- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst /
104

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

TEKNISK TIDSKRIFT

27 sept. 1930

0,05

Cm3 genomfiltrerat vatten.

Fig. 5.

utmärkande för skalen, äro sålunda bevarade
oförändrade. Man kan härav draga den slutsatsen, att
den lera, som ingår i kiselguren, i stor utsträckning
består av kemiska dekompositionsprodukter, och att
det är dessa, som utöva den största inverkan på
cementet.

Då kiselguren geologiskt sett nära svarar mot det
danska moloret, vilket dock är avsatt i salt vatten,
medan den svenska kiselguren är en
sötvattensav-lagring, ligger det nära till hands att förmoda, det
förhållandena i molercementet skulle vara likartade.
För den skull undersöktes prover av bränt och obränt
moler mikroskopiskt. Materialet för undersökningen
ställdes välvilligt till förfogande av Skarrehage
Moler-vaerk genom förmedling av distriktsingenjör A.
Poulsen. Av de mikroskopiska proven framgår, att
moleret är rikare på kiselskaldelar än den svenska
kiselguren, och att det innehåller andra arter än
denna. Ytterligare visade det sig, att en väsentligt
större procent av kiselskalen färgas av
methylen-blått än i kiselguren. Det är därför möjligt, att
diatomacéerna och spongierna i moleret i större
utsträckning än i kiselguren reagera med cementets
kalk.

Tvenne prover å obränd (I), resp. bränd (II)
kisel-gur förfärdigades med tillsats i båda fallen av 33
vikts % kiselgur och med 72 % vatten, ber.
å cementets vikt. De lagrades i vatten i 3
mån. Inverkan på cementet är betydlig och
jämförbar med den hos moler-cementet eller med en
tillsats av ca 13 à 19 % kiselsyra (jfr tidigare arbete,
sid. 125). Utlösningstalen äro 0,59 och 0,60, medan
talen för de sistnämnda blandningarna äro 0,73, och
0.69. För molercementet blir motsvarande tal 0,76.

vissa blandningar efter 28—90 dygns lagring stiger
till samma värde eller högre än hos rent
portland-cement, och att en tillsats av omkring 28 % slagg
synes utgöra den optimala blandningen. Yid
försöken ifråga användes granulerad slagg från
Oxelösunds koksmasugnar.

Den av oss använda slaggen härrör från
Domnar-vets elektriska hytta. Den har enligt lämnad analys
en sammansättning av:

Si02 = 34,0 %

A1203 = 9,5 „

FeO = 0,7 „

MnO = 1,2 „

MgO = 8,0%

Ca O = 46,0 „

P205 = 0,5 „

S = 0,1 „

Om vi antaga, att aluminium vid hydratiseringen
övergår till trialuminat, kommer det resterande
kalk-silikatet att få en sammansättning, som molekulärt
svarar mot ca 5,3 CaO : 5,6 Si02. Ur den mättade
kalklösning, som under bindningen alstras i
cementet, bör denna silikatblandning kunna upptaga och
binda en viss kvantitet kalk. Härvid har ej hänsyn
tagits till magnesian. Huru denna förekommer i
slaggen och reagerar, är svårt att bedöma. I varje
fall kan förmodas, att slaggen på grund av sin
relativa kalkfattigdom skall verka bindande på
cementets fria kalk. I glasigt tillstånd är vidare slaggen
ej stabil gentemot vatten eller kalkvatten, utan
tenderar att upptaga vatten och övergå i vattenhaltig
gel-form. I processer av denna art torde vi ha att
söka förklaringen till masugnsslaggens hydrauliska
egenskaper.

Den av oss använda slaggen visade sig i
mikroskopet innehålla en ej obetydlig mängd kristalliserat
material. Den är således ej av fullt önskvärd glasig
beskaffenhet. I det gjutna och undersökta provet
förhöllo sig cement och slagg som 2:1,
vattentillsatsen, ber. på cementet utgjorde 47 %, allt
beräknat i vikt. Lagringstiden i vatten var 28 dygn. Av
kurvan framgår, att vatten-motståndsförmågan är
större än hos rent cement, dock är skillnaden ej
speciellt stor. Utlösningstalet är 0,87.

Cementit.

Såsom cementit betecknas en cementblandning, i
vilken det huvudsakliga tillsatta, verksamma mediet

Cement -f- masugnsslagg.

Magnesiafattig masugnsslagg sammales som bekant •
i olika proportioner med cement, och den
uppkommande produkten benämnes alltefter kvantiteten
tillsatt slagg Eisenportlandcement (ca 30 % slagg) eller i
Hochofencement (min. 15 % portlandcement). Olika
blandningar av svensk masugnsslagg ha tidigare
undersökts av R. Grün (Tekn. tidskrift, bd 58, sid.
436). Det har därvid visat sig, att hållfastheten i

(■ 0,05-

CffiS genomfiltrerat vatten
Fig. 6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930v/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free