Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 1 aug. 1931 - Ordnandet av teknologernas och de unga ingenjörernas arbetspraktik. Diskussion, av Åke W. Bergman, Fr. Grewin, Ivar Svedberg, K. A. Fröman, Fr. Montén, S. Nauckhoff, G. Settergren, Carl Sahlin, H. Evers, N. Fredriksson, Knut Bildt, T. Lindmark, S. Dalhammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
goda resultat erhållits på relativt kort tid. Inom
pappers- och cellulosaindustrierna Tar det tidjgare nästan
omöjligt ätt komma in och bese fabrikerna och än mera
svårt att komma in som elev. Tack vare Svenska
pappers- och cellulosaingenjörsföreningens åtgärder ha
dessa förhållanden inom denna industri ändrats, så att
fabrikerna nu stå öppna för såväl landets egna som
ock utlänningar. Det finnas emellertid ännu ett flertal
industrier, där så ej är förhållandet,, Som ex. härpå
kan nämnas textilindustrien, där tal. ävenledes vore
verksam och sålunda av erfarenhet känner till
förhållandena. Det är ytterst få fabrikanter i denna
industrigren, som ha insett nyttan och fördelen av
samarbete på det tekniska området. Det är dock endast
till nytta för industrierna själva och givetvis än mera
till nytta för landet, om erfarenheter och rön utbytas.
Sålunda bör det ej vara någon nackdel att emottaga
praktikanter och bibringa dem något av fabrikationens
framställning etc., även om risk förefinnes, att den
vunna erfarenheten kommer att utnyttjas på annat håll.
Man har ju själv möjligheten att anställa folk hos sig,
vilka praktiserat hos konkurrensen. På lång sikt sker
sålunda en utjämning, som dock bör medföra ett
snabbare framåtskridande.
Ett särskilt spörsmål är, huru praktikanterna skola
utväljas. Flera av våra industrier hava ett relativt lågt
antal tekniskt bildade tjänstemän och fabrikerna kunna
i allmänhet endast mottaga ett fåtal praktikanter varje
år. Då man talar om praktikanter, bör man skilja på 3
olika slag, dels sådana, som i allmänhet praktisera
under sommarmånaderna för att erhålla den praktik,
som erfordras för avgångsexamen, dels sådana som
fortsätta sin praktik efter avlagd examen och slutligen
utländska praktikanter, vilka senare industrierna i
allmänhet måste vara beredda att taga emot om de över
huvud taget vilja få en chans att få skicka ut sina
ingenjörer i och för praktiska studier i utlandet. Då
praktikanter av alla tre slagen årligen böra mottagas, så är
det mycket svårt att mottaga och placera alla sökande.
Vad lönen till eleverna beträffar, så betalar de bolag,
där tal. är verksam, 50 öre per timme åt praktikanter,
och denna avlöning tycks räcka ganska bra till,
åtminstone för dem, som ha sin sysselsättning på landet. De
bo vanligen hos en arbetare och äta på Folkets hus.
Utländska praktikanter och då synnerligen sådana som
komma genom Sverige Amerika stiftelsens förmedling
hava betalats med 3 000–3 600 kronor per år.
Det finnes ju en hel del olika synpunkter angående
sättet för praktikkursernas ordnande och huru desamma
skola organiseras, men det är saker som kunna
övervinnas och klaras. Den största svårigheten ligger nog
i att bereda de unga studerandena och ingenjörerna en
riktig och mångsidig praktikanställning. Avgörandet
ligger här hos industriens män, hos vilka full
förståelse för praktikanternas frågor måste förefinnas. Så
är nog icke alltid förhållandet och därför är det av stor
vikt att intresse vinnes från dessa håll.
Det är nödvändigt att söka övervinna de svårigheter,
som nu yppa sig i berörda avseende och vägen härtill
är kanske att ernå genom samarbete med Sveriges
industriförbund.
Fil dr Ivar Svedberg: Praktikantutbildning behöves,
men svårigheten är att skaffa densamma i brist på
förståelse för saken. Man vill ha ingenjören fix och
färdig. Industriens män måste dock fås att förstå sin egen
fördel av att hjälpa härvidlag, då ingenjörer ju äro en
ganska förnämlig produkt.
