Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de gångna åren skall nedan lämnas ävensom
redogörelse för de därmed samhörande tekniska
anordningarna, utförda i samband med inredningen av
Stockholms rimdradiostations nya lokaler.
Studiolokalen i jämförelse med konsertsalongen.
En studios uppgift är i första liand att tjänstgöra
som inspelningsioüal för musikaliska framiorantten,
som siioia utsändas per rundradio. 1 detia hänseende
kunna på densamma i stort sett samma krav ställas,
som gälla varje annan liknande lokal, en operasalong,
en konsertsal el. dyl., med andra ord, att den i
akustiskt hänseende ar lämplig for sitt ändamål. Kent
teoretiskt sett borde en dylik lokal vara så beskaffad,
att ljud av normal styrka kan klart och tydligt utan
distorsion på grund av ekoverkan eller reflekterande
ljudvågor uppfattas i varje del av lokalen, samt vidare,
att den akustiska dämpningen är sådan, att störande
interferens ej ger sig tillkänna mellan efter varandra
med normala intervall följande ljud.
I konsertsalonger av vanligt utförande äro dessa
ideala förutsättningar sällan för handen. Till följd
av olikartad dämpning samt på grund av reflexioner
i olika riktningar frän väggar och tak bliva
förhållandena långt ifrån akustiskt homogena på varje
plats i rumnii t. Detta är i regel ej heller absolut
nödvändigt. Tack vare det mänskliga örats förmåga att
abstrahera från störande ljudeffekter och att
uppsamla och tillgodogöra sig det väsentliga blir
resultatet i praktiken långt gynnsammare än vad man
ofta egentligen har rätt att vänta sig.
Ifråga om rundradiostudion åter ställer sig
problemet i viss mån annorlunda. Den enkla mikrofonen,
som liär ersätter det binaurala lyssnandet, besitter
varken intellekt eller förmåga att frånskilja vad som
vid direkt avlyssning är av underordnad betydelse,
utan uppfångar okritiskt varje vågrörelse oavsett dess
karaktär samt återger allt på ett sätt, som på grund
av dess så att säga överdrivna naturtrogenhet
emellanåt kan te sig allt annat än njutbar. För att
illustrera det sagda med ett exempel: 0111 man vid en
upptagning för utsändning från Kungl, teatern
placerade mikrofonen på en av parkettens främre bänkar,
skulle resultatet bliva, att man till övervägande del
finge höra orkesterns närmast mikrofonen varande
instrument, under det att de vokala partierna från
scenen komme att ligga långt i bakgrunden. Yid
val av annan placering kan på grund av interferens
mellan direkta ueh reflekterade ljudvågor tänkas lika
lätt inträffa, att orkestermusiken blir framställd som
ett fullständigt sammelsurium. Med det sagda har
jag främst velat hava uppmärksammat, att
^mikrofonen är mer kritisk ifråga 0111 "bättre" eller "sämre
plats" i en lokal än vad den tillstädesvarande
publiken är samt att på likartat sätt ’studion och dess
akustiska problem ligga på ett annat, vida ömtåligare
plan, i det att hänsyn måste tagas ej blott till vanliga
akustiska lagar utan jämväl till rundradions speciella,
tekniska hjälpmedel.
Efterklangstid.
Innan jag går in på det egentliga ämnet, skall först
en rekapitulation göras av principen för ett av de
viktigaste akustiska begreppen. Om ett ljud av
konstant styrka alstras i ett visst rum, växer till en
början intensiteten i enlighet med det i fig. 3 till vänster
2 febr. 1929
å kurvan A schematiskt framställda förloppet, intill
dess maximum uppnåtts, varefter
fortfarighetstillstånd inträder. Avkopplas ljudkällan, sjunker
intensiteten först snabbt, sedan långsammare, till dess att
ljudet fullständigt upphört (kurvan A:s högra del).
Tiden för ljudets utdämpning från ett visst
maximivärde, motsvarande 10 ’6 gånger amplituden vid
hör-barhetsgränsen, ned till nämnda gräns kallas enligt
W. C. Sabine efterklangstid, vilket begrepp användes
för att i allmänhet karakterisera en lokals akustiska
beskaffenhet.
Antages vidare, att en serie ljud av samma
intensitet följa på varandra med konstanta mellanrum,
kurvorna B i fig. 3, inträffar som regel, att ett
föregående ljud icke hinner helt utdämpas, innan nästa
insätter, varav följden blir, att en överlappning
mellan dem uppstår. Om lokalens efterklangstid är
stor, dvs. upprepade reflexioner äga rum mellan tak
och väggar, innan ljudet dämpas ut, kan denna
överlappning komma att inverka på mer eller mindre
störande sätt, vilket ger sig till känna mer
framträdande vid tal än vid musik. I en lokal, avsedd
enbart för musikaliska framföranden, kan
efterklangstiden därför vara av större belopp än i en
föreläsningssal, enär en talare i förra fallet eljest skulle
nödgas använda ett alltför långsamt tempo för att göra
sig tydligt uppfattad. Å andra sidan är det
ingalunda önskvärt, att en lokals efterklangstid medelst
användandet av starkt dämpande materiel nedbringas
till alltför litet värde, då densamma i dylikt fall blir
vad man kallar akustiskt "död" — varom mera nedan
— utan har varje lokal av viss storlek och avsedd
för visst användningssätt sin gynnsammaste akustik
vid en inom vissa gränser varande optimal
efterklangstid.
Rent allmänt gäller, att efterklangstiden för ett
rum av större volym bör vara större än för ett
mindre. Densamma anges sålunda böra för
föreläsningssalar uppgå till 0,5—1 sek., för medelstora
musiksalar 1—1,5 samt för större lokaler i allmänhet
i
Tid :
Fig. 3. Ljudintensitetens tillväxt och avtagande.
upp till 2 sekunder och däröver.
Överslagsberäkningar av efterklangstiden i och för en lokals lämpliga
utförande och inredning kan ske med tillhjälp av den
av Sabine uppställda formeln av utseendet
där t betecknar efterklangstiden i sek.. V rummets
volym i kubikfot, samt A rummets totala absorption.
Med denna senare faktor förstås summan av produk-
6 TEKNISK TIDSKRIFT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
