Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 15 nov. 1930 - Kopparverket på Rönnskär, av Axel Lindblad - Patentverkets organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646
TEKNISK TIDSKRI F T
15 NOV. 1930
år, är meningen att där förarbeta råkopparn för
erhållande av elektrolytkoppar samt rent guld och
silver.
Den vid bessemereringen erhållna slaggen håller
rätt stor halt av koppar, 2—4 %. Den får därför gå
tillbaka i flamugnen. Längre fram är det emellertid
meningen att för utvinnande av vissa biprodukter
förarbeta denna konverterslagg i en nu under
uppförande varande schaktugn.
Malmen innehåller även mindre mängder bly, vis-
mut m. fi. metaller. Dessa gå till större delen med i
skärstenen och komma på så sätt till konvertern.
Vid blåsningen förgasas de och bortgå tillsammans
med övriga gaser genom rökkanalen, där en del
avsätter sig som damm, resten medföljer till den
elektriska gasreningsapparat, som här finns, och kunna
där tillvaratagas. Meningen är„ att så fort vi hinna,
börja bearbeta detta damm för utvinning av
metallinnehållet.
(Forts.)
PATENTVERKETS ORGANISATION.
Den 22 april i år uppdrog dåvarande
finansministern åt generaldirektör K. Levinson att i
egenskap av ekonomisakkunnig och med biträde av dr A.
Lindblad samt professor W. Weibull verkställa
granskning av patent- och registreringsverkets
organisation och arbetssätt. De sakkunniga avlämnade
den 16 oktober redogörelse för granskningens
resultat och förslag till vissa ändringar i verkets
organisation och arbetssätt.
Vad som under senare år aktualiserat frågan oin
patentverkets arbetsmetoder är den relativt långa tid
som kräves för ärendenas handläggning och den i
samband härmed uppkomna arbetsbalansen.
Medelbehandlingstiden för de beviljade patenten utgjorde
år 1929 ej mindre än 29,72 månader och för åren
1920—1929 i medeltal 30,5 månader mot 24,2
månader under åren 1916—1919. Tiden till första
tekniska utlåtande utgjorde för slutbehandlade
ansökningar under år 1929 i medeltal 5,52 månader, och i
ett stort antal fall utfärdas det första föreläggandet
betydligt mer än 6 månader efter ansökningens
ingivande.
Orsakerna till den långa behandlingstiden äro
flerahanda. Dels har antalet ärenden stegrats
utöver vad verkets efter år 1920 inknappade personal
kunnat avverka. Härigenom har verket erhållit en
arbetsbalans som närmat sig kristidens (den 1
oktober i år uppskattades balansen till 13 200 ärenden,
varav 7 363 innelågo hos de tekniska ledamöterna)
och som alltjämt visar tendens till stegring. Vidare
har granskningsmaterialet, företrädesvis
patentskrifter, som användas vid nyhetsgranskningen, ökats
med åren. Numera användes för detta ändamål
patentlitteratur från Sverige, Norge, Danmark,
Tyskland, England, Frankrike, Schweiz och U. S. A. Till
någon del beror den långa behandlingstiden även
på de patentsökande själva eller på de av dessa
anlitade ombuden genom att de ingivna ansökningarna
ofta äro i sådant skick, att nyhetsgranskningen ej
kan företagas på grundval av handlingarnas innehåll.
Redan själva det i Sverige tillämpade
patentförfarandet (förprövning i förening med uppbud) är i
och för sig mera tidsödande än det s. k.
anmälnings-system som tillämpas i en del länder. Enligt det
senare systemet är patentmyndighetens
granskningsarbete av formell art, medan patentets giltighet
sedermera får prövas av domstol. De sakkunniga,
som ansluta sig till den av statens
besparingskom-mitté tidigare uttalade åsikten, att anledning till
systemförändring ej föreligger, ha därför endast
övervägt, vilka åtgärder som kunna vidtagas för
arbetskapacitetens ökande med bibehållande av
nuvarande system för patentförfarandet,
En del åtgärder torde verket självt kunna vidtaga.
Så t. e. torde nyhetsgranskningen kunna förenklas i
fråga om sådana patentansökningar som förut
prövats och godkänts i något land med
nyhetsgranskning av åtminstone samma omfattning som den
svenska. Likaså kan den formella granskningen i
vissa fall göras enklare och klassificeringen av olika
länders patentskrifter göras mera enhetlig än den
f. n. är. Slutligen torde kvinnlig arbetskraft i större
utsträckning kunna tagas i anspråk för ordnandet
av granskningsmaterialet.
För en effektiv minskning av den nuvarande
balansen erfordras dock även åtgärder, som kräva
statsmakternas medverkan. Vid planerandet av dessa
åtgärder ha de sakkunniga räknat med att en så
stor del som 5 000 ärenden av den nuvarande
balansen skall kunna avverkas under en tidrymd av 5 år.
För detta arbete finnas två principiellt skilda
vägar. Den ena består i att öka antalet i genomsnitt
per ledamot avverkade ärenden, den andra att öka
antalet ledamöter. Den senare vägen bör enligt de
sakkunniga icke beträdas, förrän det visat sig, att
den förra ej är framkomlig. Beträffande de åtgärder
som utom de ovan nämnda kunna vidtagas för att
öka antalet i genomsnitt per ledamot avverkade
ärenden gälla de viktigaste sättet för.,
patentärendenas handläggning. De sakkunniga ha därför
undersökt, huruvida det f. n. tillämpade systemet inom
patentverket är det mest ändamålsenliga, och ha
kommit till det resultatet, att det verksammaste
sättet att öka en ledamots avverkningskapacitet
skulle vara, att åt den ledamot som handlägger ären
dena från första början giva befogenhet att
självständigt meddela patent. Ärenden, i vilka a vslags
-eller förfallobeslut ifrågasättas, skulle däremot av
ledamoten föredragas inför avdelningschefen och, där
ärendena så påfordra, en rättskunnig ledamot samt
avgöras av avdelningschefen. Även ärende, vari
invändning framställts, torde böra handläggas i denna
ordning. Vid nuvarande system föredragas ärenden
av förstnämnda beskaffenhet av den tekniske
ledamoten till en början inför byråchefen och därefter i
närvaro av denne jämte i förekommande fall den
administrative byrådirektören inför
generaldirektören.
De sakkunniga lia förutsett, att invändningar
kunna göras mot den föreslagna förenklingen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
