- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik /
153

(1871-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1931 - K. Küpfmüller: Utjämningsförlopp inom telegraf- och telefontekniken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

UTJÄMNINGSFÖRLOPP INOM TELEGRAF- OCH
TELEFONTEKNIKEN.

[1]

Av K. KUPFMULLER, Danzig.

Allmänt.

De elektromagnetiska utjämningsförloppen
betingas av det förhållandet, att energi är
upplagrad i den elektriska strömmens magnetiska fält samt i
de från spänningar eller laddningar härrörande
elektrostatiska fälten. Då energi icke plötsligt kan
uppstå eller försvinna, erfordras alltså en viss tid
för att uppnå ett nytt tillstånd efter ett ingrepp. Det
ligger i svagströmsteknikens natur, att dylika
förlopp, som äro förbundna med ändringar av ström
eller spänning i tiden, för densamma äro av särskild
betydelse. Telefon och telegraf grunda sig just på
att spännings- och strömändringar åstadkommas på
avsändningssidan och att mottagningsapparaterna på
andra sidan registrera dessa ändringar. Därför ha
också dessa utjämningsförlopp här tidigt blivit
beaktade.

Den elektriska telegrafens första tid inföll under
en epok, då uppfattningen om de elektriska
svängningarna var under utformning. Därför erbjödo de
på telegrafledningar uppträdande fenomenen ett
värdefullt experimentellt material, som utan tvivel
utövade ett starkt inflytande på gestaltandet av
teorierna. Den tidens störste fysiker, FARADAY och
MAXWELL, ägnade sig åt hithörande frågor. Och å
andra sidan drog svagströmstekniken väsentlig
praktisk nytta av de vetenskapliga undersökningarna,

Teoriens utveckling inom telegrafien.

Beträffande telegrafien var detta fallet redan från
början, medan man beträffande telefonien först under
den allra senaste tiden måst närmare sysselsätta sig
med utjämningsförhållandena. Det blir därför till
en början telegrafien, som blir föremål för
behandling, då en% sammanfattning över föreställningarna om
och betydelsen av de elektromagnetiska
utjämningsförloppen skall givas. Härvid är det intressant att
se, hur vår nuvarande uppfattning har utbildats
under tidernas lopp.

De första observationerna över utjämningsförlopp
på ledningar gjordes av WERNER SIEMENS. Han
undersökte 1847 laddnings- och urladdningsströmmarna
på korta med guttaperka isolerade ledningar och
redogjorde 1850 i ett till franska vetenskapsakademien
ingivet arbete för sina fortsatta undersökningar på
den år 1849 förlagda guttaperkakabeln Berlin-
Frankfurt a. M.

På dessa ledningar visade det sig för första gången,
att förseningen och avtrubbningen i de ankommande
telegraftecknen nödvändiggör att
telegraferingshastigheten måste nedsättas. Werner Siemens angav
också den riktiga fysikaliska förklaringen till detta
fenomen; han förklarade det med ledarens kapacitet,
vilken förklaring mottogs med ett visst misstroende
även i vetenskapliga kretsar, oaktat Faraday’s
grundläggande arbeten redan voro offentliggjorda.
Anmärkningsvärt är, att Siemens för att förminska
uppladdningsförloppens inverkan inkopplade
motstånd parallellt med ledningen, dvs. ökade
avledningen, vilket förfarande långt senare kom att spela
en roll i ledningsteorien.

Liknande iakttagelser på guttaperkakablar, som
tillkommo under de följande åren, gav upphovet till
W. THOMSONS för lång tid grundläggande arbete
över strömförhållandena i långa telegraf ledningar.
Hans observationer, som meddelades i brev till
STORES år 1854, offentliggjordes år 1856. Thomson
visade, att de elektriska fenomenens "utbredning"
utefter ledningar kunde uttryckas med en differential-

illustration placeholder


Fig. 1. Ledningsanordning för telegrafi.

ekvation, som formellt sett överensstämmer med
värmeledningsekvationen. Med den senare hade
FOURIER sysslat redan någon tid förut, nämligen år 1822,
i sin berömda avhandling om värmets teori. Fourier
hade häri angivit metoder för lösningen av
ifrågavarande ekvationer och dessa metoder utgöra en viktig
hörnsten även i den moderna telegrafien och
telefonien.

Thomson har använt Fouriers metod enl. fig. l för
en ledning, kortsluten i bortre ändan, och beräknat

[1] Föredrag hållet inför Svenska elektroingenjörsförening-en
vid dess sammanträde den 17 april 1931.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 08:11:00 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1931e/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free