Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4. April 1931
- S. Lemoine, E. Magnusson: Stockholms nya rundradiostation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STOCKHOLMS NYA RUNDRADIOSTATION.
Av S. LEMOINE och E. MAGNUSSON.
Inledning.
Stockholms nya rundradiostation är till ordningen
den tredje av de statliga sändarestationer, som
varit verksamma i huvudstaden. Den första
försöksstationen, som tillkom 1923, hade en effekt av endast
1/2 kilowatt i antennen. Densamma avlöstes 1925 av
en 1 1/2 kW station - för övrigt det största
effektbelopp, som dåvarande standardsändare tillverkades
med - för att nu sistlidne sommar ersättas av den
nya 75 kW anläggningen vid Spånga.
Dessa siffror ge i all sin enkelhet en talande bild
av utvecklingen av en av sändareteknikens sidor
under de gångna åren, nämligen beträffande den
permanent fortgående effektökningen, vilken ur
lekmannasynpunkt sett osökt givit upphov till talet om
kapprustningen i etern. För vårt lands vidkommande
med dess stora areal och enkannerligen för
Stockholms med dess runt Mälardalen liggande relativt
tätt befolkade landskap ha självfallet mer positiva
skäl legat till grund än blotta önskemålet att
konkurrera med grannarna. Det har fastmer varit ett
led i strävandena att utplåna ännu förekommande
"vita fläckar" på Sveriges karta och att
underlägga rundradiorörelsen nya domäner.
De sistförflutna åren ha karakteriserats av en
oavbrutet pågående om- och utbyggnadsverksamhet,
omfattande samtliga de rundradiostationer, för vilka
exklusiva våglängder varit disponibla. Som sista länk
i kedjan och som avslutning av denna etapp har den
nya Stockholmsstationen tillkommit. Planer på en
dylik anläggning förelågo givetvis på ett långt
tidigare stadium, ehuru tid, arbetskraft och övriga
resurser icke medgåvo påbörjandet av arbetena därmed
förr än under loppet av år 1929. Att Stockholm
därvidlag fått vänta ett år längre än landsortens
stationer kan synas hava inneburit en nackdel, vilken i
själva verket dock varit av skenbart slag,
alldenstund steget sedermera kunde tas fullt ut till en
verklig storstation, varom erfarenheter tidigare icke
förelågo i tillräcklig utsträckning.
I. Planläggning.
Val av förläggning.
Förläggningen av stationen av år 1925 - den
andra i ordningen - framkallade, såsom en och
annan torde erinra sig, heta diskussioner i
tidningspressen. Telegrafstyrelsens med i och för sig
oantastlig motivering framlagda plan beträffande stationens
förläggning till plats i omedelbar närhet utanför
Stockholm rönte stark opposition hos den vid denna
tidpunkt talrikt företrädda amatör sakkunskap en. Att
planerna icke fullföljdes utan för tillfället skötos åt
sidan berodde på att ett både tekniskt och ekonomiskt
viktigare spörsmål trädde i förgrunden, nämligen
förberedelserna för den till Motala sedermera förlagda
långvågiga storstationen. När frågan om Stockholm
åter blev aktuell 1928, stod det icke blott ställt utom
varje diskussion, att den nya stationen skulle
uppföras utom stadens hank och stör, utan man hyste
tvärtom på sina håll rädsla för att densamma skulle
komma i alltför nära grannskap.
De synpunkter, som varit avgörande vid valet av
förläggningsort, hava baserat sig på
fältstyrkemätningar i och omkring Stockholm från den
förutvarande anläggningen vid Brunkebergstorg (fig. 1).
Deri första av synpunkterna i fråga var att
möjlighet att kunna med inomhusantenn och relativt enkla
mottagningsgrejor avlyssna stationen alltfort skulle
beredas den stora grupp, i många fall mindre
bemedlade lyssnare, som finnas i ett samhälle av Stockholms
storlek. Enligt vedertagna begrepp erfordras härför
minst 50 millivolt per meter fältstyrka. Ju närmare
till stadsbebyggelsen, dess bättre alltså för denna
kategori av lyssnare. Stick i stäv häremot står en
annan synpunkt, nämligen att icke genom en alltför
nära intill staden vald förläggning och genom en
större fältstyrka, än lokalmottagningen
nödvändigtvis kräver, ytterligare försvåra förhållandena för de
lyssnare, som tidigare anskaffat för
utlandsmottagning lämpliga apparater och som vant sig vid en
viss frihet att efter behag välja program bland de
större europeiska stationerna. Sistnämnda intresse,
ehuru för svensk rundradio av sekundär art, kan dock
ej helt åsidosättas, ity att ökad fältstyrka härutinnan
betyder ökade kostnader för anskaffning och
apterande av vågfällor eller filter för lokalstationens
utestängande. En tredje synpunkt slutligen var den
ekonomiska sidan i fråga om platsförvärvet, vilken,
ehuru i och för sig ingalunda oviktig, dock i
jämförelse med de förstnämnda samt i förhållande
till den totalkostnad av 1 170 000 kronor, anlägg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0061.html
