Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 sept. 1930
KEMI
3
hos kromkomplexen, måste därför alkalitillsättningen
till kromsaltet väl beräknas. En upphettning av ett
kromsalt gynnar bildningen av 0-(syre-)föreningar av
ovanstående sammansättning, vilka göra
reversibili-teten betydligt svårare.
För studiet av de positivt laddade kromkomplexen
har Gustavsson med framgång använt sig av
per-mutitförfarandet. Permutiten utväxlar med lätthet
sina alkaligrupper mot andra positiva grupper, och
genom behandling med permutit av
kromsaltlösningar ingå de positiva kromkomplexen i permutiten,
som sedan kan avskiljas och analyseras. Genom
dessa försök fann G., att ökad koncentration medför
en vandring av syreradikalerna in i kromkomplexen.
Samma är förhållandet om neutrala alkalisalter av
samma syra som kromsaltet tillsättas lösningen.
Förutom salter av de starkare syrorna,
företrädesvis svavelsyra, har man även vid den praktiska
garvningen att räkna med de svagare organiska
syrorna. Beredes en kromlösning för praktiskt bruk
sker detta vanligen genom reduktion av med
svavelsyra surgjord bikromatlösning medelst diverse
organiska substanser, melass, rörsocker, stärkelse m. m.
Under denna reduktion bildas beroende på
koncentration, syremängd, temperaturförhållanden osv.
varierande mängder organiska syror, vilka ingå i
kromföreningarna. Dessa organiska kromsalter hava i
regel mycket låg garvverkan. Formiaterna hava av
dessa salter den starkaste garvverkan, men redan
acetatföreningarna äro så komplexa att garvverkan
är ytterst minimal. Genom lämplig anpassning av
reduktionen kan således garvaren erhålla
garvlös-ningar med viss starkare eller svagare garvverkan,
beroende på det ändamål, till vilka garvlösningen
skall användas.
Enligt tidigare omnämnd förklaring kan man
således skilja mellan tvenne grupper kromsaltkomplex,
dels de vilka innehålla kromen som positivt laddad
jon samt dels de vilka innehålla densamma som
negativt laddad. Reaktionen mellan kromsalterna och
kollagenet kan på grund av dettas amfotära karaktär
tänkas försiggå på följande sätt: 1) Kollagenets sura
grupper reagera med de positiva kromkomplexen,
2) kollagenets basiska grupper reagera med de
negativa kromkomplexen, kommer därtill 3) att kollagenet
möjligen även kan ingå i kromkomplexen under
utträngande av vissa grupper därstädes samt slutligen
möjligheten av att elektriskt laddade kromkomplex
av kolloidal natur reagera med hudsubstansmiceller
av motsatt laddning.
De båda senare alternativen äro hittills ej
undersökta och dessutom av mycket svårbestämbar natur.
Det första alternativet spelar för den praktiska
kromgarvningen den mest betydande rollen.
Undersökes nämligen kromlösningar av klorider, såväl
klormättade som basiska vid olika
koncentrations-förhållande och vid skiftande tillsättningar av
neu-tralklorider, finner man blott positivt laddade
kromkomplex. I lösningar av kromsulfat finner man såväl
positiva som negativt laddade kromkomplex. Ju
lägre kromsulfatets aciditet är, desto mera gynnas
uppkomsten av negativa komplex, och samma är
förhållandet vid ökad temperatur, koncentration och
tillsättning av neutralsulfat. Under vanliga
praktiska förhållanden dvs. vid användning av kromsulfat
av 50—100 % aciditet och vid vanlig koncentration
15—20 g Cr203 per liter finner man dock endast
positiva kromkomplex.
Bindningen mellan dessa positiva kromkomplex
och kollagenet sker på så sätt att kollagenets
negativa grupper bindas vid kromkomplexen, under det
att den avhydrolyserade syran bindes vid kollagenets
basiska grupper. Denna bindning sker med största
säkerhet medelst primärvalenserna och är således att
räkna som en rent kemisk reaktion.
Reaktionsförhållandena mellan kollagen och
kromsalter äro dock av relativt komplicerad natur vad
dessa reaktionsförlopp beträffar. I detta
sammanhang skall därför blott anföras det för
kromgarvningen viktigaste saltets, kromsulfatets, reaktioner.
Behandlas kollagen med kromsulfatlösningar av
hög aciditet över 60 %, finner man att kromupptaget
växer successivt upp till koncentrationer av 50—60
gram Cr203 per liter, där ett maximiområde inträffar
och vid ytterligare ökad koncentration en svag
minskning. Yid lägre aciditer hos kromsaltet finner
man däremot ett tydligt maximum vid en
koncentration av 17—20 g Cr„03 per liter. Förklaringen till
detta ligger i dels omvandlingar i kromsaltets
konstitution och dels i uppkomsten av negativa komplex
av kromsaltet. I starkt utspädda lösningar finnas
kanske kromsulfater med trivalente kromkomplex,
vilka förmå vid sig binda tre kollagengrupper, men
allteftersom koncentrationen stiger, omvandlas
kromsaltet till komplex med lägre antal fria valenser, och
vid ovannämnda koncentration av 17—20 gram per
liter av kromsulfat av 50 % aciditet förekommer
huvudsakligen envärdiga positiva kromkomplex,
vilka blott förmå binda en kollagengrupp. Ökas
koncentrationen ytterligare i lösningar av denna
aciditet, avtager absorptionen. Detta beror troligen
på ytterligare invandring av negativa radikaler i
kromkomplexet, varigenom i stigande grad negativa
komplex bildas, vilka hava lägre reaktionsförmåga.
Yid extremt höga koncentrationer visa sulfater av
hög aciditet ständigt sjunkande förmåga att binda
sig vid kollagen. De omkring 50 % sura salterna
hava dock ytterligare tvenne
maximiabsorptionskon-centrationer, nämligen ett vid 140 och ett vid 190 g
Cr203 per liter. Dessa koncentrationer äro troligen
de, vid vilka resp. 2- och 3-värdiga positiva
kromkomplex bildas i övervägande mängd.
De erhållna kromkollagenaternas totala innehåll av
syreradikaler består dels av de i kromkomplexen
bundna syreradikalerna samt dels av den vid
kollagenets basiska grupper bundna syran. Den totala
syre-mängden (aciditeten) kan lätt bestämmas genom
kokning av lädret med en lösning av
kaliumfosfat, varvid fosfatjonerna uttränga svavelsyran ur
lädret och den sistnämnda går i lösning. Ur den
avfiltrerade och surgjorda lösningen fälles sedan
svavelsyran med bariumklorid på vanligt sätt. Den
totala aciditeten växlar efter garvlösningens aciditet
och koncentration. I en utspädd 50 % sur
krom-sulfatlösning med 2—20 g Cr203 per liter
bildas ett kromkollagenat, vars totala aciditet är
obetydligt högre än kromsaltets. Är kromsaltets
aciditet över 75 %, blir aciditeten hos lädret
över 100 %, beroende på att större mängder fri
hy-drolyserad syra bindes vid de positiva
kollagen-grupperna. Kromsaltets koncentrations inverkan
belyses av följande exempel. En 63 % sur kromsulfat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
