Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 febii. 1930
BERGSVETENSKAP
59
enär FeO ju enligt flera iakttagare reagerar under
565° enligt reaktionen:
4 FeO = Fe304 + Fe,
varigenom metalliskt järn och magnetit bildas. Det
låg då närmare till hands att blanda ihop det orena
preparatet med den erforderliga mängden Si02 redan
från början samt att reducera järnoxiderna till FeO
med en till en viss temperatur hörande gasblandning,
bestående helst av CO och C02 samt att efter
fullbordad reduktion upphetta blandningen så hastigt
som möjligt för att sammansmälta den bildade
järn-oxidulen med kiselsyran till bildandet av silikatet
2 FeO • Si02. Den senare operationen måste utföras
i neutral atmosfär: syrefri kvävgas.
Järnoxiderna äro svåra att handskas med, dels,
enär de oxideras, respektive reduceras mycket lätt,
och dels, enär de bildade silikaterna äro ytterst
aggressiva mot alla vanliga deglar. Platina förstöres
mycket lätt och givetvis vanligen använda deglar
av eldfasta material. Som material till deglarna
valdes rent järn, elektrolytjärn — smpkt 1 527° — och
det däremot svarande armcojärnet, som båda ha höga
smältpunkter. Därav förfärdigas deglar av utseendet
enligt fig. 2, vilka fylldes med den intima blandningen
av den orena järnoxidulen och med en till
järnmängden, omräknad som FeO, svarande mängd
kiselsyra. Degeln insattes i en pytagorasdegel (fig. 3, 1),
tillsluten med ett lock (2) av alundumcement, vari
fanns ett gastätt inpassat rör (4). Locket fasthölls
till degeln med asbestgarn (3), som indränkts i
vattenglas, vilket av ugnsvärmen bragtes till en
hopsmältning. Pytagorasdegeln med järndegeln
nedsattes i en särskilt gjord ugn med silitstavar (10) som
värmeelement, vilka möjliggjorde en maximal
temperatur av 1 350° inne i järndegeln. Ugnen
upphettades så fort som möjligt till 1100°, varvid kvävgas
inleddes i pytagorasdegeln, sedan den renats från
syrgas genom tvättflaskor, fyllda med pyrogallol, och
därefter förts över glödande koppar- och järnspiraler.
— Den allmänna försöksapparaturen framgår av
fig. 4. —• Under tiden hade två gasometrar fyllts med
en blandning av 27 vol.-% C02 och 73 vol.-% CO.
Vid uppnådd temperatur av 1100°, vilket
kontrollerades med ett termoelement (fig. 3, 16) av Pt-PtRh,
kopplades kvävgasen och gasblandningen
tillsammans, och den förra avställdes. Under tre timmar in-
leddes därefter gasblandningen som en stark ström
in genom röret, sedan den liksom kvävgasen först
torkats i klorkalciumtorn och över P205. Som av
fig. 1 framgår, motsvarar denna sammansättning av
gasblandningen vid 1100° jämviktslinjen:
FeO -f CO
Fe + C02
varvid å ena sidan det metalliska järnet — degeln —
ej skall oxideras, men å andra sidan alla högre
järnoxider skola reduceras till FeO. Järnoxiderna avge
likväl syre, varav en viss oxidering av järndegeln
likväl ägde rum, trots den stora gasmängden och
den hastighet, med vilken gasblandningen inleddes.
Sedan reduktionen fortgått under tre timmar, varvid
över 50 gr substans ca 100 liter gasblandning
påförts, utbyttes denna mot den renade kvävgasen, och
temperaturen stegrades till 1 320°, varefter
sammansmältningen av den vunna järnoxidulen med
kiselsyran skedde under ca 5 timmar. Därefter fick
produkten kallna under kvävgasström. Den visade sig
t. e. hålla:
FeO: 69,75 % mot teoretiskt önskat: FeO: 70,52 %
Fe20 3 : 0,64 „ Si02 : 29,48 „
Si02: 29,65 „ lÖÖ^ÖÖ %
100,04
och var alltså nära rent ferrosilikat av
sammansättningen 2 FeO • Si02. Genom eventuell justering med
kiselsyra till denna produkt och omsmältning eller
genom tillsättning av kalk erhöllos de olika
sammansatta silikaterna inom systemen FeO—Si02 samt
FeO—CaO—Si02, på vilka mätningarna av den
elektriska ledningsförmågan utfördes, vilket liksom
sammansmältningen skedde i särskilda deglar av
kvalitetsjärn, som erhölls från Strömsnäs jernverks a.-b.
Den för ledningsförmågemätningarna använda
apparaturen framgår av fig. 3. I samma elektriska ugn
och pytagorasdegel, som användes vid framställningen
av silikatet 2 FeO • Si02, nedsattes järndegeln (fig. 5)
med den erforderliga silikatblandningen. Järndegeln
bildade den ena mätelektroden för mätningsströmmen
Fig. 4.
Fig. 5.
1 = kvävgas. 2 = tvättflaskor. 3 = Cu-Fe-spiraler.
4 = främst, av 00. 5 = gasometrar. 6 = kolsyra.
7 = absorptionskärl. 8 = silitstavsugn. 9 =
termo-elementledningar. 10 — strömledningar. 11 =
regle-ringsmotst. 12 = mätströmsledn. 13 =
reglerings-motst. 14 = induktorium. 15 = brytkontakt. 16 =
reostat. 17 = mätbrygga. 18 = hörtelelefon. 19 =
millivoltmeter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
