Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 126 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1931 - R. Lundholm: Kondensatorn som amplitudskydd vid högre driftspänningar jämförd med moderna amerikanska överspänningsskydd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pilen anger att varaktigheten ej är exakt känd, men större än det värde abskissan anger. Enär spänningarna mätts i en ändstation hava de fördubblats genom reflexionen.

1928 och 1929 registrerats med oscillogram i ett par
amerikanska anläggningar (Transactions July 1930,
tabeller å sid. 899 och 911). De flesta punkterna
(korsen) i detta diagram hänföra sig till
överspänningar i en ca 100 km lång 220 kV linje tillhörig
Pennsylvania Power Co. Eftersom oscillografen var
placerad i en linjeände (Wallenpaupack) ha
spänningsvågorna fördubblats genom reflexion, så att de
registrerade spänningarna äro nära dubbelt så höga
som den inkommande vågens spänning. Den högsta
överspänningen på kurvbladet (1 260 kV) har alltså
före reflexionen haft ett maximivärde av ca

1260/2 = 630 kV.

En sak bör emellertid särskilt framhållas och det
är, att diagrammet ger överspänningarna sådana de
äro vid stationen. De ha emellertid uppstått ute på
linjen och voro på det ställe där de uppstodo
betydligt större än vid stationen (före fördubblingen),
ty på vägen mot stationen dämpas vågorna hastigt.
Detta framgår av nedanstående tabell, vilken visar
resultatet av några mätningar häröver.

Vågens Dämpning Våg på
initial- till hälften antal
spänning efter ledare
kV km
600 5,5 1 &#9474;
570 4,0 2 &#9474;Kort, brant våg.
540 3,8 3 &#9474;

460 11,6 1 &#9474;
350 15,7 2 &#9474;Lång, mindre brant våg.
290 22 3 &#9474;

Det är därför mycket svårare att skydda en linje
än en station, ty ett linjeskydd måste alltid dimensioneras
för överspänningens värde på just det
ställe, där den uppstår, men till en station kommer
alltid en mer eller mindre neddämpad
överspänningsvåg (undantagandes naturligtvis sådana relativt
sällsynta fall, där åskan slår ned på eller alldeles invid
stationen). Det är otvivelaktigt berättigat att vid
dimensionering av skyddet för en station utgå ifrån
statistiken på överspänningarna sådana de äro just
vid stationen, och eftersom
överspänningsskyddsfrågan ju är ett ekonomiskt problem, bör man icke
eftersträva ett absolut skydd, som skulle bli alltför
dyrbart. Kan man skydda stationen emot t. e. 95 %
av de farliga överspänningarna, så är ju därmed det
mesta vunnet, och det är ej riktigt att lägga ut
kanske flerdubbelt större summa för att skydda sig
även mot de återstående 5 procenten.

Frågan är nu, med vilka medel man kan uppnå
detta? Jag betonar än en gång, att det i det
följande endast rör sig om stationsskydd och icke om
linjeskydd.

De enda överspänningsskydd av betydelse för
neddämpning av amplituden hos en
överspänningsvåg äro skydd av avledningstypen. Man kan då
skilja mellan motståndsavledare och kapacitiva
avledare eller kondensatorer. Dessa två typer verka
på principiellt ganska olika sätt. En
motståndsavledare nedsätter en inkommande överspänning av en
viss amplitud till ett visst belopp, som är oberoende
av vågens längd och form. Om vid en ändstation
placeras en motståndsavledare med motståndet R, så
nedsattes en inkommande överspänningsvåg med
amplituden E till ett värde

2E X R / (R + z)

Fig. 5. Kondensator som överspänningsskydd vid änden av en linje. Beteckningar: E = högsta spänning på den inkommande vågen (se fig.). [lambda] = vågens längd, l = längden hos en linjesträcka med samma kapacitet som kondensatorn, Emax = maximala överspänningen på den skyddade linjeänden. Förutsättning är, att linjens vågmotstånd är 500 Ohm och kapacitet 0,8 X 10 -8 farad/km

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>