Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 38. 19 sept. 1931
- En undersökning av fordonstrafiken i Stockholm, av Erik Hylander
- Notiser
- Stockholms hamn 1931
- Götaverken 25 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trafikmedlens kapacitet varit fullt utnyttjad vid denna
tidpunkt. I denna fråga liksom i spörsmålet om
persontrafikens ursprung och destination kommer dock
den inom gatukontoret pågående bearbetningen av
materialet från trafikundersökningen å Stockholms
spårvägars spårvägs- och omnibusnät den 10
december 1930 att giva upplysningar av större räckvidd och
värde än de som kunnat erhållas genom här berörda
enkla punkträkningar.
Om trafikundersökningen inom stadens centrala
delar torde det omdömet kunna fällas, att den i stort
sett utfallit gynnsamt såväl beträffande det praktiska
utförandet som i fråga om uppnåendet av de åsyftade
resultaten. En lika exakt bild av de faktiska
trafikförhållandena torde näppeligen hava kunnat erhållas
med anlitande av enklare medel än de vid
undersökningen använda. Undersökningsmetodens största
olägenhet synes ligga däri, att bearbetningen kräver
oproportionerligt lång tid, en olägenhet som dock
torde kunna elimineras, om kortinaterialet kunde
sorteras på maskinell väg, vilket numera utan svårighet
låter sig göra även i Stockholm. Erik Hylander.
NOTISER
Stockholms hamn 1931. Då hamndirektör Sal.
Vinberg år 1928 utgav första upplagan av publikationen
"Stockholms hamn", fälldes i denna tidskrift omdömet,
att boken kommer att vara en värdefull källa att ösa
ur för alla de, vilka under olika former hava att skaffa
med den stockholmska sjöfarten och dess förhållanden.
Den nya upplaga av publikationen, som i dagarna
utgivits, jävar icke det gynnsamma intrycket av den
tidigare; tvärtom har boken vunnit i värde dels genom
de moderniseringar såväl text som bilder och kartor
undergått, dels genom att hamnarnas och hamnrörelsens
utveckling under de tre senaste åren kunnat statistiskt
belysas.
Kajlängden i hamnarna har under nämnda år ökats
i endast obetydlig grad, och den enda hamn som
fullbordats efter år 1928 är oljehamnen vid Loudden.
Däremot har kranutrustningen i hög grad ökats i
omfattning och dessutom moderniserats. Medan hamnen år
1928 förfogade över endast 118 kranar, har dessas
antal hittills ökats till 141, av vilka 120 st. ägas av
staden. De nyare kranarna äro utförda som brokranar
med vipparna, varigenom de dels kunna betjäna större
kajutrymme, dels medgiva en rationellare lossning
ombord å fartygen. De nyaste massgodskranarna äro
försedda med våganordningar för godsets vägning, då det
befinner sig i gripskopa eller hänger i kranen. För
lossning av stenkol och koks hava anskaffats nya
gripskopor, vilka hava en gapvidd, som är ungefär dubbelt
så stor som den hittills brukliga. För lastning av malm
hava nyligen i Södra Värtahamnen uppställts två
brokranar, utrustade med modernaste gripskopemaskineri.
Lyftförmågan uppgår till 10 ton och torde vara den
största hittills, som visat sig kunna användas för
lossning ur järnvägsvagn.
Hamnrörelsen har alltsedan år 1921 befunnit sig i
oavbruten stegring och nådde 1930 sin hittills största
omfattning med sammanlagt 107 882 ankommande och
avgående fartyg om totalt 10 928 734 nettoton.
