverkade vid dessa försök. Korrosion är
givetvis farligast vid fintrådiga linor.
I 1925 års preussiska föreskrifter och anvisningar
beträffande uppfordringsanordningar2 har hänsyn
tagits till nämnda omständighet. Det föreskrives
nämligen, att förhållandet mellan linskivans och
linans, således icke lintrådens, diameter ej bör
understiga 40. Tråddiametern bör ej understiga -j- lj
mm, om d är linans diameter, och bör vid
huvudupp-fordringsschakt ej understiga 2,2 mm och vid
blindschakt ej 1,5 mm.
1 Se bl. a. Th. Dahlblom: "Om stållinor",
Ingeniörsklubben i Falun förhandlingar 1923. I denna uppsats diskuteras
hela: linproblemet med stor fullständighet.
2 Leitsätze für die Seilfahrt im Preussischen Bergbau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929b/0059.html
