Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
kollagenet och som sulfato-komplex i ungefär lika
mängd. Genom tvättning och neutralisation med
svaga alkalier befrias lädret senare från den
proteinbundna syran och i välberett färdigt kromläder
existerar den i analysen som svavelsyra uppgivna syran
i sulfatoform.
De vid praktisk garvning gängse basiska
krom-sulfaterna och -kloridsrna förekomma vid dessa
koncentrationsförhållanden uteslutande i katjonisk
form. Genom de senare årens forskningar, särskilt
må då Stiasnys namn nämnas, ha också ett flertal
anjoniska kromkomplexgarvande egenskaper
demonstrerats. Sådana salter äro oxalater, sulfiter och
for-miater. De regelmässigheter, som i analytiskt såväl
som driftskontrollhänseenden karakterisera de
vanliga katjonsalterna, gälla dock ej för dessa anjoniska
kromföreningar, som antagligen bindas vid
polypep-tid- och basiska proteingrupper under bildning av
molekylföreningar. Dessa salter visa i motsats till
krom-klorider och -sulfater stor motståndskraft mot
alkalier och äro beständiga vid pH-värden som
utmärka kollagenets isoelektriska zon. Därigenom äro
de lämpliga som avgarvningsmedel. Intressant är
observationen om dessa föreningars optimala
garvande egenskaper vid pH-värden från 4 till 6,
kollagenets isoelektriska zon. Troligtvis sammanhänger
detta förhållande med det bildade komplexets
rest-valenskaraktär, då vid dessa pH-värden kollagenet-;
primärvalensaktivitet borde vara minst, men dess
restvalensaktivitet mest utpräglad.
Bland de många intressanta teoretiska frågorna i
samband med kromgarvningens kemi skall här
avslutningsvis endast omnämnas neutralsalteffekten,
som kan uppdelas i flera faser. Ett länge känt
faktum är den ändring i H-jonskoncentration av starka
mineralsyror som neutralsalter förorsaka. Klorider
förhöja H-jonskoncentrationen, varemot sulfater hava
motsatt verkan. Wilson har framkastat den
hypotesen att genom neutral-kloridernas hydratation en del
vattenmolekyler undandrages som lösningsmedel för
syrejonerna. Följden blir, att vid en elektrometrisk
bestämning av H-jonerna dessa förefalla att existera
i en mera koncentrerad lösning. H-jonförhöjningen
och graden av salternas hydratation visa också ett
visst samband. I fråga om neutralsulfaternas verkan
är pH-förhöjningen troligen förknippad med bildning
av HS04"-joner från H+ och S04= varigenom således
H-joner undandragas systemet. Krom-sulfater och
-klorider visa i stort sett beträffande pH-inverkan
liknande förhållanden som de motsvarande
svavel-och saltsyrorna, ehuru dock problemet ställer sig
betydligt mera komplicerat härvidlag på grund av
konstitutionella omvandlingar som samverkande faktorer.
Ändringar i surhetsgrad inverka i sin tur på
jämviktstillståndet mellan hydrolytisk syra och basiskt salt.
Vidare måste i fråga om saltpar med olika anjon
tagas med i räkningen möjligheten av en växelverkan
och omsättning mellan dessa. Ett basiskt kromsulfat
med hög neutral-klorid-tillsats överföres till en liten
del i kromklorid. Omvänt är ett neutralsulfats
inverkan på en basisk kromklorid av mera genomgripande
natur, och kromsaltet existerar i lösning huvudsakligen
som basiskt sulfat vid avsevärd neutralsalttillsats,
79
men även vid ytterligt låg molaritet hos neutral-sulfat
är en betydande kromsulfatbildning påvisad. Denna
inträngning i den inre sfären bestämmes
huvudsakligen av styrkan av anjonens
komplexbildningsten-dens. En sådan förändring av komplext bundna
sulfatgrupper är märkbar i systemet
kromsulfat-neutralsulfat, där ökning i lösningens sulfatjonkoncentration
leder till sulfatradikalens inträngning i
koordinationssfären. Därigenom förändras affinitetsfördelningen
inom kärnan, som indirekt påverkar hydrogruppens
fria restvalensaffinitet. Bildningen av Ol-föreningar
underlättas och radikala ändringar i kolloidkemiskt
avseende blir resultatet av denna förskjutning i
jämvikten mellan den komplext och jonogent bundna
sulfatradikalen.
Ändringar i komplexets laddning vad beträffar
numerär och tecken, äro också vid höga
neutralsulfat-koncentrationer märkbara, Neutralsalterna kunna
också under vissa förhållanden bindas koordinativt
med kromatomen. Vid garvning kompliceras denna
företeelse genom neutralsaltverkan på hudsubstansen
och den ändrade H-jonskoncentrationens inverkan på
densamma. Vid garvning med basiska krom-sulfater
visar sig vid tillsats av neutralsalter förminskad
garvningsförmåga, De basiska kromkloriderna visa
doek i allmänhet i närvaro av neutralsalter en
avsevärd stegring i garvningsintensitet.
Neutralsalteffekten väntar ännu på en slutgiltig lösning.
Från moderna undersökningar må den slutsatsen
dragas att de bestämmande faktorerna för ett
kromsalts garvande egenskaper äro tillfinnandes i naturen
av dess acido-komplex, dess hydrolysgrad ocli naturen
av de basiska och sura grupperna, med vilken fråga
restvalensfördelningen i kromkärnan och saltets
dis-persitetsgrad oskiljaktigt sammanhänger. Men det
måste med all skärpa uttryckligen betonas, att för en
framgångsrik lädertillverkning de fysikaliska och
maskintekniska faktorerna såväl som hudens föregående
behandlingssätt äro av lika stor, om inte större
betydelse är kromsaltets lämplighet. Det är förvisso ett
i allo sant och vist uttryck som säger att "lädret
tillverkas i kalkhuset", ty utan ändamålsenlig och
rationell valsning och kalkning med efterföljande pyrning
och pickling komma även den genialaste
kromgarva-res alla konster till intet. Samma stora betydelse
måste också tillmätas de efterföljande processerna
såsom lädrets neutralisation, färgning, fettning och det
mekaniska bearbetandet och i dessa tider av ytornas
skönhet, särskilt då den slutliga kronan på verket
ställande appreturen, som är en lång och svår konst
av tillämpad kolloidkemi i sig själv.
I dessa efterföljande behandlingsmetoder spelar
kemien också en framträdande roll, särskilt då vid
neu-tralisationen, färgningen, fettningen och appreturens
iordningställande och applicering. Tiden medgiver
dock ej ett närmare ingående på dessa problem.
Jag får till fullo instämma med min gode vän och
kollega, Jolin Arthur Wilson, som avslutar sin
Chand-ler-föreläsning om "Läder och kemi" med orden: "Det
har ej varit möjligt i denna föreläsning att kasta mer
än en glimt in i läderkemien för att visa vad
läderkemisten håller på med för att lätta sina
medmänniskors fotsteg".
KEMI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
