Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 juli 1930
elektroteknik
217
FYSIKALISKA STORHETER OCH ENHETER.
Av John Wennerberg.
Del I. Allmänna egenskaper hos storheter och enheter,
1. Inledning.
Intresset för måttenheter, måttsystem och vad
därtill hör är för närvarande i glädjande tillväxt bland
teknikens män, kanske särskilt bland
elektroteknikerna. Den internationella diskussionen av dessa
frågor har efter många års vila tagit ny fart och vissa
färska resultat därifrån äro nu under
offentliggörande.1
En särskild svårighet tynger all diskussion i ämnen
av mera abstrakt art. Två personer begagna på dessa
områden icke samma språk. Den ene inlägger i sina
ord en annan betydelse eller betydelsenyans än den
andre. Föreliggande uppsats utgör ett försök till en
enhetlig framställning av de fysikaliska storheterna
och enheterna med särskild hänsyn till deras
fysikaliska natur och de egenskaper, som med hänsyn
till denna kunna tillmätas dem. Med anledning av
de nämnda språkliga svårigheterna har författaren
funnit det nödvändigt att införa och definiera en del
speciella termer. Dessa få icke uppfattas såsom
förslag till allmän nomenklatur i ämnet utan äro delvis
av mera tillfällig natur och kunde säkerligen i vissa
fall hava valts lyckligare.
På grund av ämnets omfattning har uppsatsen
delats i två delar. Den första delen upptager den
grundläggande diskussionen, och i den andra dryftas
dimensionsbegreppet och dess tillämpningar. Fysikens
lagar bilda givetvis grundvalen för våra måttsystem.
Mycket i dessa system är dock av ren
överenskommelsenatur och undandrager sig därigenom i viss
mån en vetenskaplig kritik. Men även detta är
underkastat en utomordentligt viktig lag, mot vilken
man icke ostraffat bryter: konsekvensens lag.
2. Fysikaliska föremål och egenskaper.
I termen föremål skall i denna uppsats
sammanfattas alla realiteter, med vilka fysiken sysselsätter sig.
Först och främst leder detta ord tanken på kroppar
och sådana kroppsdetaljer som ytor och linjer. Men
här skall i ordet föremål inbegripas även t. e.
elektriska och magnetiska fält, energi i olika former,
krafter osv.
Föremålen hava egenskaper, dels tämligen
konstanta, såsom utsträckning och form, vikt, elektrisk
ledningsförmåga, värmekapacitet, dels mera tillfälliga
egenskaper eller tillstånd, såsom läge, elektrisk
potential, temperatur. Lägets ändring med tiden
innebär hastighet, acceleration osv.
Att draga någon skarp gräns mellan vad som skall
kallas föremål och vad som bör benämnas egenskap
är väl knappast möjligt och är heller icke
nödvändigt. Vad som ena gången betraktas som föremål
kan i annat sammanhang betraktas som egenskap.
3. Fysikaliska storheter.
Fysikaliska egenskaper kunna göras till föremål för
i Se professor Kennellys redogörelse i föregående
uppsats.
mätning. Ju mera vetenskapen och tekniken
utvecklas, desto flera egenskaper hos t. e. en kropp låta sig
kvantitativt bestämmas. Man kan mäta kroppens
storlek och form, läge, vikt, temperatur osv. I den
mån behov göra sig gällande att i siffror på bekvämt
sätt kunna uppgiva sådana egenskaper som färg,
skrovlighet osv., komma otvivelaktigt möjligheter
härför att skapas.
Fysikaliska egenskaper som man kan mäta och
uttrycka i siffror kallas storheter. Hos en linje, rak
eller krokig, mäter man bl. a. egenskapen längd, som
alltså är en storhet. Härvid kan man gå så tillväga,
att man lägger ett tunt, böjligt måttband tätt intill
linjen, eller så att man rätar ut själva linjen och
placerar den intill en måttstav. Storheten längd har
tydligen ingenting att skaffa med andra egenskaper hos
linjen, såsom riktning eller krökning, utan den utgör
en bestämd abstraktion. Detta är synnerligen viktigt
att komma ihåg, ty eljest kan missförstånd lätt
uppstå.
Storheten längd har internationellt erhållit
beteckningen l. När vi skriva t. e.
I = 5 meter .................. (1)
preciserar alltså detta endast en enda och
bestämd egenskap hos vår linje. Linjens övriga
egenskaper kräva sina egna uppgifter.
Det skall uttryckligt betonas, att varje storhet har
såväl en kvalitativ som en kvantitativ sida.
Storheten längd innebär sålunda dels vad man skulle
kunna kalla den endimensionella utsträckningens
idé, dels den i siffror uttryckbara graden av
utsträckning i olika fall.
4. Karakteristiska mätföremål,
storhetstillämpningar.
Medan längden av en linje direkt göres till
föremål för mätning, förhåller det sig i regel annorlunda
med dess krökning. Denna egenskap, som eventuellt
varierar från punkt till punkt, kan tänkas mätt
enligt olika principer. I praktiken använder man sig
av den s. k. krökningsradien, dvs. man inriktar sig
på mätning av längden hos en på bekant sätt
definierad hjälplinje. Denna linje, som i regel icke är
synbar utan endast tänkt, kan kallas karakteristiskt
mätföremål. Andra exempel på karakteristiska
mätföremål äio koordinater för en punkts läge,
tidskonstanten för ett förlopps dämpning, effektivvärdet
för storleken av en växelström.
Krökningsradien till en kroklinje i en viss punkt.
är i sin tur själv en (rät) linje med en linjes alla
egenskaper, bl. a. längd. Denna kan t. e. vara
l = 2 meter .................. (2)
För att skilja denna uppgift från (1) kan man
förse storhetsbeteckningen med index i ettdera eller
båda fallen, t. e. skriva krökningsradiens längd
lr = 2 meter .................. (3)
Mäter man krökningsradien i flera punkter av
linjen, märkta 1, 2, 3 ..., kan man förtydliga
storhetsbeteckningen i de enskilda fallen genom att
skriva t. e. lrl lr2 lr3 ... Då detta skrivsätt lätt
blir otympligt, föredrager man att ersätta kombina-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