Götaverken 25 år. A.-b. Götaverken har med
anledning av att firman i år ingår i sitt andra kvartsekel
utgivit en vackert utstyrd minnesskrift, vars innehåll
erbjuder mycket av intresse. Företagets uppkomst och
utveckling göres däri till föremål för målande och
öppenhjärtliga skildringar av dr Hugo Hammar och
direktör Ernst Hedén. Den förre redogör för
omständigheterna vid bildandet av firman ur det Keillerska
familjebolaget Göteborgs mekaniska verkstads a.-b.
och de båda ledande männens, Sven Almqvists och
Hugo Hammars utträde ur Lindholmens verkstads
tjänst. Direktör Hedéns lilla historik ger bl. a. några
statistiska, uppgifter av stort intresse såsom belysande
företagets utveckling. Götaverkens areal har sålunda
under de gångna 25 åren ökats från 80 304 m2 till
166 967 m2. Tillkomsten av flytdockorna utgör ett
mycket viktigt kapitel i Götaverkens historia. De två
första docksektionerna, med en lyftkraft av 8 000 ton,
togos i bruk år 1917. Ett år senare ökades
kapaciteten till 13 000 ton genom tillfogande av ännu en
sektion. Åren 1923 och 1926 byggdes två sektioner, som
tillkopplades, varför man nu har en docka med 18 000
tons lyftkraft. Dessutom disponerar bolaget över ännu
en flytdocka om 8 000 tons lyftkraft. Trots uttalade
farhågor för motsatsen hava såväl Götaverkens som
övriga flytdockor i Göteborg varit väl sysselsatta.
Driften vid Götaverken var från början föga
specialiserad. Man gjorde järnvägsvagnar och broar,
ångmaskiner och pannor för kraftanläggningar, kranar,
hissar, pumpar, värmeledningsanläggningar, sängar och
annat handelsgods, men däremot upptogo ej
nybyggnader och reparationer av fartyg någon betydande del
av verksamheten. Den nya ledningen genomförde dock
målmedvetet specialisering av rörelsen, så att dennas
huvudvikt kom att vila på Skeppsbyggeriet. Detta med
tillhörande maskinverkstäder redovisar nu för 92 % av
värdet, men även gjuteriet, vilket som bekant
tillverkar bl. a. radiatorer och värmeledningspannor, har
gått kraftigt framåt. Antalet arbetare, som det första
verksamhetsåret var 900, utgör nu ca 3 600 men var
i december 1929 uppe i mer än 4 400.
En överblick av det nybyggda tonnaget visar, att
tankmotorfartygen representera ej endast den största
gruppen utan också de största fartygen. Varvet har
sålunda byggt 30 st. tankfartyg med en
genomsnittsdräktighet av 7 300 bruttoton mot 19 linjemotorfartyg
med en genomsnittsdräktighet av 5 100 ton. Det var
tydligen ett lyckligt grepp av varvet att jämförelsevis
tidigt göra tankfartygsbyggnad till specialitet.
Tillverkningen har också kunnat standardiseras till ett fåtal
storlekar; av 9 000 tons typen äro ej mindre än 16 st.
levererade eller under byggnad. Totala antalet under
25-årsperioden levererade fartyg är 144,
representerande ett sammanlagt bruttotonnage av 498 744 ton.
Av detta antal äro ej mindre än 95 motorfartyg; deras
bruttotonnage uppgår till 447 897 ton. Som bekant har
varvet även byggt en del av svenska örlogsflottans nyare
fartyg. Att norska rederier i icke ringa utsträckning
beställt sina fartyg hos Götaverken är ju allmänt bekant,
men uppgiften, att leveranserna till Norge uppgå till
204 000 bruttoton, dvs. 40 % av det totala levererade
tonnaget, torde för de flesta innebära en nyhet. En
norrman, som i ett särskilt kapitel i minnesskriften
uppehåller sig kring Götaverken och den norska sjöfarten,
slutar f. ö. med orden: "Hadde vi anledning til å
okkupere noe i Sverige, vilde vi utvilsomt ha tat
Götaverken".
Den nyligen avlidne direktör Sven Almqvists långa
och gagneliga verksamhet inom svenskt skeppsbyggeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0523.html
