Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
KEMI
95
delning av aluminiumsulfiden, vilken sönderdelning
enklast kan ske genom behandling av slaggen med
vatten.
Aluminiumsulfidhalten i slaggen kan givetvis
erhållas genom att man direkt tillsätter
aluminiumsul-fidhaltigt material, som framställts särskilt för sig.
Det har emellertid visat sig fördelaktigast att
framställa aluminiumsulfiden i samband med den
reducerande smältningen av bauxitèn, och på så sätt, att en
del av dennes aluminiumoxidhalt får omsätta sig med
kol och sulfid av tung metall. I främsta rummet
lämpar sig härför järnets sulfider, till exempel i form av
svaveljärn, magnetkis eller svavelkis. Användes
pyrit bör man även med denna tillföra en del järn,
som då får upptaga en del av pyritsvavlet, som
avgår vid förhållandevis låg temperatur. I stället för
sulfider kunna även vissa sulfater, som lätt reduceras
till sulfider genom inverkan av kol. användas.
Bildningen av aluminiumsulf id sker vid processen som
regel på två olika vägar, dels genom direkt
omsättning mellan aluminiumoxid, kol och sulfid enligt formeln
A1203 + 3 C + 3 FeS = A12S3 + 3 Fe + 3 CO,
och dels genom omsättning av sulfid med vid
processen utreducerad aluminiummetall enligt formeln
2 Al + 3 FeS = A12S3 + 3 Fe.
Denna sistnämnda reaktion äger även till eu del
rum inuti den vid smältningen jämte
sulfid-alumi-niumoxidslaggen bildade järnlegeringen. Denna
järn-legering härrör dels från bauxitens järnoxidhalt och
dels från svaveljärnet, magnetkisen eller pyritens
järnhalt. Förfarandet är därför samtidigt även i
viss mån en metod för utvinning av järn ur
svavelmalm. I järnlegeringen upptages vid processen
utreducerad kisel och titan. Halten av kisel i järnet
är beroende av råmaterialens kiselsyrehalt, och
uppgår som regel till 5—8 %. Det utreducerade järnet
innehåller emellertid beroende på mängden av
reduktionskol någon eller några procent aluminium.
Denna halt av aluminium har en viss betydelse för
den fullständiga avsvavlingen av det tillförda
sulfid-materialet. Då svaveljärn är mycket lättsmält
inträffar det lätt, att en del därav ej hinner omsätta
sig i den egentliga reaktionszonen i ugnen, utan i
form av stora droppar söker sig ned till metallbadet.
Här omsätter sig svaveljärnet emellertid med i järnet
ingående aluminium till aluminiumsulfid som ej är
löslig i järnet och dessutom är specifikt mycket lätt,
vårföre den stiger upp till slaggnivån och ingår som
beståndsdel av slaggen. Den med järnet
nedkommande aluminiummetallen medför därför en långt
gående avsvavling av järnet. Även vid
sulfid-alumi-niumoxidslaggen, innehållande så hög svavelhalt som
20 %, har därför järnets svavelhalt till och med
understigit 0,03 %. Som regel är svavelhalten i
järnet dock något högre, men är synnerligen lätt att
avskilja genom efterbehandling av järnet, detta på
grund därav, att svavlet föreligger i form av
mekaniskt inblandad aluminiumsulfid, som ej hunnit att i
ugnen helt avskilja sig.
Halten aluminiumsulfid väljes i vanliga fall
relativt låg, varierande mellan 5—10 %, emedan
härigenom kraftåtgången blir mindre. På grund av
alu-miuiumsulfidens låga smältpunkt c:a 1 100°C,
medför förfarandet fördelen av en något lägre tappnings-
temperatur än vad fallet skulle vara vid tappning
av enbart aluminiumoxid innehållande slagg. Därest
bauxiten innehåller hög halt av järnoxid, kan man
emellertid spara på tillsatsen av sulfidmaterial genom
att först överföra bauxitens järnoxidhalt till
svaveljärn. Detta kan utföras genom behandling av
bauxiten i reducerande gasatmosfär med svavel eller
svavelväte vid 700° à 800°C. Sker
sulfid-aluminium-oxidslaggens sönderdelning med vatten bildas
svavelväte och detta kan då användas för svavling av
bauxitens järnhalt. Genom dylik svavling av bauxit
uppnås en lägre kraftförbrukning. Å andra sidan
utvinnes mindre mängd järn.
Utvinningen av aluminiumoxiden ur
sulfid-alumi-niumoxidslaggen tillgår för närvarande så, att
slaggen behandlas med vatten. Aluminiumsulfiden
sönderdelas därvid under utveckling av vätesvavla
enligt formeln
A12S3 + 6 H20 = 2 Al (OH)3 + 3 H2S.
På grund av vätesvavelutvecklingen måste denna
behandling företagas i slutna apparater. Slaggen
sönderfaller vid vattenbehandlingen i pulver på
grund av den söndersprängande inverkan som
alumi-niumhydratbildningen utövar på densamma.
Hastigheten med vilken ett slaggstycke sönderfaller
varierar från några minuter till c:a en timme och är
beroende på såväl halten av aluminiumsulfid som
finhetsgraden hos aluminiumoxidpartiklarna. Dessas
storlek kan nämligen varieras inom vida gränser
genom reglering av avkylningshastigheten vid
slaggens stelnande. Krossning av slaggen är ej i och för
sig nödvändig, men företages i många fall med
hänsyn till arten av den apparat, i vilken sönderdelningen
sker. Den vid sönderdelningen bildade vätesvavlan
avledes och omvandlas, ifall den ej utnyttjas för
svavling av bauxiten, till svavel eller svavelsyra.
Den sönderdelade slaggen underkastas därpå
behandling enligt brukliga våtanrikningsmetoder. På
grund av den stora skillnaden i specifik vikt mellan
den kristalliserade aluminiumoxiden och
aluminium-hydrat är det möjligt att åstadkomma en mycket
fullständig separation. Med aluminiumhydratet
medföljer huvudparten av sulfidföroreningarna. Den
avskilda aluminiumoxidkristallmassan underkastas
därpå magnetisk behandling för avskiljande av med
slaggen medryckta metallpartiklar. Återstoden
behandlas, såsom processen nu utföres, med syra för
avlägsnande av ännu vidhäftande aluminiumhydrat
och sulfidföroreningar. Det är emellertid sannolikt,
att detta arbetssätt kommer att modifieras Sel; ätt det
mekaniska avskiljandet av hydratslammet drives så
långt, att huvudparten av oxidmassan ej behöver
underkastas efterrening genom syrebehandling.
Alumi-niumkristallmassan innehåller inget kemiskt bundet
vatten och kan därför torkas vid låg temperatur. Det
frånseparerade aluminiumhydratet återgår tillsvidare
för enkelhetens skull i smältprocessen. Ett förfarande
för utnyttning av detsamma på annat mer ekonomiskt
sätt är emellertid under utarbetande. Sannolikt
kommer även det nuvarande förfarandet för sönderdelning
av aluminiumsulfiden att snart utbytas mot ett
modifierat förfarande, vid vilket svavlet i sulfiden direkt
överföres till fritt svavel.
Jag vill även i detta sammanhang omnämna ett
annat av Haglund föreslaget förfarande för
sönderdelning av aluminiumsulfid — aluminiumoxidslaggen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