Det är sant, att industrimännen ofta ej ens svara på
brev om sådana saker. Detta är ju bedrövligt. Om,
såsom professor Lindmark föreslagit, exempelvis
industriförbundet hade representanter med auktoritativa
jaamn i praktikbyråerna skulle nog bättre gehör vinnas.
Det har bl. a. sagts att praktikanterna av särskilda
skäl hållas, i en lägre löneklass och att de, för att få
högre lön måste lata organisera sig. Detta är felaktigt
resonerat. Det finnes ej ett enda avtal för närvarande,
som säger, att den oorganiserade kraften skall betalas
sämre. Den tanken har framkastats, att man borde
söka samarbete med arbetareorganisationerna. Detta
vore kanske klokt, men man kan också tänka sig att
fackföreningarna icke tycka det är så roligt att taga
emot hos sig praktikanter och därigenom låta dem få
en fullständig inblick i fackföreningsväsendet. För
övrigt vore det ju enkelt, att, när ett avtal uppgöres
mellan industri och fackförening, sätta in en
bestämmelse om att företaget skall få emottaga ett så och så
stort antal praktikanter. En sådan bestämmelse bör ej
vara så svårt få arbetareparten att godtaga. Det
kan ju ej torefinnas någon risk, att ett litet antal
praktikanter skall vid en strejk kunna uppehålla arbetet.
Byråchefen K. A. Fröman: Man får skilja mellan två
ganska olika grupper av praktik. Såsom exempel för
den ena kan sättas Asea:s kurser, som äro synnerligen
väl tillrättalagda för det facket och med i detalj
utarbetad plan, hur man skall få eleverna insatta i de
olika verksamhetsgrenarna inom facket. Att det här är
sä väl ordnat beror helt visst därpå, att t. e. Asea är
ett inom landet dominerande företag inom sitt fack och
därför givetvis har ett stort intresse av att driva fram
unga ingenjören som företaget sedan kan ha nytta av.
En liknande serie praktikantkurs finnes ju såsom
meddelats inom cellulosaindustrien. Inom den mekaniska
industrien finnes ett mycket stort antal industriföretag
med olika intressen. De flesta äro ej så stora, att de
kunna tänka sig att lära upp ett större antal elever,
som de sedan själva kunna taga hand om och få nytta
av. Det får därför mera bliva av intresse för sitt facks
utveckling, som de göra uppoffringar och finna sig i
att ha elever. Det har också framskymtat i inledarnas
föredrag, att arbetarna ej tycka om det.
Den vanliga praktiken, som fordras för avgångsbetyg
från vissa fackskolor vid tekniska högskolan, är ju
emellertid av en helt annan natur än den, som
förekommer vid Asea eller inom pappersindustrien. Det
gäller den mera allmänna utbildning, som överingenjör
Grewin också ansett vara grundläggande. En ingenjör
bör vara litet van att handskas med verktyg, känna till
anordningarna i en verkstad, veta hur arbetarna ha det
etc. Det är detta allmänna ingenjörsgry, som skall
utvecklas, icke minst ur ren social synpunkt. Inom
väg- och vattenbyggnadsfacket är det relativt lätt att placera
elever. Man behöver vid ett bygge unga pojkar att
hjälpa till med uppmätningar, ackordsuträkningar o. d.
Vid en verkstad är det nog svårare att få nytta av
eleverna och vid de kemiska fabrikerna – frånsett
pappersindustrien – är det kanske ofta kinkigt nog att
placera in en elev. En arkitekt har skyldighet att för
sin examen mura en viss tid.
Det vore av intresse att av några arbetsgivare erfara,
vilka svårigheter som föreligga att bereda
ingenjörselever arbete inom den mekaniska industrien och om
det skulle vara förenat med mycket stor uppoffring för
arbetsgivarna att normalt bereda anställning åt ett visst
antal praktikanter, huvudsakligen under
sommarmånaderna men delvis även under vintern, och då
förslagsvis för en eller ett par elever per 100 arbetare.
Särskilt inom det mekaniska facket har det uppgivits
vara svårt att få praktikanställning utan även
ogynnsamt på så sätt, att de som komma in ofta få en
utomordentligt enformig sysselsättning. Man kan ju ej
begära, att det skall göras stora anstalter för saken, men
man skulle ju kunna tänka sig, utan att det
anordnades verkliga kurser, att det bleve kutym, att dessa
ynglingar fingo cirkulera litet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
